En aning abstrakt

posted in: bild | 0

lockar mig för tillfället. Det är kul och spännande att försöka sig på nya tekniker och att få fram bilder genom avsiktliga kamerarörelser, det är spännande. Att sedan försöka få till något som känns okej är inte lätt. Det mesta kasseras och även om jag inte nått så långt får jag ändå vara nöjd med några av mina alster. Ibland sätter jag ihop två bilder och tar fram det jag vill ha medan andra bilder blir lite eljest genom att bara vara.

Första gången jag egentligen kom i kontakt med rörelseoskärpa var för många år sedan när äldsta sonen var på besök i stugan vi hade tidigare och han lånade min kamera för att ta några spännande bilder. Då fattade jag ingenting hur han gjorde, men gillade dem skarpt. Sedan har jag väl testat en del genom åren men för några månader läste jag om en engelsk fotograf som även visade på Youtube hur han arbetade. Jag blev så fascinerad av bilderna och försöker nu lite då och då … men mycket träd blir det. Har i alla fall även grävt fram några tidigare försök och känner att någonstans så kan detta vara en del av mig. Här kan jag fota landskapet på ett annat sätt, det gillas av mig. Jag får jobba och tänka lite mer när jag fotar detta. Det är inget jag bara går ut och gör, allt passar kanske inte eller sanningen är att jag inte hittat fram till allt. Det är som med makro, du har inte bara bilden där framför dig, mycket trixande och gör om och gör rätt.

Som vi alla vet är fotografering inte det minsta äkta. Det är en illusion av verkligheten med vilken vi skapar vår egen privata värld.

-Arnold Newman (1918-)

Fler bilder i kategorin hittar du här -Fotokonst(igt)

I två länder längs torneälven

Luleå – Keräsjoki – Taavolagården – Kukkolaforsen – Karungi järnvägsstation – Hietaniemi – Luppioberget – Övertorneå – Kuurajärvi – Jänkisjärvi – Räv över vägen – Hanhivittiko – Renar på vägen – (Övertorneå – Ylitornio) – Kukkolankoski – Luleå ungefär så såg min resa ut under helgen tillsammans med mina fotovänner i ”Blickpunkten -med bilden i fokus”. Nedan har jag lagt ut lite bilder från våra olika stopp.


Keräsjoki


Taavolagården


Kukkolaforsen


Karungi järnvägsstation


Hietaniemi


Luppioberget


Kuurajärvi


Hanhinvittikko


Renar på vägen


Kukkolankoski


Sista stoppet blev vid Ikea för toalettbesök sedan längs en regnig E4 mot Luleå. Trött och glad hemma och där väntade en värmande viltköttgryta. Ibland blir helgerna bara så fina med fina vänner.

Bilderna ligger också i olika gallerier och för att se dem bättre klicka på en bild och fortsätt med hjälp av pilarna.

Inte tretiofyran, …

posted in: bild | 0

men väl tjugofemman för nu är det slut på gamla tider och nu ska hela rasket rivas. Närmare bestämt på Magasinsgatan i Luleå och då passade vi fototjejer på att ta några bilder innan allt är borta.

Mina bilder blev som det brukar, mest detaljer. Ett gammalt hus ganska centralt i Luleå där det bland annat rymts olika nykterhetsorganisationer som bland annat Länkarna under lång tid. Motsatsen verkade nu ha hittat dit, när vi såg flaskorna och skräpet som låg slängt runt omkring på innergården.

Nu ska det rivas och ytterligare ett antal gamla byggnader i Luleå kommun. I Luleå har det alltid rivits och byggts nytt istället för att rusta upp det gamla. Därför finns det inte kvar några gamla mysiga kvarter. Kanske därför jag verkligen gillar att komma till de där städerna och gamla bruksorterna där de bevarat det gamla.

Även om jag bott i kommunen hela mitt liv finns inte den där starka känslan för staden som borde vara min. Nu beror det inte på vilka byggnader vi har eller inte utan mer på något annat som jag inte kan ta på. En längtan någon annanstans , en orolig själ?

Nu kryper vintern och mörkret närmre och då är det dags för mig att gå i idé. Det finns starka anledningar till att jag fortfarande bor på den här breddgraden -min mor, mina barn. Tror nog att sambo skulle kunna röra på sig, men familjen är viktig och min mor har mig. Den här vintern blir kanske lite trevligare med tanke på vad som väntar i november. En liten bebis.

För tillfället sitter jag på ön och njuter av livet och den underbara luft som havet och hösten ger mig. En bastu och både själen och kroppen har fått sitt. I år har vi inte varit här ute så mycket och idag när vi kom ut kunde jag döpa om vår ö till ”Svampön” eller Sienisaari på finska.

Men – det har börjat att regna. Hoppas i alla fall att det har slutat till jag om några timmar ska njuta av luften på trappan med en kopp morgonkaffe.

”Fotografering hjälper människor att se”

-Berenice Abbot-

Jakten på hösten

posted in: Avsändare Margareta, bild | 0

är ett årligt återkommande tema hos mig. Det beror mycket på att det är den årstid jag njuter av att gå i skogen, att vara nära naturen på ett sätt jag annars inte är. Och jag varken plockar svamp eller bär. Det finns det så många andra som är bättre än mig på att göra. Jag skäms inte ens för det.

Svampar i alla former och storlekar hamnar oftast i mitt kamerasikte och vad det beror på vet jag inte men något fascinerar mig. De vackraste är oftast inte ens speciellt nyttiga utan jag hittar de som svampplockarna ratar. Ovan har jag funnit en av de giftigaste som finns i Sverige, toppig giftspindling. Det visste jag inte men min ena son påpekade det när han såg bilderna -ja, han plockar svamp. Sedan är det ju den andra som är minst lika onyttig, röd flugsvamp.

Men jakten på hösten är en av de gånger då jag helst är ensam och kan känna doften av skogen och den friska luften ger mig energi. Oftast glömmer jag bort tid och rum till det gått några timmar. Sambo ringer, han låtsas som att det inte är något viktigt. Jag vet ju med tanke på min orienteringsförmåga -han är lite orolig att jag inte är där jag tror att jag är, alltså vilse. Det har hänt.

I år har min jakt inte riktigt kommit igång men som vanligt några svampar har hittats och kanske att jag hinner ta jakten vidare någon skön höstdag.

Det krävs mycket fantasi för att bli en bra fotograf. Du behöver mindre fantasi för att bli en målande konstnär, eftersom du kan uppfinna saker själv. Men när du fotograferar är allting ordinärt. Det kräver mycket övning för att se det extraordinära i det ordinära.

-David Bailey-

Du hittar även bilderna i galleriet – Nära växande – glöm inte att klicka på dem och se i större och rätt format.

Lite då och ibland, …

posted in: Avsändare Margareta, bild | 0

skriver jag några rader här. Egentligen borde jag skriva mer och kanske varje dag för inspirationen finns verkligen och speciellt vad gäller bilden och de som jag hittar i mina arkiv.

Fotandet är inte som förr. Då var det dagliga turer runt i det närområde jag befann mig i för tillfället och ibland lite längre. Idag – inga dagliga turer och inte heller längre bort. Jag har inte den drivkraften för tillfället. Däremot har jag hittat till mina arkiv bestående av tusentals bilder som jag knappt sett och det är underbart att rota i dessa mappar.

Jag önskar varje dag att dygnet hade mer än tjugofyra timmar samt att jag slapp alla andra måsten i livet. Sådana där oviktiga saker som att äta, jobba, vara lite social och se livet utanför datorskärmen. Nu kan jag också ångra att jag raderat lika många bilder, om inte mer. I veckan sökte jag en bild till jag insåg att de var en av de som åkte i radera utan att passera skräpkorgen, kvar fanns bara en simpel JPG-bild , lågupplöst och liten.

Det är egentligen inte något problem och inget att slösa mer energi på, men då för stunden kändes det irriterande. Det är bara att skaffa större hårddiskar och fortsätta ha oreda i alla bilder istället för att radera.

Det kommer inte att finnas många familjebilder i det digitala arkivet för mina närstående att spara den dagen jag inte finns längre. Däremot i det analoga albumen eller i skattkistorna kanske. Inte heller kommer de att finna några mängder av vackra landskapsbilder och stora vyer från resor och utflyktsmål jag gjort. Istället kommer de kanske att få gissa sig fram och fundera lite mer över, -hur tänkte hon här? Det är tydligen så jag alltid sett världen sedan jag blev digital.

Oerhört kul är det i alla fall att hitta dessa och sätta sig ner för att framkalla och se vad jag kan få fram av det som en gång var. Det tar tid för mig med varje bild även om jag kan vara ganska slarvig (lat kan det också kallas) Jag behöver fundera och testa mig fram med hur jag vill ha det. För att jag överhuvudtaget ska öppna den måste bilden ha det där som faller mig i smaken och att jag ser något, som kanske ingen annan gör, som är värt att fortsätta med. Jag har aldrig brytt mig vad andra tycker då det är mitt seende, även om en bildanalys av någon annan kan vara intressant. Jag lyssnar absolut och tar till mig av det jag själv inte sett eller tänkt på.

Det finns några personer som jag blir extra glad när de gillar en bild och det beror inte alltid på att de är kunniga i bildkonsten utan att personerna ofta ser något annat än det jag har tänkt på. Misstänker jag i alla fall.

I går eftermiddag såg jag ett program som heter ”Efter fem” och där pratade de om en man som bestämt sig för att besöka alla Starbucks caféer i hela världen. Någon räknade ut att han skulle få hålla på i drygt tjugo år till för att klara detta om han besökte ett om dagen. Det är väl ungefär vid den tidpunkten jag hunnit med någon promille för att hinna gå igenom samtliga arkivbilder, men då behövs absolut mer än en om dagen, snarare runt tio. Vilken slutsats kan jag dra av det? Ja, det är nog tur att jag raderat och ingen kommer någonsin att sakna dem, knappt heller de som finns kvar.

Bilderna jag lagt upp ovan är ett exempel på gamla arkivbilder. Gamla i den bemärkelsen att en bild idag är gammal imorgon och dessa har ungefär tio år på nacken, antikvitetsvärde kanske.

”Nyckeln är att fotografera det du är besatt av. Oavsett om det är skyskrapor eller händer. Föreställ dig en tom tavla, för det är vad du arbetar med, och fundera sedan ut vad du vill se där.”

-David LaChapelle-

Bilderna finns även i galleriet – Hett, hårt, mjukt och vått

Efter lite studiofoto, …

posted in: bild | 2

i torsdags var jag helt full av inspiration och tänkte blixt och ljus i allt jag såg. Att leka med ljuset och få det man vill är inte enkelt och speciellt inte för mig som knappt kan min externa blixt -för lite använd.

Igår hade jag riktig abstinens, men var fanns mina modeller? De lyste med sin frånvaro och sambon han drog iväg på fest. Man tager vad man haver, en lilja i knopp fick det bli. Fortsatte och det slutade även i en dubbelexponering och fick till bilden nedanför.

*

Liljan i knopp

*

Vad skulle bli nästa objekt att belysas? Maten ska inte lekas med fick jag lära mig i tidig ålder. Men finns det ingen modell tillgänglig så går det lika bra med vitlök. Vitlök är fotogeniska och de gnäller inte över att de inte blev bra på bilden utan allt får synas.

*

*

Ett något mindre färskt äpple hittade jag också som var villig att agera modell. En av våra ugglor här hemma skulle absolut vara med, se och lära -hen hade sin tvilling på sin vänstra sida men var betydligt mer lätthanterlig och propsade inte på att vara med i bild.

*

Här har jag lekt med texturer, konturer och starka skuggor för att få fram känslan av gammalt.

Bilderna finns i galleriet under FOTOKONST

Ett antal bilder blev det, hur kul som helst nu när jag kunde hålla till på balkongen i värmen och inte hade så långt till det som behövdes. Att bära med sig blixt och alla tillbehör när jag är ute känns alltid så jobbigt. Ja, jag är lite lat och vill att det ska vara så lätt som möjligt. Men sedan får det ta tid, timmarna springer iväg snabbt när jag börjar fotografera och även framkallningen tar tid.

Bilden är inte bara en bild och i en viss typ av bilder vill jag gärna hitta den rätta känslan. Landskapsbilder exempelvis är något jag inte fotar ofta men det händer och där vill jag inte förändra utan ge mer av det vackra jag sett. Däremot när det kommer till objekt och även en del makrobilder så tar skapandet i huvudet över. För mig ska det kännas tavla och inom mig finns det en konstnär, om än liten. Hon har gener som tyvärr inte helt fastnade utan tog en genväg till en av mina söner.

Enligt många rapporter är det läkande att vistas ute i skog och mark, behövdes nog ingen större undersökning för att vi normalbegåvade ska förstå det. Kombinationen av det och en kamera är något som verkligen ger mig själslig ro och ett skönt lugn. Ibland behövs inte ens skogen.

Igår kröp och halvlåg jag ute på balkongen i flera timmar för att sedan sätta mig ner och framkalla. Det var läkande, att ge sig i kast med något som du verkligen gillar och att sedan få skapa. Det blir inte alltid, oftast inte alls, som jag tänkt från början. Bilden skapas fram genom hur jag komponerar och förändrar ljuset för att sedan få framkalla.

Att skapa något, oavsett vad är stärkande och balsam för själen.

Rostig konst, …

posted in: Avsändare Margareta, bild | 2

eller konst av rost. Mina bilder behöver verkligen ligga till sig för att jag ska se och hitta det jag söker. Är inte säker på om de rostat i väntan på framkallning eller om de kanske var rostiga redan när de hamnade i minneskortet. Idag när jag såg dem så visste jag direkt att de där vill jag ha som tavlor hemma på väggen. Nu var det bara att övertala sambo också, vi har inte alltid samma seende på konst och icke konst. Men … de är läckra, sa han och det tar jag som helt klart godkänt.

Rostig konst eller konst av rost

Bildgalleri –Detaljer

Bara med konst kan man uttrycka det man inte begriper

Henrik Tikkanen (1924-1984)

Snart blommar liljorna, …

posted in: Avsändare Margareta, bild | 0

vilket är en glädje då det inte är mycket som brukar blomma hos mig. Jag är inte en speciellt omhändertagande person när det gäller våra blommor här hemma. Det är tur att jag har en sambo som har koll och ser när de behöver det där lilla extra. Däremot är jag duktig på att köpa hem nya. Oftast är tanken att fota och försöker hitta de mest kameravänliga. De faller oftast i glömska och hamnar relativt snabbt i det komposterbara. Dessa liljor har jag nu väntat på ett tag men såg idag hur vackra de är i knopp. De har kommit olika långt på väg till blomning och kanske att en av dem är redo imorgon. Fortsättning följer.

