Bakelser är söta, …

posted in: Avsändare Margareta | 13

och då blir det inte helt enkelt för mig med veckans tema då bakelser är något som vi aldrig mer äter här hemma, med en nära som blev tvungen att ta bort det ur sin kost så … Själv avstår jag inte från sötsaker men bakelser har aldrig varit min grej, hellre då en god dessert eller lite godis. Tror inte ens att jag någonsin har fotat en bakelse, mat överhuvudtaget är svårt att få bra det ska ju locka smaklökarna när du ser bilden.

Att tänka utanför boxen här är också svårt då synonymer.se säger så här om ordet –  sött bakverk, bakverk, tårtbit, patisseri, gâteau. Betydelsen är ett litet sött bakverk med någon fyllning. Tja, hur ska jag då kringgå det här utan att hoppa nerför stupet och falla ordentligt?

Långsökt men om jag börjar med ordet söta så står det så här – göra söt, sockra och betydelsen är ge söt smak åt. Fungerar inte heller riktigt även om synonymer.se inte är helt fullt och fast utvecklad som jag kan känna. Men om jag böjer det till söt så kanske – sockrad, sockersöt, sötaktig, mild, läcker, färsk; sötsliskig, översöt; lite sliskig, inställsam, attraktiv, rar, vacker, fin, gullig, näpen, behaglig, ljuv, nätt, täck, skön, snygg. Ja här har jag något och sött fungerar också.

Nu känner jag att mitt hopp utanför boxen har skett väldigt långt, kanske att jag fick ett världsrekord i höga hopp men jag kör på det. Det här handlar egentligen om att jag ville försöka vara med varje vecka och då kan det bli ganska tokigt.

Tokig däremot är inte den söta person som kommit in i vår familj, alla barn är söta men hon är för oss verkligen en behaglig och ljuv liten person. En person som fyller sju till helgen och då tror jag att det vankas en och annan sötsak.

Jag har redan lagt upp ett antal bilder på fina Aurora och hon har verkligen gjort att jag nu tycker det är kul att försöka lära mig lite mer om blixtljus.
De här bilderna som inte har något med veckans temaord bakelse att göra får ändå representera mitt blogginlägg denna vecka. Bilderna är tagna en varm sommardag efter en dansuppvisning på stan. Det är också kul att få vara med och uppleva så mycket nytt med de små barnen.

Mitt blogginlägg denna vecka blir alltså inte bakelse utan söt, sött, söta lika som bakelser är och jag föredrar den här söta samtidigt som jag ibland har svårt att följa strikta reglar så länge det inte är olagligt.

Veckans tema – bakelse – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat bakelse utan att cirkla runt ordet.

På måndag den 19e är det internationella mansdagen och till dess ska jag ha hunnit fota män, i alla fall någon man men har inte ens börjat fundera så det blir väl som vanligt några snabba på de jag har i min närhet. Nu är ju inte det heller fy eller skam.  Internationella mansdagen firas årligen den 19 november sedan 1999. Dagen avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder. Detta läser jag i Wikipedia och då känns mina män ganska bra.

Gult är inte fult, …

posted in: Avsändare Margareta | 30

men jag kan tycka att färgen gul är ganska kul. En liten uppstickare på något sätt, den syns och sticker ut. Däremot upptäckte jag att det är en färg som inte finns i mitt eget hem förutom till påsk kan den komma fram i någon liten detalj. Vi borde ju alla älska den gula färgen med tanke på solen och all glädje den ger oss. Några av mina gula uppstickare har kanske en dragning åt orange men jag köper det och får fundera vidare varför jag valt bort det gula.

