Porträtt, …

är  inte min starkaste sida. Jag har ingen erfarenhet och studio är inget som utövas förutom en kurs 2015, saknar både lokal och utrustning. Däremot har jag på senare tid fotat mer människor och det är kul. Några mer planerade men ändå ögonblicksbilder och sedan blir det som det blir, inga blixtar här utan bara det naturliga ljuset  -lathet. Men är ganska nöjd över mitt resultat för att vara orutinerad och oplanerad samt ögonblicksbilder. En del endast framkallade medan andra redigerade efter känslan jag vill ha i bilden. Det är kul och kommer att bli fler porträtt under sommaren då jag har bildidéer och modeller som ställer upp.

Ett problem när jag endast fotar i raw är att framkalla tar tid och jag ledsnar fort, har inte orken att sitta för långa så det blir en del bilder som aldrig får se dagens ljus. Igår var vi på stan och fotade lite från studentbalen, kul men svårt att hitta bra lägen att stå på så det är i princip bara att klicka av när du hittar något, tillfälligheterna och ögonblicksbilderna. Den som råkas läsa det här och har varit med hos mig förr vet, människor var inte det vanligaste en gång i tiden. I helgen ska det nog bli annat levande att fotografera, vi har både Pride och V75 på lördag … om vädret tillåter. Det känns som att bönderna snart kan andas ut även om vi inte fått några droppar ännu, men tror att det kommer, sedan finns de ju också de som hellre har gröna gräsmattor än soligt och varmt. Det var nog allt för denna gång – ha det gott i sommarvärmen.

 

Jag fotar med kärlek, så jag försöker göra de till konstobjekt. Men jag gör de till mig själv först och främst – att det är viktigt.

Jacques-Henri Lartigue

Svenska flaggans dag, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

fick status som nationaldag 1983 och salutdag 1996, från och med 2005 är den även en helgdag och infaller den på en lördag eller söndag får ett flertal kollektivanställda ta ut dagen som kompensation en annan dag under året. Varför vi firar den vet inte många men det finns ett flertal händelser som passar in på dagen, riktigt 100% kan vi inte vara. Vi har inte samma klara varför vi firar som våra grannländer, men alltid bra med något att fira så vi gör det, lite försiktigt än så länge.

Varför inte bara fira att vi lever i ett fredligt land som inte haft krig sedan … och har råd att visa varandra kärlek utan anledning och det gör vi gärna genom olika kärlekssymboler på allmänna platser – fortsätt med det.

Det finns en kärlekssymbol som jag aldrig förstått varför den finns där den finns, på utedassen. Ett hjärta på varje utedass, hur länge har vi haft det och varför? Får inte ihop den symboliken även om det heter ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”. Vad kom först ordspråket eller hjärtat på utedasset? Kanske något för Fredrik Lindström att förklara. Lär inte få svar på det här och nu men om någon läser detta och har ett svar, skriv och berätta för mig i kommentarer.

Vi har också ett hjärta på vårt utedass i stugan, som numera bara står där och lyser röd i skogen där solen och träden skapar vackra skuggkombinationer på det åldrade träet och där får den fortsätta att stå med hjärtat som ingen vet varför ungefär som med vår nationaldag.

För mig är fotografi en konst av betraktelse. Den går ut på att finna något intressant på en i övrigt vanlig plats. Jag har märkt att det har lite att göra med sakerna du ser men allt att göra med hur du ser dem.

Elliott Erwitt

Sommartider, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

blev det snabbt och tidigt och det är nu våra sommarängar fylls med blomster och förgyller våra öppna landskap. De är ljuva och känns sköra lik sommaren som vi inte riktigt vet när den kommer och inte när den lika snabbt är borta. I fjol kom den aldrig vilket självklart gör att vi har höga förväntningar i år. Här uppe i norra Sverige var vi många som sa, -Undra om snön är borta till midsommar.