Liljorna i knopp

Nära växande – mitt bildgalleri för just det.

Allt kan bli en bra bild. Det gäller bara att se och hitta den – jag fotograferar oftast allt i huvudet och försöker sedan finna rätt.

Margareta G -2019

Jag fortsatte med mina liljeknoppar och fick fram några dubbelexponeringar

När huvudet säger ja, …

men kroppen säger nej. Då känns det underbart att jag har ett bildarkiv som ligger där och mognar. Min sortering pågår och har gjort så under en lång period. Jag överdriver nog inte om över hundratusen bilder har raderats, utan större eftertanke. Det var en gång en tid då det fotades många bilder på ett och samma objekt, utan att byta vinkel, utifall att. Tror att ett flertal fotografer känner igen sig. Idag är jag inte sådan, puh … Blir bilden inte bra så blir den inte, det kommer fler tillfällen -kanske.

Igår hamnade jag ett år tillbaka i tiden, nästan på dagen. Köpenhamn 2018 står det på mappen. Det var en resa jag gjorde tillsammans med Eva, en av mina fotovänner i vår fotoklubb. Insåg att där fanns det många bilder jag aldrig tittat närmre på och började fundera, -radera eller framkalla? Bestämde mig för att framkalla några och ska kanske ta itu med fler även om jag inte vet vad jag ska ha dem till.

De finns nu i mina gallerier och fortsätter med mina arkiv så länge kroppen säger nej. Att vara med i olika fototeman känns inte aktuellt för tillfället då jag känner att det hindrar mig i det jag själv vill med bilden många gånger. Friheten försvinner en aning och stressen som inte passar mig för tillfället.

Kameran är inte längre ett instrument att bibehålla; bilden är…

Berenice Abbot (1898-1991)

Det finns fler bilder från pride här – Mitt i vimlet.

En plats för stilla reflektioner

posted in: Avsändare Margareta, bild | 0

Endast ljudet av tystnaden. Ibland kan jag höra den ljumma vinden genom gräset och någon insekt som försöker irritera, men det går inte idag. Jag njuter, av solen, livet och människorna som finns med mig i tankarna. Sommaren går mot sitt slut men några veckor till kan vi njuta av ljuset. Mörkret har börjat falla nattetid och snart tar vi djupa sakta andetag för att andas in den friska höstluften. Livet är här och nu. Jag ska inte fundera på det kommande mörkret eller kylan som smyger på, den kommer i alla fall. Och det här mörkret kommer med ett ljus, mitt barnbarn.

Genom livet löper två parallella skalor, en på de vita tangenterna och en på de svarta.

-Anne Swärd ur boken kvinnligt

Vad vill jag förmedla, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

genom mina bilder och texter?

Jag har inte skrivit så mycket de senaste åren och när jag gör det så är det för att något ploppar upp i mitt huvud och fingrarna flyger över tangenterna. Tankarna går snabbt och det blir inte alltid ”rätt”. Det finns en stark önskan om att tänka före skulle vara ett ledord för mig, men tyvärr. Speciellt när det gäller samhälleliga åsikter. Jag går igång på mycket och även om jag blivit ”bättre” så kliar det ofta i fingrarna att formulera orden och känslorna.

Med bilder är det en helt annan sak. Där har jag i princip alltid en tanke om vad jag vill se i min bild och vad jag ska känna. Det blir inte alltid så, men ger oftast något om de inte hamnar under raderaknappen direkt eller vid rensningarna i mina olika mappar.

Igår satt jag och kollade i gamla mappar för att fortsätta den rensning som aldrig verkar få ett slut. I alla fall hamnade jag bland bilder från en resa till Kroatien 2004 när vi var och hälsade på en god vän till min sambo, som också blev min fina vän.

Ett flertal av alla dessa har jag aldrig tittat närmre på utan de har bara legat där och bidat sin tid. Under en båtresa på Adriatiska havet stannade vi till vid en liten ö utan några bofasta och kameran var med, inte utan min kamera.

När jag såg dessa bilder så förstod jag att mina tankar 2004 var att avbilda byggnaden ur olika vinklar och avstånd. För att minnas. Igår tänkte jag att det kanske går att ge dem olika uttryck. Att framkalla dem på olika sätt och även konvertera dem till svartvitt. Vad skulle då hända med bilderna?

Personligen känner jag olika i varje bild genom konverteringen och framkallningen. Det var också tanken. Visar bilderna dig olika?

Nu var det här 2004 så bilderna var egentligen redan framkallade då jag fotat i jpg. Sedan var bilderna fotade med en kamera som inte gav så mycket utrymme för kreativitet, alternativet råfiler – vad var det? Upplösningen var 72 dpi och största storlek på bilderna låg runt de jag samplar ner dagens bilder till för att lägga upp dem på sociala medier.

Funderar på om de skulle gå att göra ett album på den resan trots den dåliga upplösningen. Har en tanke på att göra det till ett svartvitt album trots den färgrika resan. Skulle det fungera månntro? Det finns ett behov att göra något av alla mina bilder. Ett flertal av bilderna är överexponerade vilket inte syns lika mycket i svartvitt och den typ av bilder jag tog under resan skulle fungera bra. Allt behöver inte vara glågröna hav och blå himlar för resebilder. eller?

Ja, nu har tangenterna gått varma utan att egentligen säga något och tror att det tog slut nu.

Slutsats:
Den uteblev.

Att skriva fritt är som att spela tennis utan nät

-Robert Frost 1874-1963

Motgångar, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

behöver också lite tröst. Varför inte en vacker knopp som kan förgylla och ge glädje de dagar som inte blev riktigt som vi tänkt oss.

Några försök till lite text angående ordet motgång som jag skrev om i mitt tidigare inlägg.

***

Jag frågar igen
varför svarar du inte
vad du vill äta
Magen kurrar utan beslut
Vatten och bröd, blir du nöjd

***

Ett meddelande
Hjälp, kommer inte in där
Behöver pengar
Myndighetens slarv igen
Lugn, irriterande arg

***

En spark i baken, …

posted in: Avsändare Margareta | 0
Behöver kanske lite eftertanke och inte rusa på …

och res dig upp ur stolen är något jag behöver allt oftare. Och det hjälper. Alldeles nyss fick jag det av vår lärare från skrivarkursen. Ska kanske inte påstå att hon sparkade mig så hårt utan mer med ett kreativt förslag, samtidigt som hon funderade hur det går för oss nu. Sagt och gjort, här kommer min tanka om motgång. Vilket jag hade igår.

Det här blev en riktig snabbis men ska fundera mer på ämnet motgång. Det är inget jag lider brist på mellan varven. Eller kanske det är så att mitt huvud inte riktigt hinner med innan jag agerar?

Mobil i stengolv
plånboken blev flugsmälla
Livet tillbaka
ladda och uppdatera
Nej suck och stön, stengolvet!

-Jag gör alltid mitt bästa även om det inte blir bra.

Explosionen har uteblivit, …

posted in: Avsändare Margareta | 2

på vår ö. Jag har fått leta ordentligt under helgen för att hitta något vackert objekt och vinden tillsammans med den starka solen gjorde det också lite svårare. Men så stod de där. Brännmossan som fascinerar mig. Omsluten av gräs, tallbarr och annan mossa. Ett vackert par som poserade vackert strax nedanför vår bastu i kvällssolen.

-Brännmossan-

Naturen är fantastisk och den ger oss så mycket. Det ögat inte alltid ser kan kamerans lins finna.

ALBUM – Natur(likt)

Var tog den vägen, …

posted in: Avsändare Margareta | 0
Du är så liten och obetydlig men så himla irriterande …

skrivlusten som jag var så full av precis dagarna innan och efter att min skrivarkurs tog slut?

Ja, inte finns den här hos mig i alla fall. Det känns som att den rymde till något säkert ställe långt bort från mina tankar. Det är mycket som distraherar för tillfället. De där små sakerna som tar mer tid än de borde och sedan den där bekvämligheten att kunna vara lat mellan varven, den tar en hel del tid trots att den inte prioriteras.

Genom fönstret ser jag hur vinden tilltar och de mörka molnen tätnar oroväckande snabbt. Svalornas sätt att flyga runt ändrar också form när ett oväder är på intågande, en och annan mås cirklar också lite annorlunda. Blir det en sommar 2017 eller en 2018?

Sommaren 2017 hade vi spanska vänner på besök i tre veckors kallt regnande. Våra vänner gick med täckjacka och badade i havet ute på ön i 12 graders vattentemperatur, inte samtidigt. De hade bestämt innan de åkte till Sverige att de skulle bada i Bottenviken nästan högst upp i landet och det gjorde de. Jag lovar, jag gjorde det inte. Nu skiljde sig inte temperaturen mellan land och hav så mycket den sommaren.

-Svensk sommar, som vår vän Miquel sade några gånger om dagen och log. Det kändes lite som att jag grundlurat honom, med hur jag beskrivit sommaren i Norrbotten ett otal gånger när vi varit nere i Spanien.

Sedan var det ju det där med myggen.

Vi har knappt några mygg på vår ö, var visst något jag sagt.

Det räckte med en mygga och han fick besöka hälsocentralen. Den mängd myggmedel i olika former som gick åt under resten av de tre veckorna har vi nog aldrig sammantaget gjort oss av med.

Men ljuset fick de uppleva och fascineras av. Ljuset den här tiden på året är nog det viktigaste vi har. Utan ljuset? Skulle vi överleva här om vi inte hade ljuset att se fram mot under de mörkaste och kallaste månaderna? Säkert. Men jag har alltid en längtan bort, istället för att gå in i det vakuum av mörker och kyla som kryper runt min kropp och själ under vinterhalvåret. I år ska jag försöka att inte känna mörkret utan se ljuset i livet som jag har framför mig. Ett av livets stora ljus som ska komma till oss när mörkret kommer krypande.

Sommaren 2019 hur ska du bli?

Regnet i kylan
Myggen sticker i huden
Sommartider här

Visste ni förresten att en knippe maskrosblad kostar drygt 1 euro vid matmarknader på Teneriffa?

Att skriva limerick, …

posted in: Avsändare Margareta | 0
Det rusar i huvudet men det där sista …

är en svår konst, att få till det där sista och även känna att rimmet sitter. Jag går igång på att försöka skriva rim, på julklappar. När jag väl börjat är det svårt att få stopp på mig. Resultatet brukar bli ganska simpla texter och inte så speciellt kluriga rim men ibland sitter de.

Det finns en man i Luleå, han är bland annat journalist och författare, han har skrivit en hel del limerickar i våra dagstidningar. De har oftast varit med aktuella händelser men även påhittade och jag är ett stort fan av hans pricksäkerhet och förmåga att få till det. Alltid mitt i prick. I kursen jag gick fick vi tankar kring limerick, haiku och tanka och skulle prova på att skriva någon av dessa. För mig var det självklart att försöka mig på en limerick, men testade även de två andra som känns lite mer fria. Det finns regler för alla tre och att få till slutklämmen i dem ser jag som det riktigt utmanande.

Min tanke med mina limerickar, det blev fler än en, var att jag måste skriva lokalt och sedan fick det andra komma. Det blev en nyligen aktuell händelse och de andra har också lite lokala tankar. Jag blev totallurad för ett antal år sedan av min kära sambo och det bjuder jag på. Vilken limerick kan det vara? Sedan fanns det en tanke kring fördomar. Nu är slutet svårt men så fick det bli.

Här nedan kommer i alla fall mitt försök till att skriva limerick.

***

En grönsaksodlare i Kukkola
Förädlade sallader och fick ruccola
Hon exporterade till Italien och blev rik
Satt sedan vid forsen och rökte sik
Och till spettet använde hon sin piccola

***

En törstig finländska i Haparanda
Köpte brädor av jakaranda
Med hjälp av hammare och spik
Bildades mönster av mosaik
På altan innan ölen kraschlanda

***

En politiker som bodde i Boden
Tyckte han hade för låga arvoden
Han ansåg han behövde värstingdatorer
Men hittade inga egna donatorer
Regionen fick betala när han utsåg sig till Oden

***

”Ett rim börjar så lätt och sedan kommer det där sista som ska bli så rätt. ”

Distanskursen, …

posted in: Avsändare Margareta | 0
Läsa, läsa och läsa mycket är nog grunden för allt skrivande och jag som mest bara läser fakta och hobby.

i kreativt skrivande avslutades igår, även om redan denna vecka har känts tom och jag har saknat att få nya utmanande skrivuppgifter. Det har varit femton stimulerande veckor med så mycket nytt att tänka på och samtidigt försöka få ner det på papper med egen text. Ja, allt har faktiskt kommit ut på papper, även om orden knappats på tangenterna och sparats ner i molnet.

även om redan denna vecka har känts tom och jag har saknat att få nya utmanande skrivuppgifter. Det har varit femton stimulerande veckor med så mycket nytt att tänka på och samtidigt försöka få ner det på papper med egen text. Ja, allt har faktiskt kommit ut på papper, även om orden knappats på tangenterna och sparats ner i molnet.

Har jag blivit mer kreativ i mitt skrivande efter dessa veckor? Det vet jag inte, men tror absolut att tankarna på allt matnyttigt jag har fått ta del av under kursen kommer att kretsa i den tänkande hjärnhalvan i fortsättningen. Däremot vet jag inte om min egen fantasi nått till några höjder, det är långt till Mount Everest. Mitt mål har varit att se på mitt skrivande på ett annat sätt, att hitta nya infallsvinklar och att våga mer. Det tror jag faktiskt att jag har uppnått och kommer inte att vara så rädd för att göra fel. Att duga som jag är och inte jämföra mig med andra.

Att våga utelämna sig själv med sina fel och brister. Det har den här kursen också handlat mycket om för min egen del. Att hoppa utan fallskärm, jag som är oerhört höjdrädd, och hoppas att det ska gå bra. Ungefär så kändes det i början. Men, något hände under resans gång och min egen självbild förändrades. Jag behöver inte kunna för att våga. Varför gå en kurs om jag redan kan?

Det har varit underbart och lärorikt att få läsa och ta del av alla andras texter. Så många duktiga och kreativa människor. Jag blev så imponerad och lärde mig massor av dem. Vi har varit på mycket olika nivåer i livet. Både erfarenhetsmässigt vad gäller skrivandet och även i ålder. Den kombinationen kanske märktes mer i mina texter än de som hade mer skriverfarenhet än mina noll. Kreativiteten, så jag plockade lite verklighet med fantasi för att få ihop skrivuppgifterna och det fungerade.

Nu är det i alla fall slut och jag får fundera på hur jag ska gå vidare med mina texter. Bilden och texten har det gemensamt att ju mer du ser och läser desto mer utvecklas ditt bildseende respektive ditt skrivande.