Min första bild fotade jag just för den gula, den färgstarka i gänget. Andra bilden hade nog normalt hamnat i skräpkorgen men såg den igår och helt plötsligt blev den ett litet konstverk där även det gula sticker ut. Apelsinerna, ja finns inte så mycket att säga men de ploppade upp där bland cyklar och grönt. Kvällssolen lyser upp det gula i vägen och jag ser att några gjort kväll medan andra fortfarande njuter av solinsläppet. Oskärpan och den lilla detaljen i något fascinerar mig och här i den gula blomman. Makaonfjärilen på toppen av Luppioberget känns nästan genomskinlig i den starka solen. Om du köper videkissar istället för att plocka dem själv då kan de faktiskt vara gula, men en helt okej gul färg för mig. Otaliga är de phalaenopsis jag fotat ur olika vinklar och perspektiv samt färger. Jag köper dem och fotar sedan dör de snabbt av någon anledning när de kommit i min ägo. Dörren på innergården i Vadstena slott har den där gula färgen som jag upptäckt är ganska vanlig bland äldre dörrar och i vissa landsändar – vi har en del lokala färger.

Veckans tema – fordon – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat färgen.

Nu ska jag ta mig en sen lunch och njuta en stund av det starka gula solljuset som förgyller min dag.

Fordonets nytta, …

posted in: Avsändare Margareta | 4

är många och i veckan var jag glad att vi kunde nyttja en traktor när det skulle hämtas ved till vinterns bastubad och skön brasvärme i stugan, några lass blev det och burit och staplat har jag. En stad som känns ganska miljövänlig genom cykeln som transportmedel är absolut Köpenhamn, även lätt att parkera och är den även färggrann så syns den om du skulle glömma vart du lämnade den och som sagt inga utsläpp. Vi försöker att hinna med ett besök på Classic MotorMeet  i Haparanda när det går av stapeln i juli för att titta på alla nyputsade och glänsande bilar. Jag är inte de minsta intresserad av bilar men tycker det är kul att fota detaljer och även de som är så fula att det är underbara.

På något sätt rusade denna vecka fortare än jag hann med och har tydligen hoppat över den då jag gick upp för att kolla om temat för fordon var upplagt – hmmm … det är ju dags för nästa veckas tema men hinner nu i sista minuten lägga upp mitt bidrag.

Veckans tema – fordon – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat ordet.

Vyerna i mitt närområde, …

posted in: Avsändare Margareta | 24

är helt okej. Vi behöver inte alltid åka långt för att njuta av utsikten men visst är det trevligt att se något annat ibland. Absolut storslaget och underbart är landskapet på den vackra ön La Gomera, här med yngsta sonen när han var nere och jobbade i Spanien några månader. I fjol hade vi spanska gäster under några veckor och de var lika imponerad av vårt landskap som vi är av deras, allt blir exotiskt och spännande när vi möter det nya.

Kemi hamn i Finland är ett ganska ofta besökt utflyktsmål för oss, bara för att strosa runt där ta en fika och njuta av miljön. En del av forten i Boden har blivit mer tillgängliga för allmänheten och där finns det en hel del spännande att fota och från Rödbergsfortet har du även en fantastisk utsikt över Boden.
I somras besökte jag en god vän och hennes far har förvärvat min fars föräldrahem, att stå där och se över ängarna jag som barn lekte gav en fin känsla.
Storforsen är nog ett måste för de turister som gör ett uppehåll i Norrbotten och även för mig boende i länet är Storforsen något som besöks ett antal gånger per år, oavsett årstid är den värd sitt besök.
Kukkolaforsen är för mig numera nästan som hemma (med stuga i trakterna) och då gäller det att med kameran försöka hitta vyerna genom nya perspektiv. En hösthamn i Luleå som jag inte besökt tidigare, ja de finns och känns som att de kan vara ganska många. Brändöhamn är också en plats i Luleå som jag ibland kan känna är fotad ur alla vinklar och vrår – de mesta har jag sett men kan ändå inte låta bli på våra rundturer i kommunen. Det är vackert med dessa gamla sjöbodar och många har sett sina bästa dagar, kanske det som är charmen.