Vi är nu inne i början av juni och har haft sommar redan flera veckor även om det kom ett bakslag idag, men helt ok. Det exploderade från en dag till nästa och världen blev grön efter en lång period av mycket vitt. Hos mig har det alltid varit mycket blomster i bild och sommaren är den period då jag kan lämna inneblommorna och söka efter annan växtlighet, helt underbart. Stark sol är härligt för kropp och själv men inte för kameran och mina fotostunder blir sällan då man bör fota under soliga dagar utan jag ger mig ut mitt på dagen och inser snabbt, varför lär du dig inte? Men på morgonen vill jag ta det lugnt och på kvällen vill jag  … ta det lugnt. Även om det är stärkande för själen att bege sig ut i naturen och jag glömmer tid och rum så finns det annat som lockar och måste prioriteras andra tider på dygnet. Just nu vore det ett ypperligt tillfälle, det ett underbart ljus ute, solen mellan molnen som lyser upp staden och klockan är 21:17.  Men …

Något som är viktigt är att bilden hjälper mig att se även om mina ögon inte är i bästa skick och jag inte ser speciellt bra när jag fokuserar men som tur finns manuellt och focus peaking – min stora räddare nuförtiden. Fungerar inte lika bra när det ska fotas rörliga motiv, men då får jag chansa istället och lite på kamerans autofokus -inte klockrent men helt ok.

Sommararen är också den tid på året då jag kan känna och lyssna på tystnaden och komma till ro, ingen stress eller alla kläder som ska på och av hela tiden – jag gillar verkligen inte att ha kläder, mycket kläder, och det gör såklart att man ställer sig frågan, -varför bor jag där jag bor? Den frågan ställs allt oftare och visst finns en önskan om att en dag slippa vintern och alla kläder. Nu finns det starka skäl till varför jag är kvar här och kommer så att vara förhoppningsvis länge än, min älskade mor som inte skulle kunna tänka sig att flytta med.  Därför får jag passa på att njuta av de få månader vi har sommar i Sverige och inte fundera så mycket över resten av året.

I alla fall så är njutningens tid här och vi ska ta tillvara på alla tillfällen att bara vara och leva tillsammans med våra nära och vara rädda om varandra. Som vanligt kommer mina texter efter att jag lagt upp en bild och då kommer orden som oftast inte har mycket sammanhang utan bara är en spegling av mina egna ibland lätt förvirrade tankar – fast med en viss koncentration.

Tänk så rätt hon hade och att hon också sa det jag säger rätt ofta.

Fotografering hjälper människor att se

Berenice Abbott (1898-1991)

Samma innehåll men olika budskap, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

och likt att vi kan klä våra tankar i ord kan vi göra det med bilder på olika sätt.

Det är ytterst sällan jag bara klickar av utan att veta vad jag vill med bilden, men sedan händer det något och tanken från början blir något helt annat. Här ser du ett resultat av ett klick med kameran som blev till ytterligare två, men som för mig ger ganska skilda budskap. Eftersom jag endast fotar i råformat så behöver mina bilder alltid framkallas på något sätt. Däremot har jag upptäckt att min Sony ger bra bilder, rent färgmässigt och i kontraster utan att ens framkallas. Kan tycka att bilderna ibland blir för färgstarka eller så beror det på skärmen för stunden. Tycker det är spännande att redigera och har svårt att förstå när människor skriver om sin bild, -inte redigerad direkt från kameran. Vad vill de ha sagt med det? För mig är det en fortsättning på en stor hobby att testa mig fram och se om det går att få fram något mer ur bilden än ursprunget. Nu är jag en hobbyfotograf utan några mer ambitioner än att förhoppningsvis utvecklas och har tillstånd att gå utanför alla regler och testa mig fram.

Ett antal av mina vänner fotar utan att någonsin göra den minsta bildredigering och gör det otroligt bra. Tänker att vi ser olika saker i bilden och hittar så skilda motiv med vårt eget bildseende -jag är imponerad av dem men lika över dem som testar sig fram, ibland får vi bra resultat och ännu fler gånger inte samma tillfredsställelse. De bilder som snabbt hamnar i papperskorgen utan tillåtelse att någonsin visa sig igen -ingen ångervecka.

Vad vill jag nu med detta inlägg? Egentligen bara lägga ut dessa tre bilder som från början var en men nu blivit tre.

Som vi alla vet är fotografering inte det minsta äkta. Det är en illusion av verkligheten med vilken vi skapar vår egen privata värld.