Det är min enkla slutsats och nu ska vi inte räkna orden jag, mig mitt, mina och eget för allt handlade faktiskt om mig och mina tankar.

”Om man kan säga vad man aldrig kommer få höra, om man skriva vad man aldrig kommer få läsa, har man åstadkommit något unikt. ”
Henry D Thoreau

En explosion i naturen, …

posted in: Avsändare Margareta | 14

sker för tillfället just nu. I förra veckan åkte jag ner till Linköping för jobb och fick uppleva både svensk sommarvärme och se växtligheten rusa fram. Igår kom vi hem till ett soligt Luleå, inte fullt lika varmt men helt okej.

Jag var sjuk veckan innan resa och känner nu när jag försöker skriva något att mitt huvud fortfarande inte har hunnit ikapp. Här växer inga nya tankar och det är synd för det finns så mycket att skriva om växter och det som händer runt oss i naturen.

Men bjuder på tre bilder från gräsmattan på tomten i Linköping.

Kort och gott, det finns både en och annan växt på mina bilder vilket också är veckans tema hos Gemsweeklyphotochallenge

Över mitt förstånd, …

posted in: Avsändare Margareta | 9

bildas det ibland något som kan likna mig vid en biodlare med full utrustning. Du har väl sett hur en sådan ser ut och rör sig? Ingenting kommer in och lika lite kommer ut samtidigt som en massa skit dräller kvar där inne, de går och rör sig som att de inte har hunnit i tid till toaletten. Just idag har varit en sådan dag och den är inte slut än.

I mitt förra inlägg skrev jag något om att inte vara den vassaste kniven i lådan och det verkar stämma på fler punkter. Men att sätta sig vid datorn och fundera över veckans temaord ”över” är avkoppling och så lägger jag det där tomma förståndet åt sidan, det kommer en ny dag i morgon. Det finns oändligt många synonymer till ordet över och min första tanke tidigare i veckan var att vår Spanienresa nu var över för denna gång. Men så kikade jag in hos några under gårdagen och där fanns tolkningen redan, Beppan hade också varit ute och rest. Vad tusan skulle jag nu hitta på eller köra på samma?

Har fortfarande inte bestämt mig, är nog biodlardräkten som inte riktigt kommit av. Känner nu doften av stekos från köket och gissar på fisk. Gissar? Jag vet att det är pasta med lax och någon kall cremé fraichesås, så varför ska jag sitta här och låtsas som att jag inte vet. Vi har ingen stor paradvåning där vi kan gå vilse utan en enkel lägenhet och fortfarande kommunicerar vi med och inte över varandra.


-Tack för maten och så skyndade jag mig tillbaka hit för nu hade jag bilderna.


Några riktigt härliga överhuvuden träffade vi på i Parque del Drago i Icod de los Vinos, en bit utanför Santa Ursula. Trädet ”den tusenåriga draken” var också helt klart över våra huvuden, en park som jag kunnat gå runt i många timmar med kameran och hittat de små detaljerna.

Över är det inte hos Gemsweeklyphotochallenge men väl temaordet denna vecka och ett flertal andra tolkningar hittar du där. idag fick jag till några över men inte stor variation på bilderna där tog min fantasi slut eller tid för framkallning kanske.

Jag fick en fin och tänkvärd liten bok av min svärdotter och hon visste inte ens att jag samlade på sådana. I alla fall så gjorde jag ett litet kort med en av texterna ur boken ”för alla dagar” som jag avslutar dagens inlägg med. Finns risk för att det blir en vana.

Lite vass i kanterna, …

posted in: Avsändare Margareta, Photos | 15

kan jag allt känna att landskapet runt Teide är. Att köra runt på Teneriffa kan upplevas som att besöka flera olika delar av världen. Vi bor ju i den sydliga delen av ön och där finns värmen i de norra finns landskapet och även kylan. I år hann vi med både Mascadalen och Teide samt Santa Cruz, Puerto de la cruz och några mindre samhällen i de norra delarna.

Jag är inte någon landskapsfotograf men vid vissa tillfällen går det inte att låta bli att göra några försök. Det är inte helt enkelt med dessa starka kontraster. Solens starka strålar i kombination med de höga mörka bergen, djupa dalar ger en så kontrastrik vy att det är svårt att sätta exponeringen. Att jag sedan inte ser något på grund av den starka solen och resultatet går inte att se förrän jag är inomhus. Efter ett antal klickande märker jag också att bländaren är på 2,8 samt att både polariseringsfilter och ND-filter ligger vilande i lägenheten. Det är så när man blir för exalterad och bara ställer in slutartiden och väljer brännvidd utan att ens tänka längre. Vi kan väl säga att jag inte var den vassaste kniven i lådan när jag packade ner kameran och inte heller när jag började fota. Nu påstår jag inte att jag är det i vanliga fall heller men lite bättre än så borde det kunna vara.

Med det här inlägget är det inte slut på sista veckornas bilder så några inlägg till lär det bli. Nu fotas det inte så mycket som under 2008, det var det året som jag för första gången började vara på Teneriffa -drygt 8 000 bilder var resultatet då, men oerfarenheten gjorde nog att allt och inget fotades. I år blev det trots allt ganska många, drygt tusen skulle jag tro. Ett flertal åker till papperskorgen utan att ens passera Teneriffamappen.

Min yngsta son kommenterade mitt antal bilder 2008 så här:
-Åke, hur kan du stå ut med morsan flera veckor på Teneriffa med kameran i hand? Jag skulle inte stå ut en dag.

I julas köpte jag en fotokurs åt honom, vem står nu och tränar med kameran?

Vass är ordet hos Gemsweeklyphotochallenge denna vecka och ett flertal andra tolkningar hittar du där. Vass borde jag kunnat använda på fler sätt, men valde det enklaste och mest uppenbara i mina bilder.
Klicka gärna på mitt galleri så att du ser bilderna i helthet och större format.

Fotograferandet har kapacitet att ge bilder av människan och hennes miljö som är både konstverk och ögonblick i historien.

-Cornell Capa

Vinner man ett brons, …

posted in: Avsändare Margareta | 11

eller förlorar ett guld? Visst låter det kanske lite klyschigt men det är faktiskt något att fundera över. Förra lördagen sade en av VM kommentatorerna under tremilen, -hon vinner ett brons. Det gjorde hon verkligen och vem hade trott att en nittonårig junior skulle få guld, silver och brons i detta VM som också blev tjejernas. Det jag egentligen reagerade på var just den meningen då jag aldrig hört det förut av en idrottskommentator, att någon vinner ett brons. Vi har ju oftast guldet innan tävlingarna ens har påbörjats och förväntningarna är höga på att det ska presteras i det gyllene guldet.

I årets skid-VM blev det fem medaljer och alla tilldelades de kvinnliga landskapsåkarna. I Luleå där jag bor har tjejerna legat i topp i Sverige under ett antal år genom både Luleå basket och Luleå Hockey. Trots det är det inte tjejerna som har lönen. Sponsorerna väljer fortfarande att satsa på de manliga idrottarna. Det är tjejerna som levererar och killarna som får pengarna. Min sambo har sponsrat båda de kvinnliga lagen, ifjol basketen och i år hockey. Inte med någon stor summa utan mer som en gest till de kvinnliga idrottarna.

Sporten har inte kommit speciellt långt vad gäller jämlikhet och en stor del av skulden får vi som åskådare ta på oss för tittar vi på publiksiffrorna så skiljer det sig avsevärt.

Men idag har jag inte inspirationen att leta efter bronset utan ger mitt bidrag till ordet brons hos Gemsweeklyphotochallenge en kombination av det jag skrivit och samma färg som brons har -rostens och det slitna.

Om ca en timme är det dags för nedsläpp i Coop arena där Luleås herrar möter Linköping. Jag kommer inte att finnas på plats men däremot den manliga sidan av min familj, sambo och söner.

Som ni ser har jag lagt medaljanspråken mot väggen och där får de förbli.

Vishet, är inte tungt att bära

posted in: Avsändare Margareta | 24

Det skriver jag under på och ställer frågan, -var, när och hur blir vi vis? Det beror på hur den tolkas, för vad är vishet? Visdom, klokhet, insikt, omdöme, förnuft, lärdom, vett, förståndighet, kunskap är orden jag hittar i synonymordboken på nätet. Det ger, som vanligt, en hel del bilder att välja bland men mina tankar får bli så här:

I första bilden de tre underbara flickorna som inte för så många år sedan påbörjade allt detta som ordet vis innehåller. Efter en dansuppvisning där de visade oss i publiken vad de lärt sig under terminen ställde de gladeligen upp för några bilder, med tre helt olika uttryck. Jag tror att min son stod till vänster och retade Aurora på något sätt, det är han duktig på.

I andra bilden har jag och ”mina” fototjejer precis sett en utbildningsfilm om att ge feedback och diskussionen med vår nya kunskap i tankarna kom snabbt igång. Tredje bilden har fokus på dörren på gamla seminariet i Luleå där en och annan elev med ny lärdom har kommit ut. Bild fyra är ytterligare ett kvinnligt sällskap som genom ett samarbete mellan poesi och bild gett oss nya erfarenheter kring hur vi kan använda bilden och hur de kan använda sitt skrivande, se också affisch nedan.

Visheten drar vi med lätthet in i framtiden och åldern har ingen gräns för kunskapstörsten inom oss.

Om någon har upptäckt att jag varken skrivit eller kommenterat på ett tag så är en av anledningarna att jag försöker bli lite visare och skaffa mig mer kunskap i skrivandets konst, på distans och halvtid. Har ju kvar en del arbete att utföra i siffrornas värld samt att jag håller i vår fotogrupp, försöker åtminstone, men det är tur att jag har sex andra kvinnor att ropa på när det krisar. Mitt sociala liv IRL blir absolut lidande men känner ändå stödet från mina nära.

Det blir mycket ibland och huvudet har svårt att hålla isär alla ämnen och det är något jag har märkt förändrats med åldern, tidigare hade detta varit som en droppe i havet eller lätt som en plätt. Apropå det så är det snart dags igen att ändra siffrorna i min ålder. Detta år måste jag byta båda siffrorna och det betyder också att en resa väntar inom mindre än två veckor, till sol, värme och långa promenader. Ser mig själv i tidig morgon sitta ute på altanen skrivande veckans uppgifter samtidigt som jag kan se ljuset stiga i horisonten över den blå Atlanten. Grannarna börjar röra på sig för att gå iväg till arbetet och jag kan lugnt sitta och njuta av livet här och nu. Kreativiteten flödar. Blir det så?

Mitt bidrag till ordet vis hos Gemsweeklyphotochallenge blev en blandning av ordet och dess betydelse.
Klicka gärna på mitt galleri så att du ser bilderna i större format.

Ljuset, …

posted in: Avsändare Margareta | 10

har vi alla längtat efter och här uppe blir det ett sådant ljus att solglasögon är en förutsättning för att du ska se vad du har framför dig. Solens starka reflektion i den vita snön ger mig känslan av att nu är det nära. Det är inte vår i luften ännu, men på något sätt lever hela staden upp efter en i högsta grad kall vinter. Riktigt låga temperaturer och mörker gör åtminstone mig låg. Ljuset försvinner inte helt hos oss under vintern. däremot är det inte många timmar per dygn vi får chansen att uppleva den.

I ”min” stad Luleå har vi en fantastisk isväg som går runt staden och ut mot ytterområdena samt till en ö strax utanför, Gråsjälören. Vi har också isvägar där vi kan ta oss med bil längre ut i skärgården. Våra isvägar har fått gehör runt om i Europa och för tredje året kommer KPN Grand Prix avgöras på Luleås isbanor, en skridskotävling.

Nu har även staden fått lite reklam och jag kan fortsätta att fundera över ljuset och hur det påverkar, tror inte att jag är ensam om att känna hur viktig den är. Nu vill vi ut och det spelar inte längre någon roll att gradantalet fortfarande inte är över nollan, det är bara så himmelskt skönt att med sina sinnen få uppleva den klarblå himlen och den stora gula som ger mig så mycket hopp och livsglädje igen.- Ja, jag lever igen!

Imorse vaknade jag till stora vita snöflingor som dalade utanför för att senare övergå till regn, kanske mer snöblandat då temperaturen ligger vid noll. Till helgen har de lovat runt 5-6 plusgrader, jag jublar medan några av mina vänner inte riktigt håller med och vill hålla kvar vintern ännu några månader. De behöver inte vara oroliga för trots att ljuset är tillbaka så kommer vintern att bestå länge än. Att sedan prognosen även visar regn och stark vind har jag förträngt, tror alltid att det ska vara bättre där jag ska vara. Vilket alltför ofta visar sig vara tvärtom.

Vi har inte varit ut till ”vår” ö det här året och det kan vi inte skylla på temperaturen då det inte brukar ha någon betydelse. Men, imorgon packar vi våra väskor och ser fram mot ytterligare ljus i livet. Bastubadet, den sprakande brasan med ett gott rött … det är min njutning för själen samtidigt som allt är helt svart utanför, inte ett ljus, och tystnaden är så kompakt att jag nästan kan ta på den.

Mitt bidrag till ordet ljus hos Gemsweeklyphotochallenge även om det tog ett tag till jag kopplade det till det jag längtat så länge efter, ljuset som återkommit. Kommer att kika runt lite men hinner mer när jag väl landat på ön – ha en fin helg och njut av ljuset. Klicka gärna på mitt galleri så att du ser bilderna i större format.

”Fotografi, som vi alla vet, är inte ett dugg riktigt. Det är en illusion av verkligheten som vi skapar av vår egen privata värld.”

Arnold Newman-

Ordet skär, …

posted in: Avsändare Margareta | 32

och jag tänker direkt på färgen rosa trots att jag aldrig använder ordet skär för en färg. Är det någon som använder ordet för färgen numera? Eller, hur gör ni? En skär gris kan jag tänka mig och då blir det inte riktigt rosa längre utan något smutsvitt eller något rosa som bleknat kanske. Bestämde mig i alla fall för att skär är lika med rosa och plockade fram några bilder som ger mig rätta färgen i olika nyanser. Att ta rätt skär när du åker skridskor är viktigt annars blir det platt fall. I både kyla och mörker ger himlen sitt rosa sken, vilket är en av de få fördelar med kylan -om jag får vara inomhus och se med ett fönster mellan mig och allt det vackra. Gränsen ligger någonstans runt -15 men om jag är riktigt ärlig så är det nog en aning högre. Min vän Malin ute på ett skär i Luleå med sin rosa. Tydligen så ändrar även flamingon färg från svagaste rosa till mörkaste när hen fått lite mycket innanför fjäderdräkten. Manlighet och rosa, ja det är möjligt. Vet att mina fördomar kom till sin spets här men traktor och man är liksom ett på något konstigt sätt. Förlåt alla traktorintresserade kvinnor samt män som gillar rosa för detta.