En hel del vyer blev det trots att landskapsfotografi inte är min grej men visst blir det en och annan bild och ordet vy blev kort och en vy över landskapet. Veckans tema – vy – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat ordet.

Stark, …

posted in: Avsändare Margareta | 22

i armarna är något jag ofta känner att saknas hos mig och speciellt när det blivit långa stunder vid datorn. Då utför jag inte ens något fysiskt tungt utan det är det monotona rörelserna som ger mig svaghet. Att gå på gym för att bli stark och få stora biceps har olika betydelser för olika människor och jag är glad att min sambo klarade av att visa sin armstyrka när jag skulle träna på rörelsefoto under en utbildning jag gick för några år sedan. Grodan som hoppar runt hela livet måste ha starka armar och inte verkar hen ha ont i axlar och armar trots att det känns som ganska enahanda rörelser. I höstas var jag på en legoutställning i Linköping och där fick jag se att även en legoman kan behöver armstyrka för att visa upp sitt inre.

Ordet stark gav mig många tankar om hur det går att bildsätta och det hade verkligen kunnat bli ett riktigt galleri av ordets olika betydelser. Men idag är jag trött och slö, med andra ord allt annat är stark känner jag mig. Snart ska jag iväg på ett intressant möte där bild möter dikt – spännande.

Veckans tema – stark – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat ordet, själv gör jag det senare i veckan.

En plats vikt för en stund, …

posted in: Avsändare Margareta | 20

av återhämtning i någon form. Det är viktigt för oss alla, att hitta den där tiden och stället där vi finner ro. Den första platsen är vikt för en stunds andlighet vid svenska kyrkans lägergård på Seskarö, där har många konfirmander genom åren funnit sin frid i den fantastiska miljön. Vid andra platsen som är vikt för oss besökare vid Kukkolaforsen har jag själv suttit ett antal gånger och filosoferat över livet och självklart fått några bilder. Tredje platsen är helt vikt för de som har köpt sin håvplats vid forsen och behöver någon minuts vila mellan fisket, det är tungt att stå vid forsen och håva upp siken/laxen. I år har de nog fått jobba mer än normalt då fisket kom igång senare och tillgången inte varit lika stor som jag upplevt tidigare.

Denna vecka har jag vikt temat åt något som vi alla behöver mellan varven – tid för eftertanke och en lugn stund.  Veckans tema – vikt – hos Gems weekly photochallenge. Efter detta ska jag vika resten av dagen till lite ideellt arbete – städning för att senare ikväll kika in hos andra för att se hur de har tolkat ordet.

-Fotografi är min rekreation och jag vill att det ska bli bra-

Lewis Carroll (1832-1898)

Riktning, …

posted in: Avsändare Margareta | 34

 

mot något, men mot vad? Nu är det absolut, för oss uppe i norr, en klar och tydlig riktning mot en betydligt mörkare årstid. Vissa älskar det men jag tillhör de som inte uppskattar det kyligare klimatet som mörkret också medför. Att hamna mitt i skogen och hitta en skylt som ger riktningen direkt mot sambons barndomsby, misstänker att det kanske är snövägen för de som gillar skoter. När vi ger oss ut på utflykter i vårt vackra län hamnar vi ofta på vägar där vi inte alltid vet vart riktningen leder, spännande och ofta ganska gropigt, hoppigt och ryckigt kan det bli. När jag lyfter riktningen mot skyn kan perspektiven bli ganska sköna. Tranorna borde ställa in riktningen på att flyga söderut, men här var de på väg norrut – fel på sin egen gps? Nu berättade en fågelvän till mig att de nog hade en träffpunkt någonstans innan de ställer in riktningen rätt.