– Arnold Newman (1918- )

Porträtterade människor, …

 

är inte det vanligaste hos mig, även om bilder med människor är intressanta och de som ger en ganska mycket. Nu är min chans att lägga ut kanske mer lämpat i ett ”familjealbum” samtidigt som det är människor som gärna är med på bild och inte stör sig på min kamera. Under påsken fick jag chansen att leka med det mänskliga porträttet och klart är att jag tog den. Det är ett antal år sedan vi hade en sådan här fin påsk, med all sol vi kunde önska och en temperatur som var helt okej. Ute på ön kunde vi försöka med att få lite middag, lönlöst, men korven smakade bra och visst ser de ut att ha det ganska skönt.

Mitt så kallade bloggande, det ska vi inte kalla det, utan bara lite text och bild när andan faller på och nu är jag inne i en period där mitt arbetsliv är ganska lugnt och jag har mer tid för annat så varför inte lägga upp lite. Bilder i mina album lägger jag upp kontinuerligt för att inte glömma bort dem någonstans, de har ju någon form av betydelse för mig, mina bilder. Det kan vara minnen och även sådana som jag tycker om bildmässigt, varför inte en kombination av det helt enkelt.

Min tidigare sida är raderad och finns inte längre kvar i cyberrymden, lite tokigt för jag hade ju kvar den som ett minne, en offentlig dagbok, men ibland går mina rensningar lite för fort – inte som mina inlägg på den här sidan där ingen ens upptäckt att jag finns kvar.

Förutom att skriva här sitter jag en del och lyssnar på fotoutbildningsfilmer och njuter att varje stund som slutspelshockeyn pågår. Det betyder för mig att jag slipper vara social och utan dåligt samvete kan sitta vid datorn med alla bilder, kurser och annat som  ger mig inspiration. Just nu pågår matchen mellan Skellefteå och Djurgården, hör i bakgrunden men har ingen aning om något resultat, det får bli vad det blir. Fast, vore ju bra om Djurgården vinner för då kanske slutspelet drar ut på tiden.

 

Januari går mot sitt slut, …

posted in: En bild om dagen | 0

även om det är några dagar kvar så går det fort och några fler bilder har det blivit framklickade med kameran, både inomhus och utomhus på nära platser i vårt vackra län, Norrbotten. Idag besökt vi bland annat Storforsen och vinterlandskapet var verkligen mäktigt där, hoppas att jag hinner med en till tur dit denna otroligt snörika vinter. Trots att vintern inte ligger på topp hos mig måste jag göra det bästa av situationen och ta mig ut och njuta, för vackert är det trots allt. Ljuset har sakta börjat återvända och då blir allt också lättare, jag blir piggare och livslusten återvänder.

 

Januari uppdateras, …

med en dag i taget, men så fort de dagarna går. Måndag och fredag, finns det andra dagar i veckan? Tycker knappt jag hinner sätta mig på kontoret förrän det är dags att ta helg igen men så plötsligt har helgen varit, eller har den? Vet inte om jag alltid känt så, men några år i alla fall och det går så vansinnigt fort. Allt det där som vi förutsätter oss att hinna med. Gör ni det, i alla fall inte jag och trots att jag tycker det inte uträttas något.

Det här med en bild om dagen 2018 går också snabbt och visst har det hunnits med, men många kvällar som en sista panikgrej, därav mycket blomster men gillar ju det så …

En bild om dagen 2018, …

det låter ju inte som det ultimata för mig. Mina mål och ambitioner är oftast höga, sedan vet jag hur det brukar sluta, men varför inte så länge det är kul och jag hinner. Hittade ett sådant tema på FB där det även är fasta teman varje dag, men som tur är det frivilligt med val av bild däremot får inte bilden vara äldre än en vecka och där har jag väl mitt problem den här tiden på året.

Har i alla fall klarat dag 1 – 10.

Instagram, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

är kul och det gillar jag. Kul, för att det är enkelt att bara lägga upp en bild och sedan kika runt och få inspiration av alla andra duktiga och kreativa fotografer. Att jag sedan inte är den bästa på att tagga och hitta fler som gillar bilder med samma ord, men får jobba på det så …

Att de som ser mina bilder och jag inte alltid har samma smak är också intressant och speciellt en av mina bilder nedan, som fått mest gillanden under 2017, inte en bild som jag trodde -eller egentligen borde jag förstått då det är sådana bilder som många gillar. En bild som kanske inte riktigt är jag men som var en måstebild i ett sammanhang.