På grund av kylan så är inte någon av bilderna fotade under 2019 – några riktigt gamla från början av mitt nya liv med kamera, men som sagt, -min rensning fortsätter febrilt.

Mitt bidrag till ordet skär hos Gemsweeklyphotochallenge om än lite starkare, färgerna alltså. Skäret min vän Malin var ute på heter Gråsjälören och är ett populärt utflyktsmål hos luleborna när våra isvägar är i bruk. Flamingon hittade jag i Köpenhamn i höstas när jag och Eva var på ett besök. En lätt rosa traktor bland andra traktorer och transportmedel stod till beskådande i Tornio vid Toranda under ett av deras evenemang som vi brukar besöka när vi är i trakterna. Härliga minnen som jag fastnat i trots att jag lever nu.

Och som min sambo lite skämtsamt brukar säga, -Inte skära bara rista. Han är ju tornedaling (eller byfinne som han också brukar kalla sig) Något inhemskt finländskt skämt i vissa sammanhang.

”Bättre ett dåligt minne än dåliga minnen”

-François de la Rochefoucauld

Fil, …

posted in: Avsändare Margareta | 25

ett ord med olika betydelser och frukostens fil var det första jag tänkte på. Sedan blev det verktyget fil för att fortsätta till vägens fil. Har under en lång period suttit med att rensa och sortera mina egna bildfiler samtidigt som kylan lagt sig som ett lock över mitt län, idag -27. Det påverkar mig, att inte känna lusten eller orken att vistas utomhus några längre stunder och sitta inne gör mig låg. Men många filer har jag rensat och fördelat om i mappar och diskar samtidigt som jag hittat bildfiler som aldrig sett dagens ljus och ännu fler som hamnat i skräpkorgen utan att passera ångra.

Inte en fil utan tusentals och åter tusentals filer har varit min sysselsättning den senaste tiden och det märks knappt i diskutrymmena. Nåja, när jag ikväll råkade få syn på denna bildfil tänkte jag, -Varför inte, dessa mjölkkannor har kanske en gång för länge sedan innehållit mjölk som sedan blivit till fil.

Mitt bidrag till ordet fil hos Gemsweeklyphotochallenge blir alltså några antika mjölkkannor i en lika gammal ladugård med hopp om att det faktiskt blev till en riktigt god filfrukost åt någon en gång för sådär 100 år sedan, om man åt fil på den tiden.

Jag önskar att fler människor kände att fotografin var ett äventyr på samma sätt som livet självt och kände att deras individuella känslor var värda att uttrycka. För mig, gör det fotograferingen mer spännande.

-Harry Callahan-

En fåtölj, …

kan fylla ett flertal olika behov och ge känslostämningar av helt skilda slag.

I lördags kunde jag sitta och betrakta, det är mycket som kan hända i en fåtölj, så många inre blandade känslor. Värme, glädje, harmoni och skräck blev upplevelserna vid köksbordet med kameran. Med höger öra kunde jag även lyssna på förhoppningar, coachning, ilska och besvikelse i just den ordningen. På TV pågick nämligen hockeymatchen mellan Luleå och Färjestad som inte gick som vi önskade. Om jag bortser från den förlusten hade vi en fin kväll hos familjen CC i Boden, sämre kan man ha det.

”När du kommer på dig själv med en känsla av samband mellan dig själv och dem du fotograferar, när du skrattar och gråter med deras skratt och gråt, då märker du att du är på rätt väg.”

-Artur Fellig-

Att äga en bok, …

posted in: Avsändare Margareta | 11

har alltid varit viktigt för mig, böcker ger så mycket och hemma hos oss finns det många då jag alltid vägrat att kasta även de som inte känns speciellt viktiga eller sådana som aldrig mer kommer att läsas. Böcker får inte slängas, har jag alltid sagt.



Nu har vi kommit till en punkt i livet då rensning är högaktuellt och har lite smått börjat att kasta, idag tar inte ens återvinningen mot böcker. Jag kastar inte de här gamla och inte heller mina fakta- och tankeböcker som samlats under åren. Inte böcker jag fått ärva av min far som också läste mycket, de betyder något för mig. Ett hem helt utan böcker känns också ganska tomt?

Själv tillhör jag de här personerna som övergått till att läsa tidningar och böcker på surfplattan. Ja, till och med i telefonen ibland och det var något som aldrig skulle hända i mitt liv. Med åldern kommer krämporna och med ”plattan” behöver jag inte bläddra eller hålla i vid läsning … i sängen. Att ladda hem en bok från biblioteket är enkelt och där finns det mesta.

Att lära sig nya saker tar längre tid med åldern?  Nej, det tror jag inte utan mer var intresset ligger och vi har lättare att välja var vi lägger vår energi. Just nu sitter jag och ska skriva mitt första inlägg på ”nya” WordPress då jag valde att lämna den klassiska redigeraren. Det känns som att det är smidigare, när man (läs jag) väl vant sig och testat lite. Tycker mig se att bildgallerierna blir annorlunda så det blir att prova sig fram. Den kunskapen kan jag inte läsa mig till i en bok, innan boken har hunnit tryckas är allt förändrat. Allt sker snabbt och mina programböcker känns verkligen från antiken. Kan ibland tänka på nära som inte finns längre och som aldrig hann uppleva den här teknikutvecklingen som skett. Vad skulle de tro att vi sysslade med om de såg oss ligga och läsa på små platta plattor istället för i våra böcker?

För att återgå till böckerna jag valt att visa så är det först och främst ”gamla” bilder – tänk så fort en bild känns gammal idag – och den första fotades när jag upptäckte att det stod Västerbotten högst upp och artikeln handlar om en plats i Nederluleå socken som ligger i Luleå kommun. Även de goda äldre korrekturläsarna kunde göra fel och på något sätt känns det inte förvånande då Norrbotten och Västerbotten tillhörde de län vi fick lära oss minst om i skolan, våra egna län var inte lika viktiga. Förhoppningsvis har läroböckerna förändrats och vi med dem. Numera googlar vi kanske på allt … Min yngsta son är lärare men har inte kommit ihåg att fråga honom om hur dagens läroböcker ser ut. De övriga böckerna, de fanns där vid fototillfället och solen lyste starkt så en bok i motljus … varför inte.

I veckans tema – bok– hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så hittar du fler tankar hos de andra deltagarna.

Idag känns det som en skrivar- och bilddag då temperaturen legat runt -25 och jag hittar inte mina täckbyxor.

För mig är fotografi en konst av betraktelse. Den går ut på att finna något intressant på en i övrigt vanlig plats. Jag har märkt att det har lite att göra med sakerna du ser men allt att göra med hur du ser dem.

-Elliot Erwitt-

Tankar om mig själv, …

och vem är kvinnan på bilden? Inte helt enkelt men nu har jag koncentrerat mig på livet med kameran, runt och kring den. Ett självporträtt men utan mig i bild  samtidigt som jag i högsta grad är närvarande i bilderna. Varför ger jag dessa bilder med tankar över vem denna människa är? Vad vill jag ha sagt med dem? Fundera över det och ge gärna ett svar i kommentarerna.

Mitt liv utanför kameran kan ibland också påminna om dessa bilder och det är en av anledningarna till att det återigen varit tyst här på ”bloggen”, trots att jag verkligen tycker om att skriva och skriva mycket, hellre än bra. Mina tankar forsar ur mig och blir till text utan att jag riktigt hinner med, därför blir det lite fel och orden hamnar i fel ordning tillsammans med allt annat sådant som en icke professionell skribent gör. Men jag brinner verkligen för skrivandet och bilden, önskar att få utlopp för detta ännu mer. Just nu går det inte skylla på att inte ha tid, för det har jag. Det är andra saker som prioriteras och nu har det varit helger med allt vad det innebär och det tar tid, tid som ska njutas med nära och alla som betyder extra mycket för oss. Jag har skrivit det förr men i år känns det som att kameran måste fram än mer då vi i vår fotogrupp har en del utmaningar att ta tag i, visserligen har vi tid på oss men tiden går fort och helt plötsligt är vi framme vid deadline.

Att försöka kombinera två teman kan också vara en svår uppgift, samtidigt som det också kan bli en sporre och inspiration. Det har jag i alla fall lyckats med här och då blir det nytagna foton, under aktuell vecka. I veckans tema och årets första– tankar– hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så hittar du fler tankar hos de andra deltagarna. Sedan har jag ”hoppat” på ett annat veckotema som jag fick på mailen av en vän tidigare i veckan, där han gav förslag att fotoklubben skulle vara med under året. Jag ”lånade” det, översatte det till svenska och förenklade det under vissa veckor. I vår tjejgrupp är det ofta tiden som gör att vi inte hinner allt, speciellt under den här perioden då det är mörkt en stor del av dygnet även om vi nu kan känna att ljuset är på väg tillbaka.

Hoppade i alla fall på detta (har en förmåga att göra det med allt som verkar intressant och kul) och i veckan var det – Självporträtt, ta en bild som berättar vem du är, utan att verkligen visa ditt ansikte. De som känner mig IRL förstår nog vad jag vill ha sagt genom båda mina bilder. Vi hade något liknande före jul i fotogruppen så det blev ju lite bild på bild här men min fantasi sträckte sig inte längre.

Nu är klockan 10:36 och det är dags för mig att göra i ordning frukost, eller blir det kanske frunch den här tiden. Nu är det i alla fall nytt år 2019 och nya förväntningar, varför är det så? Dagarna förändras ju inte och vi gör nog inte det heller.

Kantig, …

posted in: Avsändare Margareta | 18

ibland känns det som att vår egen sociala värld blir alltmer kantig genom datorn, mobilen och alla typer av plattor. Ordet padda har fått en helt ny betydelse, inte tänker många på djuret när vi nämner ordet padda längre. Mycket kretsar kring det vi läser, ser och skriver i den där kantiga saken.  Jag är själv inte mycket bättre då det plingar och aviseringarna från både jobb- och privata mail, där mycket består av sådant som jag är totalt ointresserad av eftersom alla verkar hitta våra e-postadresser på något förunderligt sätt. Sedan tillkommer ju alla sociala medier som vi är medlemmar i. Vädret vill också berätta hur det ser ut utanför mitt fönster, det som jag tidigare kollade genom fönstret och såg och var nöjd med. Uppdateringarna och för att inte tala om sms, Messenger och WhatsApp, till och med där har reklamen hittat oss. Ja, jag känner mig less ibland på allt detta och funderar, – är det så här jag vill ha det? Nej, men har i alla fall lärt mig att stänga av ljudet på kvällarna, vilket innebär att det inte alltid kommer på förrän senare under dagen när jag upptäcker att det varit ovanligt tyst i telefon.

Idag är jag kluven över allt detta, hur vi får vår information och den kastas rakt i ansiktet när vi öppnar en app oavsett om vi vill eller inte. I gårkväll öppnade jag mitt FB och läser, något som jag läser om och om igen utan att riktigt förstå vad jag läser, -är det sant? Hur ska jag berätta för sambo, som inte har FB, att en av hans fina vänner har dött? Det kan han ju inte ha gjort, han var så ung och de hade alltid sina långa telefonsamtal med mycket skratt och minnen. När Kalle ringde visste jag alltid att nu skulle Åke inte vara tillgänglig på minst en timme och ibland längre. Han finns inte längre och jag får inte heller läsa hans kluriga kommentarer eller se hans ofta roliga och tänkvärda inlägg. Många frågor uppstår, ingen du kan fråga som när du får ett telefonsamtal och någon berättar. Samtidigt så vet jag inte hur vi skulle fått reda på detta om inte han och jag varit vänner på FB, finns ingen släkt eller annat som ringer och berättar. I förra veckan sa jag, -så ”länge sedan” du pratat med Kalle och nu sitter vi här och han kommer inte längre att berätta några roliga historier eller dra något annat som får Åke att skratta högt. Den där resan till Trollhättan blir inte heller av, inte heller besöket hos oss uppe i norr.

Apropå kantigt så tänker jag att vi måste bli mindre kantiga i vårt sätt att vara, göra de där besöken, ha den där kontakten och fundera över varför vi inte tar oss tid.

Min egen kantighet blir genom de två första en tanke kring det jag skrivit om ovan och de övriga hade jag valt innan jag fick denna text i huvudet och med lite böjningar av kantig, men väl så är det kantigt.

Dagens långa inlägg kom till genom de tankar jag fick under gårdagen och som jag också funderat på ganska mycket, men inte gjort mycket åt.
Veckans tema – kantigt– hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så hittar du fler kantiga bidrag hos andra deltagare.

Ha det bra där ute och var rädd om er själv och varandra

Skål, …

posted in: Avsändare Margareta | 22

till oss är något som jag planerade redan förra fredagen. Allt inköptes för en skål till fredagskvällen men det kom något i vägen, tröttheten som alltför ofta smyger sig på som en ovälkommen gäst i slutet av veckan. – Vi tar det imorgon och morgondagen kom men fortfarande ligger det mousserande i kylen och väntar på skålen.

Mina bilder har jag fått plocka från arkivet, i väntan på en skål får jag kalla dem.

Varför kändes det då viktigt att vi skulle skåla den 30e november? Ja, min kära sambo sålde sina fastigheter och är numera fri att fundera över livet och fortsättningen av detsamma. Det känns helt underbart att han nu kan tänka på sig själv och sin egen hälsa, göra det han själv vill, när han vill och hur han vill. Att vara hyresvärd i ett mindre fastighetsbolag kräver sin man och jobba har han verkligen fått göra under alla dessa år och du måste vara allround inte bara praktiskt utan även på den sociala och pedagogiska biten gäller det att kunna … Ger man dem lillfingret vill de gärna ta hela handen och ibland har det känts som att han gjort det.

Är det -30 grader ute och en hyresgäst ringer och berättar att de har så kallt i lägenheten, då åker man de där sju milen, enkel väg, för att åtgärda problemet oavsett tid på dygnet och veckodag. När du kommer fram och det visar sig att de vädrar samtidigt! Då gäller det att söka rätt på den där pedagogiska sidan som hamnat mycket långt bak och något annat kokar längst fram. Det livet kommer inte att saknas men däremot den sociala sidan och alla fantastiska människor som bott i lägenheterna genom åren.  Många historier finns att berätta, både fantastiska och självklart de mindre trevliga. Så här i efterhand finns det ett flertal som vi alla kan skratta åt idag då det ligger bakom honom. Som sagt vi är människor med skilda erfarenheter och livsöden vilket gör att vi ibland måste ta fram farstun och fundera över varför.