Det gäller ju också att ha riktningen på att stoppa i tid, här är det varningsskylten som ”åkt över kajkanten” och förhoppningsvis inget fordon. Sambo och äldsta son får hålla ordentlig riktning på stenstigen så de inte hamnar på sniskan och landar på fel stenar. Min svärdotter har en musikalisk riktning, både för sig själv och barn som vill träna sin musikalitet vilket jag tycker är kul då jag själv saknar allt vad detta heter. Min riktning åt det hållet är att vara helt tyst och lyssna istället, det gör andra mest glada. Mot där vi sätter fötterna går vår riktning, eller? Här hamnade de uppåt och riktningen blev en mikropaus, tofflorna fick vänta till ägaren var pigg igen och kunde fortsätta sin morgonriktning. Vad vill konstnären ha sagt med denna riktning? På väg uppåt eller nedåt?

Det blev ett antal riktningar här och några ganska tydliga medan andra lite mer i mina tankar för att hitta orden och bilderna kring veckans tema – Riktning – hos Gems weekly photochallenge. Nu ska jag också kika vidare på andras riktningar av ordet som jag har upptäckt är en härlig blandning.

Jag tog en ny riktning i september då vi i vår fotogrupp ”Blickpunkten-med bilden i fokus” ska fota en bild om dagen med ett eget ”tema”. Egentligen inte svårt men då jag bestämde mig för att fota alla dessa dagliga bilder med en vidvinkel (15) som mest bara legat i skåpet och funderat varför jag köpte den. Även om den är ett vidvinkelmakro så har jag inte funnit den intressant och tror inte heller att den kommer att bli någon kär vän, men jag tar en bild om dagen med denna och sedan ska den få vila igen. Så därför …

Det är bara du och din kamera. Begränsningarna i din fotografering är i dig själv, för vad vi ser är vad vi är.

Ernst Haas (1921- )

En nyckel mer eller mindre, …

posted in: Avsändare Margareta | 22

spelar ganska stor roll för mig. Ordet nyckel och det första jag tänker på är absolut inte den där du använder för att låsa upp en fysisk dörr i ordets ”rätta” benämning. Nej, att hitta nyckeln till en människas hjärta och kärlek med sin egen nyckel, sig själv.  Det är viktigt och speciellt när det handlar om människor du ska känna samhörighet med tillsammans under förhoppningsvis många år framöver. Många av mina nycklar är vidöppna och den här nya lilla familjen som ger mig så mycket kärlek. En nyckel till något kan ge en mycket nytt och ibland kanske det är bra om de aldrig öppnas, kanske öppnas och sedan stängs för att aldrig öppnas igen.

 

Mina bilder visar olika tänk av nycklar för mig. Hjärtats nyckel till en del av min familj med numera vidöppen dörr som aldrig är låst. Umedalen, en gång ett ”sinnessjukhus” (vilket fruktansvärt ord) med gömda nycklar och numera slängda nycklar för att förhoppningsvis aldrig upprepas i vår historia. Låst med dubbla nycklar, varför men kanske för att vi inte kan hålla våra fingrar borta. Kan jag fånga en nyckel genom kameran, självklart men blir det den nyckel jag vill? En sedan länge borttappad nyckel ur det förgångna, då allt fungerade på ett helt annat sätt med öppna dörrar och vi möttes för att uträtta våra ärenden och en stunds gemenskap. Vid nödvändiga behov är det bra om vi hittar nyckeln och kan ta oss den välbehövliga stunden …

Som vanligt är jag ute och nafsar i periferin med mina tankar och reser långt för att hitta orden och tankarna kring veckans tema – Nyckel – hos Gems weekly photochallenge

Här finns säkert många olika tankar om vad ordet nyckel kan ges för bilder. Tyvärr är det en hel del jag inte kan kommentera hos då de kräver vissa inloggningar och annat som jag inte kan ställa upp på, men jag gör mina försök. Ha en fin vecka alla där ute.

Man borde verkligen använda kameran som om du imorgon skulle vara blind.