Den här sidan har fått stå tillbaka helt för annan social media under en lång period, kommer nog att fortsätta vara så men lägger upp bilder i mina album och förhoppningsvis lite skrivanden om inte för annat så för min egen skull. Dagboken som hjälper mig att minnas, lite av det som händer och sker i ett annars ganska vardagligt liv, sova, äta, jobba …

Just nu känner jag mig ikapp några dagar och då kan vad som helst hända, eller inte. Vintern har för mig blivit ett riktigt stort mörker, trots att nu dagarna blir längre så är vi inte där ännu. Det är så vackert ute och ser framför mig hur jag ligger i snön och tar underbart härligt vackra vinterbilder med mitt sätt att se på vintern och bilden. Bara en sak, det kommer inte att hända då jag knappt hinner ta mig ut innan det är mörkt igen. Ledighet har också gett mig friheten att sova lite längre, tassa runt i tofflor och morgonrock en förmiddag utan krav på något. Det behöver inte vara mer än så för att själen ska få ro och nu ska jag fortsätta med … inget viktigt och även om kläderna nu är på så sitter tofflorna där de ska. En god fortsättning till er alla där ute …

Kom ihåg -det spelar ingen roll var vi möts bara vi möts.

En bild om dagen, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

25 december 2017

det har vi i fotogruppen sysslat, och sysslar med, under december månad. Kanske inte alltid den bästa månaden, men finns den … den bästa? Nej, och det här året har det verkligen visat sig att vi är ganska upptagna och inte alltid kan prioritera bilden som vi alla så gärna hade önskat.
Det har verkligen varit fullt upp och en del ganska tunga utmaningar under 2017. Varje år skriver jag att det blir nog lugnare nästa år. Faktiskt så har ett lugn smugit sig in hos mig för tillfället och ser fram mot att möta 2018 och allt vad jag kan göra av det året. Året kan aldrig erbjuda mig något utan det måste jag försöka fixa själv.

Annandag jul och här hemma går allt ganska sakta, inga speciella planer för dagen utan det blir vad det blir. Ute skiner solen och himlen är vackert skimrande i blått och rosa, snart är det mörkt igen men som tröst kan jag tänka – vi går mot ljusare tider. Vi har verkligen vädermässigt också haft ett konstigt år, ingenting har varit som förr eller har det kanske varit det? Bara våra förväntningar som inte stämmer med verkligheten. I alla fall har vi haft riktigt kallt några dagar, inte ovanligt men däremot det där regnet som avlöst kylan har inte känts okej. Lite väderskriv och vad ska jag sedan skriva om, inte mycket då någon säger att det finns mat på bordet även idag.

Mina ”en bild om dagen” hittar du här, inga stora mästerverk men har åtminstone klarat av det till idag. Får se vad resten av dagarna kan ge, två arbetsdagar återstår för min del det här året och tror att de blir ganska lugna.
Ha en fin fortsättning och kom ihåg att dagen blir vad du själv gör den till om inget annat dyker upp.

Interiörer, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

är det vanligaste jag ser den här tiden på året och speciellt när vädret inte inbjuder till något annat. Idag har det städats interiört, så interiört att ingen ser det om de inte vet. Att min eviga genomgång av gamla arkiv också städas och många bilder som aldrig visats ens för mig utan bara överförts direkt från kamera till mapp gör det ju extra intressant. Idag hittades en del interiöra bilder som aldrig tidigare öppnats, passande då det handlat om detta för mig aktivitetsmässigt också. Är i och för sig glad att min städande består av betydligt mindre yta än detta, men vackert är det -och välstädat.

En höstresa till Kvikkjokk, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

hann jag med under en helg för några veckor sedan tillsammans med mina underbara fototjejer. Ett av våra mål var att hamna på toppen av Nammásj. Tyvärr blev det inte så för mig då både mitt hjärta och annat som inte mår så bra i min kropp sade stopp och belägg, hit men inte längre. Men trots allt så var det en fin resa och vi fick andas ren och frisk luft i den härliga fjällvärlden. Jag åker gärna tillbaka och går på andra turer, turer som inte kräver så mycket uppåt och när jag vet att allt är bra med mig. För visst är det en medicin för själen som du inte kan få av någon typ av medicin.

Har fortfarande inte hunnit att öppna alla bilder, trots att kameran inte gick het utan bara varm mellan varven. Lägger ut dem här och i olika album allteftersom.

Tänk på att: Det finns bara en av dig.