Det var den skålen som uteblev. Sedan har denna vecka också gett oss fler anledningar till att skåla, vilket vi som sagt inte gjort. Måndagen hade lilla Aurora sin examen i första kursen för ponnytrav och hon klarade det med galans. Så kul att få vara med även om vädret inte inbjöd till att ta fram kameran och föreviga tillfället.

I torsdags var det Finlands självständighetsdag -101 år – och med tanke på att min sambo har starka rötter till Finland så hade det kunnat vara lägligt för att ta fram den där skålen, som inte gjordes. Även jag har rötter i Finland men uppvuxen utan språket och längre bak i tiden. Min mor som talar meänkieli har aldrig lärt oss, det var inte något som gjordes och speciellt inte när min far inte heller pratade eller förstod språket. Jag har fått leva med att inte förstå bland släkt och vänner i Tornedalen – ett Tornedalen som står mig varmt om hjärtat långt in i själen. Förresten så skulle min kära morfar från Tornedalen fyllt 112 år den 30e november så vi hade ju kunna dubbelskåla.

I eftermiddag är det dags för julkonsert med både svärdotter och Aurora i olika körer, kanske dags för en skål då? Nej, just det … det är ju hockey på kvällen.

Det blev ett långt inlägg från mig på grund av ett endaste ord – S K Å L.

Veckans tema – nytt – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så hittar du en skål hos andra deltagare.

Nytt, …

posted in: Avsändare Margareta | 20

vad är det? Något nytt för mig eller som många gjorde under fredagens svarta dag gick och köpte sig något nytt bara för att de trodde att de kommer billigt undan. Så är det ju inte, vilken dag som helst kan du handla för samma pris som under denna dag. Vi överöses av ”endast idag” och superreor hela tiden, via mail, sms och smygreklamen som kommer med morgontidningen trots att vi har ”ingen reklam” vid vårt brevinkast. Det jag upptäckte var att vår morgontidning innehåll flera gånger så många sidor än normalt, inte den där tunna, som blivit lättare och lättare med tiden. Vad var orsaken? Självklart -den svarta dagen vill att vi ska konsumera mer och mer samtidigt som vi på nästa sida i tidningen kan läsa hur nära det faktiskt är att våra naturresurser tar slut. Något jag har reagerat starkt över är valen som hittades med 6 kg plast i magen! En sådan artikel gör att åtminstone jag känner att det är verklighet och inte något som någon person hittat på, så skrämmande.

Nu är inte jag den bästa miljömedvetna men något som jag aldrig tror mig ha gjort är att ha lämnat skräp efter mig i varken natur eller stadsmiljö. Medveten kanske men att gå från det till handling är inte alltid det enklaste och nu tänker jag mycket på bilkörning och flyget -det får komma men ibland fungerar det inte utan bil här uppe där jag bor och en flytt är inte aktuellt just nu.

Något nytt konsumerat hos mig är ”leksakerna” jag köpt till min externa blixt, något som heter ”MagMood” och kommer att bli superkul att testa framöver. Här har jag lekt med äpplet som modell och ljuset ur olika vinklar samt med lite raster och ett rött filter. Blixten har mest legat oanvänd trots att jag vet att den är bra vid de flesta fotograferingar om du behärskar den, vilket jag inte riktigt gör. Förhoppningsvis kommer detta nya att ge mig mer inspiration till nya motiv, mycket stilleben kan det bli =)

Veckans tema – nytt – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så hittar du allt nytt hos andra deltagare. Ska försöka hinna kika in hos någon men har fotomöte ikväll så naturligt vore om jag försökte förbereda lite, men det är så mycket annat som prioriteras före just nu.

Ps. Äpplet är också nytt …

Ögat -själens spegel

posted in: Avsändare Margareta | 24

Många säger att vårt öga speglar vårt inre, att våra ögon inte ljuger utan det är det sanna ansiktet. Är det så, går det inte att bli manipulerad genom att se någon i ögonen?  Är våra ögon något som andra ser och säger mer än våra ord? Det tål väl att fundera över och visst säger våra ögon mycket i ögonblicket, men om allt vore så enkelt att du bara behöver titta någon i ögonen för att veta. Visst ser vi otroligt mycket  och kanske mer en kombination av allt och genom att lära oss lite av kroppsspråket tillsammans med ögonen så kanske något sker.

I alla fall så är ett öga spännande och intressant, att fota ögon har jag gjort en hel del både det mänskliga och från djurens värld. Nu har det varit en del människor i mina bilder det sista och tänker att jag plockar och ser veckans tema med andra ögon – djurens. Bilder som jag tagit vid de tillfällen de dykt upp då jag inte har några djur i min egen närhet.

Veckans tema – öga – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du vilket öga som kikar på dig där.

Det kameran ser med sitt öga kan bli intressant och spännande och en stor överraskning när du öppnar bilden i datorn. 

Margareta G -2018

Bakelser är söta, …

posted in: Avsändare Margareta | 22

och då blir det inte helt enkelt för mig med veckans tema då bakelser är något som vi aldrig mer äter här hemma, med en nära som blev tvungen att ta bort det ur sin kost så … Själv avstår jag inte från sötsaker men bakelser har aldrig varit min grej, hellre då en god dessert eller lite godis. Tror inte ens att jag någonsin har fotat en bakelse, mat överhuvudtaget är svårt att få bra det ska ju locka smaklökarna när du ser bilden.

Att tänka utanför boxen här är också svårt då synonymer.se säger så här om ordet –  sött bakverk, bakverk, tårtbit, patisseri, gâteau. Betydelsen är ett litet sött bakverk med någon fyllning. Tja, hur ska jag då kringgå det här utan att hoppa nerför stupet och falla ordentligt?

Långsökt men om jag börjar med ordet söta så står det så här – göra söt, sockra och betydelsen är ge söt smak åt. Fungerar inte heller riktigt även om synonymer.se inte är helt fullt och fast utvecklad som jag kan känna. Men om jag böjer det till söt så kanske – sockrad, sockersöt, sötaktig, mild, läcker, färsk; sötsliskig, översöt; lite sliskig, inställsam, attraktiv, rar, vacker, fin, gullig, näpen, behaglig, ljuv, nätt, täck, skön, snygg. Ja här har jag något och sött fungerar också.

Nu känner jag att mitt hopp utanför boxen har skett väldigt långt, kanske att jag fick ett världsrekord i höga hopp men jag kör på det. Det här handlar egentligen om att jag ville försöka vara med varje vecka och då kan det bli ganska tokigt.

Tokig däremot är inte den söta person som kommit in i vår familj, alla barn är söta men hon är för oss verkligen en behaglig och ljuv liten person. En person som fyller sju till helgen och då tror jag att det vankas en och annan sötsak.

Jag har redan lagt upp ett antal bilder på fina Aurora och hon har verkligen gjort att jag nu tycker det är kul att försöka lära mig lite mer om blixtljus.
De här bilderna som inte har något med veckans temaord bakelse att göra får ändå representera mitt blogginlägg denna vecka. Bilderna är tagna en varm sommardag efter en dansuppvisning på stan. Det är också kul att få vara med och uppleva så mycket nytt med de små barnen.

Mitt blogginlägg denna vecka blir alltså inte bakelse utan söt, sött, söta lika som bakelser är och jag föredrar den här söta samtidigt som jag ibland har svårt att följa strikta reglar så länge det inte är olagligt.

Veckans tema – bakelse – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat bakelse utan att cirkla runt ordet.

På måndag den 19e är det internationella mansdagen och till dess ska jag ha hunnit fota män, i alla fall någon man men har inte ens börjat fundera så det blir väl som vanligt några snabba på de jag har i min närhet. Nu är ju inte det heller fy eller skam.  Internationella mansdagen firas årligen den 19 november sedan 1999. Dagen avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder. Detta läser jag i Wikipedia och då känns mina män ganska bra.

Gult är inte fult, …

posted in: Avsändare Margareta | 30

men jag kan tycka att färgen gul är ganska kul. En liten uppstickare på något sätt, den syns och sticker ut. Däremot upptäckte jag att det är en färg som inte finns i mitt eget hem förutom till påsk kan den komma fram i någon liten detalj. Vi borde ju alla älska den gula färgen med tanke på solen och all glädje den ger oss. Några av mina gula uppstickare har kanske en dragning åt orange men jag köper det och får fundera vidare varför jag valt bort det gula.

Min första bild fotade jag just för den gula, den färgstarka i gänget. Andra bilden hade nog normalt hamnat i skräpkorgen men såg den igår och helt plötsligt blev den ett litet konstverk där även det gula sticker ut. Apelsinerna, ja finns inte så mycket att säga men de ploppade upp där bland cyklar och grönt. Kvällssolen lyser upp det gula i vägen och jag ser att några gjort kväll medan andra fortfarande njuter av solinsläppet. Oskärpan och den lilla detaljen i något fascinerar mig och här i den gula blomman. Makaonfjärilen på toppen av Luppioberget känns nästan genomskinlig i den starka solen. Om du köper videkissar istället för att plocka dem själv då kan de faktiskt vara gula, men en helt okej gul färg för mig. Otaliga är de phalaenopsis jag fotat ur olika vinklar och perspektiv samt färger. Jag köper dem och fotar sedan dör de snabbt av någon anledning när de kommit i min ägo. Dörren på innergården i Vadstena slott har den där gula färgen som jag upptäckt är ganska vanlig bland äldre dörrar och i vissa landsändar – vi har en del lokala färger.

Veckans tema – fordon – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat färgen.

Nu ska jag ta mig en sen lunch och njuta en stund av det starka gula solljuset som förgyller min dag.

Fordonets nytta, …

posted in: Avsändare Margareta | 4

är många och i veckan var jag glad att vi kunde nyttja en traktor när det skulle hämtas ved till vinterns bastubad och skön brasvärme i stugan, några lass blev det och burit och staplat har jag. En stad som känns ganska miljövänlig genom cykeln som transportmedel är absolut Köpenhamn, även lätt att parkera och är den även färggrann så syns den om du skulle glömma vart du lämnade den och som sagt inga utsläpp. Vi försöker att hinna med ett besök på Classic MotorMeet  i Haparanda när det går av stapeln i juli för att titta på alla nyputsade och glänsande bilar. Jag är inte de minsta intresserad av bilar men tycker det är kul att fota detaljer och även de som är så fula att det är underbara.

På något sätt rusade denna vecka fortare än jag hann med och har tydligen hoppat över den då jag gick upp för att kolla om temat för fordon var upplagt – hmmm … det är ju dags för nästa veckas tema men hinner nu i sista minuten lägga upp mitt bidrag.

Veckans tema – fordon – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat ordet.

Vyerna i mitt närområde, …

posted in: Avsändare Margareta | 24

är helt okej. Vi behöver inte alltid åka långt för att njuta av utsikten men visst är det trevligt att se något annat ibland. Absolut storslaget och underbart är landskapet på den vackra ön La Gomera, här med yngsta sonen när han var nere och jobbade i Spanien några månader. I fjol hade vi spanska gäster under några veckor och de var lika imponerad av vårt landskap som vi är av deras, allt blir exotiskt och spännande när vi möter det nya.

Kemi hamn i Finland är ett ganska ofta besökt utflyktsmål för oss, bara för att strosa runt där ta en fika och njuta av miljön. En del av forten i Boden har blivit mer tillgängliga för allmänheten och där finns det en hel del spännande att fota och från Rödbergsfortet har du även en fantastisk utsikt över Boden.
I somras besökte jag en god vän och hennes far har förvärvat min fars föräldrahem, att stå där och se över ängarna jag som barn lekte gav en fin känsla.
Storforsen är nog ett måste för de turister som gör ett uppehåll i Norrbotten och även för mig boende i länet är Storforsen något som besöks ett antal gånger per år, oavsett årstid är den värd sitt besök.
Kukkolaforsen är för mig numera nästan som hemma (med stuga i trakterna) och då gäller det att med kameran försöka hitta vyerna genom nya perspektiv. En hösthamn i Luleå som jag inte besökt tidigare, ja de finns och känns som att de kan vara ganska många. Brändöhamn är också en plats i Luleå som jag ibland kan känna är fotad ur alla vinklar och vrår – de mesta har jag sett men kan ändå inte låta bli på våra rundturer i kommunen. Det är vackert med dessa gamla sjöbodar och många har sett sina bästa dagar, kanske det som är charmen.

En hel del vyer blev det trots att landskapsfotografi inte är min grej men visst blir det en och annan bild och ordet vy blev kort och en vy över landskapet. Veckans tema – vy – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat ordet.

Stark, …

posted in: Avsändare Margareta | 22

i armarna är något jag ofta känner att saknas hos mig och speciellt när det blivit långa stunder vid datorn. Då utför jag inte ens något fysiskt tungt utan det är det monotona rörelserna som ger mig svaghet. Att gå på gym för att bli stark och få stora biceps har olika betydelser för olika människor och jag är glad att min sambo klarade av att visa sin armstyrka när jag skulle träna på rörelsefoto under en utbildning jag gick för några år sedan. Grodan som hoppar runt hela livet måste ha starka armar och inte verkar hen ha ont i axlar och armar trots att det känns som ganska enahanda rörelser. I höstas var jag på en legoutställning i Linköping och där fick jag se att även en legoman kan behöver armstyrka för att visa upp sitt inre.

Ordet stark gav mig många tankar om hur det går att bildsätta och det hade verkligen kunnat bli ett riktigt galleri av ordets olika betydelser. Men idag är jag trött och slö, med andra ord allt annat är stark känner jag mig. Snart ska jag iväg på ett intressant möte där bild möter dikt – spännande.

Veckans tema – stark – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat ordet, själv gör jag det senare i veckan.

En plats vikt för en stund, …

posted in: Avsändare Margareta | 20

av återhämtning i någon form. Det är viktigt för oss alla, att hitta den där tiden och stället där vi finner ro. Den första platsen är vikt för en stunds andlighet vid svenska kyrkans lägergård på Seskarö, där har många konfirmander genom åren funnit sin frid i den fantastiska miljön. Vid andra platsen som är vikt för oss besökare vid Kukkolaforsen har jag själv suttit ett antal gånger och filosoferat över livet och självklart fått några bilder. Tredje platsen är helt vikt för de som har köpt sin håvplats vid forsen och behöver någon minuts vila mellan fisket, det är tungt att stå vid forsen och håva upp siken/laxen. I år har de nog fått jobba mer än normalt då fisket kom igång senare och tillgången inte varit lika stor som jag upplevt tidigare.

Denna vecka har jag vikt temat åt något som vi alla behöver mellan varven – tid för eftertanke och en lugn stund.  Veckans tema – vikt – hos Gems weekly photochallenge. Efter detta ska jag vika resten av dagen till lite ideellt arbete – städning för att senare ikväll kika in hos andra för att se hur de har tolkat ordet.

-Fotografi är min rekreation och jag vill att det ska bli bra-

Lewis Carroll (1832-1898)

Riktning, …

posted in: Avsändare Margareta | 34

 

mot något, men mot vad? Nu är det absolut, för oss uppe i norr, en klar och tydlig riktning mot en betydligt mörkare årstid. Vissa älskar det men jag tillhör de som inte uppskattar det kyligare klimatet som mörkret också medför. Att hamna mitt i skogen och hitta en skylt som ger riktningen direkt mot sambons barndomsby, misstänker att det kanske är snövägen för de som gillar skoter. När vi ger oss ut på utflykter i vårt vackra län hamnar vi ofta på vägar där vi inte alltid vet vart riktningen leder, spännande och ofta ganska gropigt, hoppigt och ryckigt kan det bli. När jag lyfter riktningen mot skyn kan perspektiven bli ganska sköna. Tranorna borde ställa in riktningen på att flyga söderut, men här var de på väg norrut – fel på sin egen gps? Nu berättade en fågelvän till mig att de nog hade en träffpunkt någonstans innan de ställer in riktningen rätt.

Det gäller ju också att ha riktningen på att stoppa i tid, här är det varningsskylten som ”åkt över kajkanten” och förhoppningsvis inget fordon. Sambo och äldsta son får hålla ordentlig riktning på stenstigen så de inte hamnar på sniskan och landar på fel stenar. Min svärdotter har en musikalisk riktning, både för sig själv och barn som vill träna sin musikalitet vilket jag tycker är kul då jag själv saknar allt vad detta heter. Min riktning åt det hållet är att vara helt tyst och lyssna istället, det gör andra mest glada. Mot där vi sätter fötterna går vår riktning, eller? Här hamnade de uppåt och riktningen blev en mikropaus, tofflorna fick vänta till ägaren var pigg igen och kunde fortsätta sin morgonriktning. Vad vill konstnären ha sagt med denna riktning? På väg uppåt eller nedåt?

Det blev ett antal riktningar här och några ganska tydliga medan andra lite mer i mina tankar för att hitta orden och bilderna kring veckans tema – Riktning – hos Gems weekly photochallenge. Nu ska jag också kika vidare på andras riktningar av ordet som jag har upptäckt är en härlig blandning.

Jag tog en ny riktning i september då vi i vår fotogrupp ”Blickpunkten-med bilden i fokus” ska fota en bild om dagen med ett eget ”tema”. Egentligen inte svårt men då jag bestämde mig för att fota alla dessa dagliga bilder med en vidvinkel (15) som mest bara legat i skåpet och funderat varför jag köpte den. Även om den är ett vidvinkelmakro så har jag inte funnit den intressant och tror inte heller att den kommer att bli någon kär vän, men jag tar en bild om dagen med denna och sedan ska den få vila igen. Så därför …

Det är bara du och din kamera. Begränsningarna i din fotografering är i dig själv, för vad vi ser är vad vi är.

Ernst Haas (1921- )

En nyckel mer eller mindre, …

posted in: Avsändare Margareta | 22

spelar ganska stor roll för mig. Ordet nyckel och det första jag tänker på är absolut inte den där du använder för att låsa upp en fysisk dörr i ordets ”rätta” benämning. Nej, att hitta nyckeln till en människas hjärta och kärlek med sin egen nyckel, sig själv.  Det är viktigt och speciellt när det handlar om människor du ska känna samhörighet med tillsammans under förhoppningsvis många år framöver. Många av mina nycklar är vidöppna och den här nya lilla familjen som ger mig så mycket kärlek. En nyckel till något kan ge en mycket nytt och ibland kanske det är bra om de aldrig öppnas, kanske öppnas och sedan stängs för att aldrig öppnas igen.

 

Mina bilder visar olika tänk av nycklar för mig. Hjärtats nyckel till en del av min familj med numera vidöppen dörr som aldrig är låst. Umedalen, en gång ett ”sinnessjukhus” (vilket fruktansvärt ord) med gömda nycklar och numera slängda nycklar för att förhoppningsvis aldrig upprepas i vår historia. Låst med dubbla nycklar, varför men kanske för att vi inte kan hålla våra fingrar borta. Kan jag fånga en nyckel genom kameran, självklart men blir det den nyckel jag vill? En sedan länge borttappad nyckel ur det förgångna, då allt fungerade på ett helt annat sätt med öppna dörrar och vi möttes för att uträtta våra ärenden och en stunds gemenskap. Vid nödvändiga behov är det bra om vi hittar nyckeln och kan ta oss den välbehövliga stunden …

Som vanligt är jag ute och nafsar i periferin med mina tankar och reser långt för att hitta orden och tankarna kring veckans tema – Nyckel – hos Gems weekly photochallenge

Här finns säkert många olika tankar om vad ordet nyckel kan ges för bilder. Tyvärr är det en hel del jag inte kan kommentera hos då de kräver vissa inloggningar och annat som jag inte kan ställa upp på, men jag gör mina försök. Ha en fin vecka alla där ute.

Man borde verkligen använda kameran som om du imorgon skulle vara blind.

Dorothea Lange (1895-1965)

Med hjälp av orden, …

posted in: Avsändare Margareta | 29

kan vi kommunicera på olika sätt. Att mötas och prata med varandra sker idag på fler sätt, det naturliga mötet har fått stor konkurrens genom alla våra sociala medier. Men det finns också ord som inte syns, orden genom bilden. En bild kanske inte säger mer än tusen ord men varje bild ger oss åtminstone något, det kan vara så simpelt som -den är tråkig och slät, säger mig inget. Men de orden har åtminstone formats i våra tankar och vi har gett uttryck för vad vi ser eller inte ser i bilden.

I lördags var jag tillsammans med min fotogrupp, bestående av sju tjejer (ja, vi kallar oss så) på ett besök till Storforsen. Storforsen, en del av Piteälven, är Europas största obundna fors och har en fantastisk natur runt sig, idag ett naturreservat. Förutom själva forsen kan man se ”döda fallet”, jättegrytor och raviner med sällsynta växter. Det finns gott om gångbroar/spänger/ramper anpassade för funktionshindrade. Här finns också skogsbruks- och flottningsmuseum.

Men nu var det orden som gällde och vi tjejer har aldrig problem med dessa, däremot brukar vi inte ha tur med vädret när vi gör våra fotoutflykter. Inget undantag från början av lördagen men regnet upphörde och vi kunde njuta än mer av vår gemenskap tillsammans med våra kära kameror. Vid regnväder framförallt är det bra att dessa varnings-/förbudsskyltar finns. Nu är ju inte jag den som alltid lyckas följa dessa skyltar, läser mer det som en varning och bara du är uppmärksam så … Orden har inte alltid samma betydelse för mig som skyltmakaren vill ha sagt. Brukar skylla på att det är kameran som styr, den är den där ”svarta djävulen” som ropar i mitt huvud, -gör det, du vågar, var inte feg … Lyssnar alldeles för mycket på de orden.

I kapellet formas många vackra ord om och genom människan, både i glädje och sorg, till vår hjälp har vi också bibeln eller psalmboken som innehåller många ord. Denna dag var det fler bröllop så vi hade inte möjligheten att gå in och besöka det vackra kapellet, endast fönstertittare mellan vigslarna. När vi gick längs de fina spångarna hann många ord och en hel del skratt formas ur våra munnar. Att stå där på klipporna och titta ut över forsen och naturen kan ge mig många ord och tankar över vilken enorm kraft det finns runt oss, en kraft som vi inte alltid kan förklara. Att få leva i ett land som Sverige där jag fritt kan vandra i naturen tack vare vår allemansrätt är en ynnest som jag aldrig kan vara nog tacksam över. Men allt har ett slut och så även för oss, dagen försvann och vi lämnade det bakom oss men med massor av minnen och bilder som blir till ord.

Ord kanske inte är det första du tänker på när du ser mina bilder men det var däremot det bästa jag kunde åstadkomma från helgens fotoutflykt och allt går ju att omvandla till ord som också är temat hos Gems weekly photochallenge där jag också ska kika in för att se hur andras tankar kring ordet är.

OBS – Det är några jag inte kan kommentera hos då jag varken har blogger, inte vill vara inloggad på google mm. Det är synd att det finns så mycket spärrar numera att man inte tar sig genom. 

 

 

För att se mina bilder i sin helhet måste du alltid klicka dig in i galleriet.

 

Kameran kan fotografera tankar.

Dirk Bogarde (1920-1999)

Mitt i vimlet, …

 

befann vi oss för några veckor sedan och det var många med oss, några hundratusen längs Köpenhamns gator och torg. Här vimlades det och jag fotade en hel del, några klick här och andra där. I den situationen var det inte så mycket att tänka på planering och komposition utan det blev vad det blev. Nu är jag ju inte heller den längsta personen så jag såg inte alltid vad som fastnade. Har inte hunnit titta och gå igenom alla bilder men lite vimmel har jag dock hittat och vimmel var det. För övrigt har det inte blivit så mycket vimlande för min del den sista veckan utan där har lugnet och friden infunnit sig på olika sätt.

Lämpligt med vimmel hos Gems weekly photochallenge då det inte är ofta jag har relativt nytagna bilder i detta tema. Ska kika runt hos andra vimlande fotografer efter att jag vimlat klart i sovrummets vimlande damm och dess garderober -skönt med pauser.

För att se mina bilder i sin helhet måste du alltid klicka dig in i galleriet.

Fotograferandet har kapacitet att ge bilder av människan och hennes miljö som är både konstverk och ögonblick i historien.

-Cornell Capa-

Lycka, …

*

De söta små humlorna på dansens dag

ja vad är det egentligen? Att vakna upp och känna att idag blir det en långpromenad med kameran under förmiddagen, är det lycka? Eller kanske bara lite förnöjsamhet över att ha ett bra liv där jag kan välja ibland. Är säker på att vi använder ordet lycka ganska olika, inte bara mellan människor utan också beroende på var vi befinner oss i livet och varför den lyckosamma känslan uppstått. Men många minnen kan verkligen ge en lycka över livet och vad jag egentligen har runt mig.

En sak tror jag mig veta, dessa små humlor kände nog en ganska nervkittlande lycka över att efter mycket träning och planerande äntligen få visa upp sig inför en fullsatt salong i aulan på dansens dag. Visst, en hel del pirr och allvar i kroppen men det ingår nog också för att du ska känna den där lyckan över något. Jag var i alla fall otroligt glad, skriver inte lycklig, att jag fick tillfälle att vara med under den här dagen och även den där pirrigheten infann sig hos mig -så spännande. Min svärdotter hade nog också lite lycka i sig när hennes söta små humlor skulle få ge sin föreställning.

Lycka är också veckans ord hos Gems weekly photochallenge och där hittar vi nog fler som hittat lyckan. Även om lyckokänslan inte uppstått så känner jag mig i alla fall glad att jag är kvar min andra vecka här så det finns ju en chans att det blir fler – alltid kul med lite utmaningar när jag ändå lägger upp bilder och skriver lite.

Några fler känslor av lycka från ett av mina fotoalbum ”Porträtterat” : Delar av min familj som njuter på olika sätt – när man mår som bäst och får göra det som gör en glad och lycklig och ibland kommer leklusten fram. Samt de lyckliga och euforiska människorna på Köpenhamns pride för några veckor sedan. Det var verkligen som att hamna mitt i ett lyckorus av någonting som jag inte riktigt kan beskriva – helt fantastiskt.

 

”Fördelen med dåligt minne är att gång på gång och för första gången kunna njuta av glada minnen.”

– Friedrich Nietzsche

Användbar extra tid, …

posted in: Avsändare Margareta | 19

fick jag nu på eftermiddagen innan vår fotogrupp har vår första träff ikväll efter sommaruppehållet. Tid och tid, men det är något jag tar mig allt oftare nuförtiden och det känns verkligen själsligt avkopplande. Vad passar väl bättre än att sätta sig vid datorn och kika in hos ”gamla” bloggare för att se om de fortfarande existerar här i cyberrymdens bloggnät. Började hos Beppan, min namne egentligen, och får se att även hon har haft ett upphåll men nu hittat tillbaka. Jag blev tittande där och kom inte längre då hon lagt upp bilder till ett fototema som var nytt för mig. Ett veckotema som passar mig då det inte har några förpliktelser att hinna med varje gång utan när det finns tid och inspiration – Gems weekly photochallenge. Den här veckan är ordet användbar, ett ord som verkligen känns användbart.

Förra helgen var jag och en vän till Köpenhamn tillsammans med våra kameror. Mycket promenerande i en stad som var fylld av glada människor och där var lediga viloplatser högvaluta och mycket användbara för trötta fötter och kroppar. Ville man (de boende) inte ha oinbjuda gäster på sin innergård är det mycket användbart att kunna stänga och låsa – kan nog vara ganska skönt ibland. Har en del användbara bilder att gå igenom men det lär ta tid och det mest användbara för oss var självklart våra kameror och alla fantastiska människor att fota samt en del annat.

 

-För mig är fotografi en konst av betraktelse. Den går ut på att finna något intressant på en i övrigt vanlig plats. Jag har märkt att det har lite att göra med sakerna du ser men allt att göra med hur du ser dem.-

Elliot Erwitt

Ett abrupt slut, …

kändes det som att jag fick på sommaren och min förra rubrik blev plötsligt sann. Efter denna sommar är allt under tjugo kyligt eller åtminstone mindre varmt. I helgen var jag och en vän till Köpenhamn och vi hamnade mitt i den helt fantastiska pridefestivalen. Det satte verkligen färg och glamour på vår resa, helt oplanerat. Vi fick tre fina dagar med nya intryck och hann väl inte med allt som vi kanske önskat, men så är det när dygnet endast har 24 timmar och under några av dem behöver åtminstone jag sömn. Min son skrev, – ni är inte 20 längre när jag berättade att vi relativt tidigt var på väg att möta John Blund den första kvällen -sanningen.
Fotoutställningen ”Vogue like a painting” i GL Strand var mycket sevärd och där kändes det som att mycket inspiration kom tillbaka, idéerna fanns där men att sedan gå från det till verkställelse är ganska långt. För övrigt så fanns det ett mysigt café i anslutning och där fick jag ett porträtt på en mycket vacker dam som sedermera visade sig vara Suzanne Brögger, gjorde ju inte porträttet sämre, är verkligen glad att jag vågade fråga henne.

Lördagskvällen gav andra nya erfarenheter, att min vän också är duktig på bågskytte, även om inte en lördagskväll på Tivoli, samt att jag har lite svårt att fatta ibland när hästar ska springa – viktigt vetande.

Under söndagen skulle vi besöka utställningarna på Den sorte diamant, men söndag visade sig vara söndag även i Köpenhamn. Däremot fick min vän i alla fall sitt smörrebröd och den lille som hon längtat efter under resans gång, inte helt fel det heller.