Sommaren är kort, …

posted in: Avsändare Margareta | 1

och det mesta, … Ja ni förstår vad jag menar samtidigt som den här sommaren har varit mycket bra för mig och min själ. Ett lugn och harmoni, en sommar då jag för första gången inte ens lämnat länet utan bara njutit och varit – tid till eftertanke och mycket annat. Vi har haft spanska vänner på besök i två veckor och inte fick de uppleva den där varma norrbottniska sommaren som jag berättat om och de inte riktigt trott på. Nu vet jag inte vad de tror längre men trivdes gjorde de och älskade vår luft och natur – även om en mygga kan göra illa.

Ett axplock av bilder, de jag hunnit titta på och framkalla – ingen röd tråd här inte.

Min sejour i 365foton, …

blev kort och 48 bilder hann jag med innan annat knackade på dörren och behövde mig mer. 1 maj påbörjade jag något nytt som tagit mycket tid i mitt huvud men sedan är inte datorn något som jag prioriterar på min fritid, så det blev som det blev men är glad och nöjd ändå. Har inte heller hunnit framkalla så mycket bilder från de här året men nu kan jag förhoppningsvis lägga upp något då och då, något som andra kanske vill titta på i framtiden – likt en bildbok över mig.

Hjälp mig, … (49/365)

ut snälla! Så kändes det att den lilla sädesärlan ropade till mig när hen försökte ta sig ut från det gamla magasinet som den lyckats ta sig in i men inte ut. Vi försökte men det var låst åt alla håll och kanter och då det är en privat byggnad kunde vi inget göra och hoppas att den på något sätt lyckades eller att de jag pratade med kunde kontakta ägaren.

Hjälp mig, …


Rusk, … (48/365)

var något som jag vaknade upp till i morse den dag då vi ska hälsa våren välkommen, valborgsmässoafton, och som man i Finland kallar ”glada vappen”. Vet inte om jag får några direkta vårkänslor en dag som denna och kommer inte ihåg när jag sist mötte något sådant 30 april. Men en skön känsla är ändå att jag strax får mig hetta och värme både fysiskt och psykiskt i form av en riktig bastu, inget sådant där elektriskt utan i en riktig bastu – den på bilden.

Rusk, en dag som denna


Det är mitt, … (41/365)

eller mina två mest använda –  min kamera och morgonrocken. Utan dessa två kan jag känna mig naken, oftast inte samtidigt men det händer också. Jag sålde bort allt vad Nikon heter under fjolåret då jag upptäckt Sony och deras spegellösa. Började med en riktigt liten Sony α6000 APS-C och var nöjd med den även om jag drömde om en fullformatare så … det hände bara och nu är jag även lycklig ägare till en Sony α7R II  -dessa två kameror är perfekt för oss med inte speciellt stora händer, alltid känns så mycket lättare nu. Morgonrocken då? Ja, att alltid springa omkring hemma med en filt är inte det ultimata så …

Det är mitt, …


Grattis, … (27/365)

på födelsedagen min älskade mor, har jag fått säga och förmedla idag, bland annat genom en vacker blomsterbukett. Inte denna, men så ljuvlig att den även får representera mitt grattis här i fotoutmaningen. Den här fick jag i februari av en lika ljuvlig kvinna som tack för ett litet jobb och det innan jag levererat, bara synd att jag några dagar senare skulle på resa i några veckor.

Kvalitetstid, … (4/365)

är det att få åka runt och upptäcka den underbara ön La Gomera, inte första och absolut inte sista besöket. Här finns all den natur jag behöver samt alla underbara byar och den mindre staden San Sebastian – det är bara att andas och njuta av livet.

Längs ringlande vägar njuter vi av allt det vackra på La Gomera

Etappmål, … (1/365)

är viktiga för att klara av slutmålet. I onsdags var jag, min yngsta son Christoffer och fina vännerna Miguel och Estefania på en utflykt tlll Mount Teide National Park, en dagstur och med Teide i bakgrunden kan vi se detta som ett etappmål på samma sätt som detta är mitt första etappmål i denna fotoutmaning – 365foton.se – har en del att ta igen och just nu har jag inte mycket till nätuppkoppling men ville gärna påbörja och vad passar väl bättre än denna bild och ordet etappmål.

Christoffer och Miquel har nått etappmålet