Några saker har jag återigen lärt mig, dina fötter bär dig dit du vill bara du har rätt skor – samma visa varje gång.

En promenerande helg avslutades i alla fall med att vi försenade avgången från Arlanda till Luleå och det var inte de vanliga leende flygvärdinnorna som mötte upp oss på planet. Men vi har fått oss en del goda skratt både före och efter vår incident. Vad har tiden för betydelse i vår snabba och hektiska värld?

Helgen kan avslutas så här:

-Man förlorar bara en massa tid på att vara punktlig  –

Storm P

 

Sommaren är kort, …

posted in: Avsändare Margareta | 2

och det mesta regnar bort. Nja, i år stämmer nog inte Tomas Ledins gamla slängdänga in i årets sommar. Vi har en sommar som vi aldrig upplevt, inte förr men kanske får vi känna av detta även i framtiden. Klimatförändringar? Jag tror det men på grund av att jag inte kan påstå att jag har kompetensen för att ge mig in i en diskussion om det så låter jag bli. Däremot vet jag att för cirka 250 år sedan började SMHI mäta temperaturen och efter det har vi aldrig haft en sådan het och torr sommar. Regnet? Hur var det nu det ser ut, minns vi det ens och alla molnen på vår blå himmel, de små lätta molnen de som gör vår vardag en aning behagligare, har de försvunnit? Nu längtar vi till och med efter de stora tunga, de som är fyllda av vatten. Något som varit bra med hettan och torkan, vi har inte haft mygg i sommar och det väger ju upp en hel del.

Nej, jag tycker om värmen och solen och ordet lagom, ett av våra vanligaste svenska ord är inte helt fel mellan varven. Inte heller att önska att våra svenska bostäder var anpassade för alla klimat inte bara den där vita årstiden.

Fotandet har fått stå tillbaka en hel del, ligger nästan på noll denna sommar om jag tänker på ambitionerna som fanns där någonstans i maj. Men visst har några försök gjorts och trots att jag inte alltid sett hur bilden kommer att bli har ju något kommit ur kameran. För alla dessa ovan, förutom trissen, har jag inte behövt ta många steg utanför altan på ön.

Nästa vecka blir det kanske en fototur till Piteå och senare blir det Östergötland och jobb som väntar en vecka för att senare i augusti ta en fototripp till Köpenhamn med min vän Eva. Det ser jag fram mot och är så glad att ingen av oss är några personer som vill ödsla tid på att shoppa. Det blir istället mycket kamera, fotoutställning och en hel del annat fotointressant samt inte att förglömma god mat och dryck.

Resten av dagen i hettan och solen? Ut och trängas med andra shoppingsugna för att hitta middagsmaten …

För mig, fotografering är en slags observation. Det handlar om att hitta något intressant i det alldagliga. Jag har funnit att det inte har så mycket att göra med sakerna du ser, utan hur du ser dem.

-Elliot Erwitt-

I ett vackert arboretum, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

eller vid en krukväxt hemma? Spelar det någon roll då mina bilder ofta visar något nära där du inte ens vet vad det är min bild föreställer ­bara din egen fantasi gör tolkningen. Ljus, skuggor, mönster och former är en del av det som avgör hur bilden upplevs. Det är det abstrakta, det inte helt självklara, i enkelheten som har gjort att jag verkligen gillar den här typen av bild, fotokonst för mig. 

Varför envisas jag då med att vilja besöka olika arboretum eller andra blomstrande trädgårdar för en stunds fotograferande? Arboretum och trädgårdar har oftast öppet dagtid då solen står som högst och det i princip är omöjligt att fota och speciellt växter. Därför kan krukväxten hemma bli lika bra om inte bättre då jag själv kan skapa det ljus jag vill ha vilken tid på dygnet som helst.

Men visst är det något speciellt att gå där bland blommor och bin, det första medför det andra, insupa dofterna av alla växter, höra surret från insekterna och bara njuta av naturens alla underbara färger med den harmoni som finns på sådana platser. Det är det som är skillnaden och alltid blir det någon bild att använda trots solens starka strålar.

Nu ser jag fram mot det årliga besöket på ett arboretum nära min ö men som sagt har vädret stor betydelse för ett besök —en strålande sommardag.

 

Jag fotar med kärlek, så jag försöker göra de till konstobjekt. Men jag gör de till mig själv först och främst –  och det är viktigt.

Jacques-Henri Lartigue

Porträtt, …

är  inte min starkaste sida. Jag har ingen erfarenhet och studio är inget som utövas förutom en kurs 2015, saknar både lokal och utrustning. Däremot har jag på senare tid fotat mer människor och det är kul. Några mer planerade men ändå ögonblicksbilder och sedan blir det som det blir, inga blixtar här utan bara det naturliga ljuset  -lathet. Men är ganska nöjd över mitt resultat för att vara orutinerad och oplanerad samt ögonblicksbilder. En del endast framkallade medan andra redigerade efter känslan jag vill ha i bilden. Det är kul och kommer att bli fler porträtt under sommaren då jag har bildidéer och modeller som ställer upp.

Ett problem när jag endast fotar i raw är att framkalla tar tid och jag ledsnar fort, har inte orken att sitta för långa stunder så det blir en del bilder som aldrig får se dagens ljus. Igår var vi på stan och fotade lite från studentbalen, kul men svårt att hitta bra lägen att stå på så det är i princip bara att klicka av när du hittar något, tillfälligheterna och ögonblicksbilderna. Den som råkas läsa det här och har varit med hos mig förr vet, människor var inte det vanligaste en gång i tiden. I helgen ska det nog bli annat levande att fotografera, vi har både Pride och V75 på lördag … om vädret tillåter. Det känns som att bönderna snart kan andas ut även om vi inte fått några droppar ännu, men tror att det kommer, sedan finns de ju också de som hellre har gröna gräsmattor än soligt och varmt. Det var nog allt för denna gång – ha det gott i sommarvärmen.

 

Jag fotar med kärlek, så jag försöker göra de till konstobjekt. Men jag gör de till mig själv först och främst – att det är viktigt.

Jacques-Henri Lartigue

Svenska flaggans dag, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

fick status som nationaldag 1983 och salutdag 1996, från och med 2005 är den även en helgdag och infaller den på en lördag eller söndag får ett flertal kollektivanställda ta ut dagen som kompensation en annan dag under året. Varför vi firar den vet inte många men det finns ett flertal händelser som passar in på dagen, riktigt 100% kan vi inte vara. Vi har inte samma klara varför vi firar som våra grannländer, men alltid bra med något att fira så vi gör det, lite försiktigt än så länge.

Varför inte bara fira att vi lever i ett fredligt land som inte haft krig sedan … och har råd att visa varandra kärlek utan anledning och det gör vi gärna genom olika kärlekssymboler på allmänna platser – fortsätt med det.

Det finns en kärlekssymbol som jag aldrig förstått varför den finns där den finns, på utedassen. Ett hjärta på varje utedass, hur länge har vi haft det och varför? Får inte ihop den symboliken även om det heter ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”. Vad kom först ordspråket eller hjärtat på utedasset? Kanske något för Fredrik Lindström att förklara. Lär inte få svar på det här och nu men om någon läser detta och har ett svar, skriv och berätta för mig i kommentarer.

Vi har också ett hjärta på vårt utedass i stugan, som numera bara står där och lyser röd i skogen där solen och träden skapar vackra skuggkombinationer på det åldrade träet och där får den fortsätta att stå med hjärtat som ingen vet varför ungefär som med vår nationaldag.

För mig är fotografi en konst av betraktelse. Den går ut på att finna något intressant på en i övrigt vanlig plats. Jag har märkt att det har lite att göra med sakerna du ser men allt att göra med hur du ser dem.

Elliott Erwitt

Sommartider, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

blev det snabbt och tidigt och det är nu våra sommarängar fylls med blomster och förgyller våra öppna landskap. De är ljuva och känns sköra lik sommaren som vi inte riktigt vet när den kommer och inte när den lika snabbt är borta. I fjol kom den aldrig vilket självklart gör att vi har höga förväntningar i år. Här uppe i norra Sverige var vi många som sa, -Undra om snön är borta till midsommar.

Vi är nu inne i början av juni och har haft sommar redan flera veckor även om det kom ett bakslag idag, men helt ok. Det exploderade från en dag till nästa och världen blev grön efter en lång period av mycket vitt. Hos mig har det alltid varit mycket blomster i bild och sommaren är den period då jag kan lämna inneblommorna och söka efter annan växtlighet, helt underbart. Stark sol är härligt för kropp och själv men inte för kameran och mina fotostunder blir sällan då man bör fota under soliga dagar utan jag ger mig ut mitt på dagen och inser snabbt, varför lär du dig inte? Men på morgonen vill jag ta det lugnt och på kvällen vill jag  … ta det lugnt. Även om det är stärkande för själen att bege sig ut i naturen och jag glömmer tid och rum så finns det annat som lockar och måste prioriteras andra tider på dygnet. Just nu vore det ett ypperligt tillfälle, det ett underbart ljus ute, solen mellan molnen som lyser upp staden och klockan är 21:17.  Men …

Något som är viktigt är att bilden hjälper mig att se även om mina ögon inte är i bästa skick och jag inte ser speciellt bra när jag fokuserar men som tur finns manuellt och focus peaking – min stora räddare nuförtiden. Fungerar inte lika bra när det ska fotas rörliga motiv, men då får jag chansa istället och lite på kamerans autofokus -inte klockrent men helt ok.

Sommararen är också den tid på året då jag kan känna och lyssna på tystnaden och komma till ro, ingen stress eller alla kläder som ska på och av hela tiden – jag gillar verkligen inte att ha kläder, mycket kläder, och det gör såklart att man ställer sig frågan, -varför bor jag där jag bor? Den frågan ställs allt oftare och visst finns en önskan om att en dag slippa vintern och alla kläder. Nu finns det starka skäl till varför jag är kvar här och kommer så att vara förhoppningsvis länge än, min älskade mor som inte skulle kunna tänka sig att flytta med.  Därför får jag passa på att njuta av de få månader vi har sommar i Sverige och inte fundera så mycket över resten av året.

I alla fall så är njutningens tid här och vi ska ta tillvara på alla tillfällen att bara vara och leva tillsammans med våra nära och vara rädda om varandra. Som vanligt kommer mina texter efter att jag lagt upp en bild och då kommer orden som oftast inte har mycket sammanhang utan bara är en spegling av mina egna ibland lätt förvirrade tankar – fast med en viss koncentration.

Tänk så rätt hon hade och att hon också sa det jag säger rätt ofta.

Fotografering hjälper människor att se

Berenice Abbott (1898-1991)

Samma innehåll men olika budskap, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

och likt att vi kan klä våra tankar i ord kan vi göra det med bilder på olika sätt.

Det är ytterst sällan jag bara klickar av utan att veta vad jag vill med bilden, men sedan händer det något och tanken från början blir något helt annat. Här ser du ett resultat av ett klick med kameran som blev till ytterligare två, men som för mig ger ganska skilda budskap. Eftersom jag endast fotar i råformat så behöver mina bilder alltid framkallas på något sätt. Däremot har jag upptäckt att min Sony ger bra bilder, rent färgmässigt och i kontraster utan att ens framkallas. Kan tycka att bilderna ibland blir för färgstarka eller så beror det på skärmen för stunden. Tycker det är spännande att redigera och har svårt att förstå när människor skriver om sin bild, -inte redigerad direkt från kameran. Vad vill de ha sagt med det? För mig är det en fortsättning på en stor hobby att testa mig fram och se om det går att få fram något mer ur bilden än ursprunget. Nu är jag en hobbyfotograf utan några mer ambitioner än att förhoppningsvis utvecklas och har tillstånd att gå utanför alla regler och testa mig fram.

Ett antal av mina vänner fotar utan att någonsin göra den minsta bildredigering och gör det otroligt bra. Tänker att vi ser olika saker i bilden och hittar så skilda motiv med vårt eget bildseende -jag är imponerad av dem men lika över dem som testar sig fram, ibland får vi bra resultat och ännu fler gånger inte samma tillfredsställelse. De bilder som snabbt hamnar i papperskorgen utan tillåtelse att någonsin visa sig igen -ingen ångervecka.

Vad vill jag nu med detta inlägg? Egentligen bara lägga ut dessa tre bilder som från början var en men nu blivit tre.

Som vi alla vet är fotografering inte det minsta äkta. Det är en illusion av verkligheten med vilken vi skapar vår egen privata värld.

– Arnold Newman (1918- )

Vårtecken, …

posted in: Gemensamma bildgallerier | 0

Vårtecken – av Margareta

kan vara något så enkelt som att du en dag kan ställa ut blommor på balkongen för att de ska få andas frisk och skön luft under dagen. Viktigt är dock att komma ihåg att ta in dem när kvällssolen och temperaturen sjunker, om du vill behålla dem levande. Bara förra veckan hade rehabiliteringen av blommorna fungerat med motsatt effekt, men idag tyckte jag det var läge att låta dem stå ute då de såg en aning slokade ut och vips så lyfte sig allt. Jag njuter av varje stund för tillfället, tror inte att vi under hela fjolåret såg solen så mycket som vi kunnat njuta av den de senaste dagarna … låt 2018 bli året som vi minns vädermässigt med glädje och lustfylldhet.

I alla fall så är vårt nästa tema ”vårtecken” och det ser vi överallt, vart vi än vänder oss här uppe i norr. Du behöver bara se på människan, hur hon ler och går med lätta steg samtidigt som vårsolen lyser som bara den kan och himlen är alldeles blå – det är underbart och vi helt gratis insuper D-vitamin utan några tillskott.

Vi har även tagit oss an ett annat bilduppdrag som jag eller någon annan får återkomma till lite senare, ett tema som kräver mer eftertanke och kanske planering under en månad. Spännande och roligt samtidigt som vi får sätta igång våra kreativa hjärnor och jag ser verkligen fram mot att ta fram kameran för att hitta bilden, även om den kanske inte blir som den jag redan har sett i min fantasi.

För mig är det kontorsarbete denna vecka, men har en fördel att jobbet är på hemmakontoret och jag kan ta mina pauser när och hur jag vill, en stund på balkongen gör susen och glädjen jag finner över våren gör att arbetet också känns betydligt roligare – ha det gott alla och passa på att njuta av allt runt er.

Porträtterade människor, …

 

är inte det vanligaste hos mig, även om bilder med människor är intressanta och de som ger en ganska mycket. Nu är min chans att lägga ut kanske mer lämpat i ett ”familjealbum” samtidigt som det är människor som gärna är med på bild och inte stör sig på min kamera. Under påsken fick jag chansen att leka med det mänskliga porträttet och klart är att jag tog den. Det är ett antal år sedan vi hade en sådan här fin påsk, med all sol vi kunde önska och en temperatur som var helt okej. Ute på ön kunde vi försöka med att få lite middag, lönlöst, men korven smakade bra och visst ser de ut att ha det ganska skönt.

Mitt så kallade bloggande, det ska vi inte kalla det, utan bara lite text och bild när andan faller på och nu är jag inne i en period där mitt arbetsliv är ganska lugnt och jag har mer tid för annat så varför inte lägga upp lite. Bilder i mina album lägger jag upp kontinuerligt för att inte glömma bort dem någonstans, de har ju någon form av betydelse för mig, mina bilder. Det kan vara minnen och även sådana som jag tycker om bildmässigt, varför inte en kombination av det helt enkelt.

Min tidigare sida är raderad och finns inte längre kvar i cyberrymden, lite tokigt för jag hade ju kvar den som ett minne, en offentlig dagbok, men ibland går mina rensningar lite för fort – inte som mina inlägg på den här sidan där ingen ens upptäckt att jag finns kvar.

Förutom att skriva här sitter jag en del och lyssnar på fotoutbildningsfilmer och njuter att varje stund som slutspelshockeyn pågår. Det betyder för mig att jag slipper vara social och utan dåligt samvete kan sitta vid datorn med alla bilder, kurser och annat som  ger mig inspiration. Just nu pågår matchen mellan Skellefteå och Djurgården, hör i bakgrunden men har ingen aning om något resultat, det får bli vad det blir. Fast, vore ju bra om Djurgården vinner för då kanske slutspelet drar ut på tiden.

 

Vi går mot ljusare tider,…

posted in: Gemensamma bildgallerier | 2

 

Vårfärger – av Eva

Nu går vi mot ljusare tider. Det känns. När jag stiger upp, ljuset flödar in i lägenheten och de härligt orangegula tulpanerna vänder sina blad mot solen utanför, det är underbart! Tänk vad ljuset gör med oss, i alla fall mig. Ljuset som också är så viktigt i ett fotografi. Och det behöver inte vara mycket ljus men det ska vara ”rätt” ljus eller ljussättning. Så som kontrast mot vårens glada, härliga ljusstrålar så har vi nu, i dessa ljusa tider en utmaning som heter ”low key” dvs att fotografera en bild som går i mörka toner, men med ljus. För att se vår utmaning kan du gå in på vårt gemensamma bildgalleri, Low key.

Njut av vårsolens fina strålar.

//Eva

Januari går mot sitt slut, …

posted in: En bild om dagen | 0

även om det är några dagar kvar så går det fort och några fler bilder har det blivit framklickade med kameran, både inomhus och utomhus på nära platser i vårt vackra län, Norrbotten. Idag besökt vi bland annat Storforsen och vinterlandskapet var verkligen mäktigt där, hoppas att jag hinner med en till tur dit denna otroligt snörika vinter. Trots att vintern inte ligger på topp hos mig måste jag göra det bästa av situationen och ta mig ut och njuta, för vackert är det trots allt. Ljuset har sakta börjat återvända och då blir allt också lättare, jag blir piggare och livslusten återvänder.

 

Januari uppdateras, …

med en dag i taget, men så fort de dagarna går. Måndag och fredag, finns det andra dagar i veckan? Tycker knappt jag hinner sätta mig på kontoret förrän det är dags att ta helg igen men så plötsligt har helgen varit, eller har den? Vet inte om jag alltid känt så, men några år i alla fall och det går så vansinnigt fort. Allt det där som vi förutsätter oss att hinna med. Gör ni det, i alla fall inte jag och trots att jag tycker det inte uträttas något.

Det här med en bild om dagen 2018 går också snabbt och visst har det hunnits med, men många kvällar som en sista panikgrej, därav mycket blomster men gillar ju det så …

En bild om dagen 2018, …

det låter ju inte som det ultimata för mig. Mina mål och ambitioner är oftast höga, sedan vet jag hur det brukar sluta, men varför inte så länge det är kul och jag hinner. Hittade ett sådant tema på FB där det även är fasta teman varje dag, men som tur är det frivilligt med val av bild däremot får inte bilden vara äldre än en vecka och där har jag väl mitt problem den här tiden på året.

Har i alla fall klarat dag 1 – 10.

En bild om dagen,…

posted in: Gemensamma bildgallerier | 0

Utmaningen ”En bild om dagen” under december månad har nu nått sin sista dag. Härligt se så många och olika bilder. Att fånga en bild är något högst personligt och vad som tilltalar likaså. Nu kanske utmaningen inte var just av den karaktären, för själv fick jag då ta någon ”nödbild” för någon dag och har heller inte lyckats alla dagar med en enda bild. Men jag tänker att så får det vara, jag har försökt efter bästa förmåga. Det är inspirerande få umgås med detta gäng som har en härlig inställning till vår grupp och det gemensamma ”fotograferandet” eller kanske mer återskapandet i bild. För det är nog det vi gör försöker återskapa drömmar, mål, verklighet och intressen i bilder som intresserar, ger frågor och kanske inte lika många svar. Till er i gruppen och till alla andra som läser önskar jag ett Gott Nytt År med nya ideér och nya bilder.

Här kommer en bild som får ge inblick i det nya sprakande, kreativa året. Inte min bild, utan denna har jag lånat från ”en bild om dagen”.

Eva

31 december – Gunbritt

Instagram, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

är kul och det gillar jag. Kul, för att det är enkelt att bara lägga upp en bild och sedan kika runt och få inspiration av alla andra duktiga och kreativa fotografer. Att jag sedan inte är den bästa på att tagga och hitta fler som gillar bilder med samma ord, men får jobba på det så …

Att de som ser mina bilder och jag inte alltid har samma smak är också intressant och speciellt en av mina bilder nedan, som fått mest gillanden under 2017, inte en bild som jag trodde -eller egentligen borde jag förstått då det är sådana bilder som många gillar. En bild som kanske inte riktigt är jag men som var en måstebild i ett sammanhang.

Den här sidan har fått stå tillbaka helt för annan social media under en lång period, kommer nog att fortsätta vara så men lägger upp bilder i mina album och förhoppningsvis lite skrivanden om inte för annat så för min egen skull. Dagboken som hjälper mig att minnas, lite av det som händer och sker i ett annars ganska vardagligt liv, sova, äta, jobba …

Just nu känner jag mig ikapp några dagar och då kan vad som helst hända, eller inte. Vintern har för mig blivit ett riktigt stort mörker, trots att nu dagarna blir längre så är vi inte där ännu. Det är så vackert ute och ser framför mig hur jag ligger i snön och tar underbart härligt vackra vinterbilder med mitt sätt att se på vintern och bilden. Bara en sak, det kommer inte att hända då jag knappt hinner ta mig ut innan det är mörkt igen. Ledighet har också gett mig friheten att sova lite längre, tassa runt i tofflor och morgonrock en förmiddag utan krav på något. Det behöver inte vara mer än så för att själen ska få ro och nu ska jag fortsätta med … inget viktigt och även om kläderna nu är på så sitter tofflorna där de ska. En god fortsättning till er alla där ute …

Kom ihåg -det spelar ingen roll var vi möts bara vi möts.

En bild om dagen, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

25 december 2017

det har vi i fotogruppen sysslat, och sysslar med, under december månad. Kanske inte alltid den bästa månaden, men finns den … den bästa? Nej, och det här året har det verkligen visat sig att vi är ganska upptagna och inte alltid kan prioritera bilden som vi alla så gärna hade önskat.
Det har verkligen varit fullt upp och en del ganska tunga utmaningar under 2017. Varje år skriver jag att det blir nog lugnare nästa år. Faktiskt så har ett lugn smugit sig in hos mig för tillfället och ser fram mot att möta 2018 och allt vad jag kan göra av det året. Året kan aldrig erbjuda mig något utan det måste jag försöka fixa själv.

Annandag jul och här hemma går allt ganska sakta, inga speciella planer för dagen utan det blir vad det blir. Ute skiner solen och himlen är vackert skimrande i blått och rosa, snart är det mörkt igen men som tröst kan jag tänka – vi går mot ljusare tider. Vi har verkligen vädermässigt också haft ett konstigt år, ingenting har varit som förr eller har det kanske varit det? Bara våra förväntningar som inte stämmer med verkligheten. I alla fall har vi haft riktigt kallt några dagar, inte ovanligt men däremot det där regnet som avlöst kylan har inte känts okej. Lite väderskriv och vad ska jag sedan skriva om, inte mycket då någon säger att det finns mat på bordet även idag.

Mina ”en bild om dagen” hittar du här, inga stora mästerverk men har åtminstone klarat av det till idag. Får se vad resten av dagarna kan ge, två arbetsdagar återstår för min del det här året och tror att de blir ganska lugna.
Ha en fin fortsättning och kom ihåg att dagen blir vad du själv gör den till om inget annat dyker upp.

För hand,…

posted in: Gemensamma bildgallerier | 0

Vår grupp utmanas vid varje mötestillfälle till nästa träff. Vi försöker komma på ett tema som var och en ska tolka utifrån sig själv. Det verkar alltid lätt när vi sitter där, idéerna poppar upp. Det bästa är att genast börja med någon av idéerna men för min egen del så blir det inte så. Dagarna före mötet startar tankarna igen, hur ska jag tolka temat? När vi sedan träffas är jag så imponerad av vilka härliga tolkningar som fotats. Ibland har vi tolkat på liknande sätt men lika ofta så är det en annorlunda och intressant tolkning som någon annan gjort. Då kan jag tänka; varför kom inte jag på det? Men vi lär oss av oss av varandra och om oss själva. Denna månad är vårt tema  ”För hand/handkraft”. Titta gärna in i vårt gemensamma bildgalleri och se på de olika tolkningarna av ett och samma tema. Jag lovar att du blir överraskad av något foto. Vill du se mer av galleriet titta in här – Handkraft.

Eva

Interiörer, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

är det vanligaste jag ser den här tiden på året och speciellt när vädret inte inbjuder till något annat. Idag har det städats interiört, så interiört att ingen ser det om de inte vet. Att min eviga genomgång av gamla arkiv också städas och många bilder som aldrig visats ens för mig utan bara överförts direkt från kamera till mapp gör det ju extra intressant. Idag hittades en del interiöra bilder som aldrig tidigare öppnats, passande då det handlat om detta för mig aktivitetsmässigt också. Är i och för sig glad att min städande består av betydligt mindre yta än detta, men vackert är det -och välstädat.

En höstresa till Kvikkjokk, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

hann jag med under en helg för några veckor sedan tillsammans med mina underbara fototjejer. Ett av våra mål var att hamna på toppen av Nammásj. Tyvärr blev det inte så för mig då både mitt hjärta och annat som inte mår så bra i min kropp sade stopp och belägg, hit men inte längre. Men trots allt så var det en fin resa och vi fick andas ren och frisk luft i den härliga fjällvärlden. Jag åker gärna tillbaka och går på andra turer, turer som inte kräver så mycket uppåt och när jag vet att allt är bra med mig. För visst är det en medicin för själen som du inte kan få av någon typ av medicin.

Har fortfarande inte hunnit att öppna alla bilder, trots att kameran inte gick het utan bara varm mellan varven. Lägger ut dem här och i olika album allteftersom.

Tänk på att: Det finns bara en av dig.

Nu så.,,,

posted in: Gemensamma bildgallerier | 0

har maj, juni…sommaren passerat. Och hösten är här. Jag tänkte återkoppla till ett tema som vi har haft i vår grupp; Bilar. Under sommaren fick jag möjlighet att se en riktig skönhet. En Packard från 1939. Hoppas ni ser samma skönhet som jag gör, en underbar dam med härliga former som glider fram på vägen… Om ni vill se mer bilder på andra motordrivna fordon, titta in på vårt gemensamma bildgalleri; Bilar.

Eva

Sommaren är kort, …

posted in: Avsändare Margareta | 1

och det mesta, … Ja ni förstår vad jag menar samtidigt som den här sommaren har varit mycket bra för mig och min själ. Ett lugn och harmoni, en sommar då jag för första gången inte ens lämnat länet utan bara njutit och varit – tid till eftertanke och mycket annat. Vi har haft spanska vänner på besök i två veckor och inte fick de uppleva den där varma norrbottniska sommaren som jag berättat om och de inte riktigt trott på. Nu vet jag inte vad de tror längre men trivdes gjorde de och älskade vår luft och natur – även om en mygga kan göra illa.

Ett axplock av bilder, de jag hunnit titta på och framkalla – ingen röd tråd här inte.

Min sejour i 365foton, …

blev kort och 48 bilder hann jag med innan annat knackade på dörren och behövde mig mer. 1 maj påbörjade jag något nytt som tagit mycket tid i mitt huvud men sedan är inte datorn något som jag prioriterar på min fritid, så det blev som det blev men är glad och nöjd ändå. Har inte heller hunnit framkalla så mycket bilder från de här året men nu kan jag förhoppningsvis lägga upp något då och då, något som andra kanske vill titta på i framtiden – likt en bildbok över mig.

Hjälp mig, … (49/365)

ut snälla! Så kändes det att den lilla sädesärlan ropade till mig när hen försökte ta sig ut från det gamla magasinet som den lyckats ta sig in i men inte ut. Vi försökte men det var låst åt alla håll och kanter och då det är en privat byggnad kunde vi inget göra och hoppas att den på något sätt lyckades eller att de jag pratade med kunde kontakta ägaren.

Hjälp mig, …


Rusk, … (48/365)

var något som jag vaknade upp till i morse den dag då vi ska hälsa våren välkommen, valborgsmässoafton, och som man i Finland kallar ”glada vappen”. Vet inte om jag får några direkta vårkänslor en dag som denna och kommer inte ihåg när jag sist mötte något sådant 30 april. Men en skön känsla är ändå att jag strax får mig hetta och värme både fysiskt och psykiskt i form av en riktig bastu, inget sådant där elektriskt utan i en riktig bastu – den på bilden.

Rusk, en dag som denna


Det är mitt, … (41/365)

eller mina två mest använda –  min kamera och morgonrocken. Utan dessa två kan jag känna mig naken, oftast inte samtidigt men det händer också. Jag sålde bort allt vad Nikon heter under fjolåret då jag upptäckt Sony och deras spegellösa. Började med en riktigt liten Sony α6000 APS-C och var nöjd med den även om jag drömde om en fullformatare så … det hände bara och nu är jag även lycklig ägare till en Sony α7R II  -dessa två kameror är perfekt för oss med inte speciellt stora händer, alltid känns så mycket lättare nu. Morgonrocken då? Ja, att alltid springa omkring hemma med en filt är inte det ultimata så …

Det är mitt, …