Dorothea Lange (1895-1965)

Med hjälp av orden, …

posted in: Avsändare Margareta | 29

kan vi kommunicera på olika sätt. Att mötas och prata med varandra sker idag på fler sätt, det naturliga mötet har fått stor konkurrens genom alla våra sociala medier. Men det finns också ord som inte syns, orden genom bilden. En bild kanske inte säger mer än tusen ord men varje bild ger oss åtminstone något, det kan vara så simpelt som -den är tråkig och slät, säger mig inget. Men de orden har åtminstone formats i våra tankar och vi har gett uttryck för vad vi ser eller inte ser i bilden.

I lördags var jag tillsammans med min fotogrupp, bestående av sju tjejer (ja, vi kallar oss så) på ett besök till Storforsen. Storforsen, en del av Piteälven, är Europas största obundna fors och har en fantastisk natur runt sig, idag ett naturreservat. Förutom själva forsen kan man se ”döda fallet”, jättegrytor och raviner med sällsynta växter. Det finns gott om gångbroar/spänger/ramper anpassade för funktionshindrade. Här finns också skogsbruks- och flottningsmuseum.

Men nu var det orden som gällde och vi tjejer har aldrig problem med dessa, däremot brukar vi inte ha tur med vädret när vi gör våra fotoutflykter. Inget undantag från början av lördagen men regnet upphörde och vi kunde njuta än mer av vår gemenskap tillsammans med våra kära kameror. Vid regnväder framförallt är det bra att dessa varnings-/förbudsskyltar finns. Nu är ju inte jag den som alltid lyckas följa dessa skyltar, läser mer det som en varning och bara du är uppmärksam så … Orden har inte alltid samma betydelse för mig som skyltmakaren vill ha sagt. Brukar skylla på att det är kameran som styr, den är den där ”svarta djävulen” som ropar i mitt huvud, -gör det, du vågar, var inte feg … Lyssnar alldeles för mycket på de orden.

I kapellet formas många vackra ord om och genom människan, både i glädje och sorg, till vår hjälp har vi också bibeln eller psalmboken som innehåller många ord. Denna dag var det fler bröllop så vi hade inte möjligheten att gå in och besöka det vackra kapellet, endast fönstertittare mellan vigslarna. När vi gick längs de fina spångarna hann många ord och en hel del skratt formas ur våra munnar. Att stå där på klipporna och titta ut över forsen och naturen kan ge mig många ord och tankar över vilken enorm kraft det finns runt oss, en kraft som vi inte alltid kan förklara. Att få leva i ett land som Sverige där jag fritt kan vandra i naturen tack vare vår allemansrätt är en ynnest som jag aldrig kan vara nog tacksam över. Men allt har ett slut och så även för oss, dagen försvann och vi lämnade det bakom oss men med massor av minnen och bilder som blir till ord.

Ord kanske inte är det första du tänker på när du ser mina bilder men det var däremot det bästa jag kunde åstadkomma från helgens fotoutflykt och allt går ju att omvandla till ord som också är temat hos Gems weekly photochallenge där jag också ska kika in för att se hur andras tankar kring ordet är.

OBS – Det är några jag inte kan kommentera hos då jag varken har blogger, inte vill vara inloggad på google mm. Det är synd att det finns så mycket spärrar numera att man inte tar sig genom. 

 

 

För att se mina bilder i sin helhet måste du alltid klicka dig in i galleriet.

 

Kameran kan fotografera tankar.

Dirk Bogarde (1920-1999)

Mitt i vimlet, …

 

befann vi oss för några veckor sedan och det var många med oss, några hundratusen längs Köpenhamns gator och torg. Här vimlades det och jag fotade en hel del, några klick här och andra där. I den situationen var det inte så mycket att tänka på planering och komposition utan det blev vad det blev. Nu är jag ju inte heller den längsta personen så jag såg inte alltid vad som fastnade. Har inte hunnit titta och gå igenom alla bilder men lite vimmel har jag dock hittat och vimmel var det. För övrigt har det inte blivit så mycket vimlande för min del den sista veckan utan där har lugnet och friden infunnit sig på olika sätt.

Lämpligt med vimmel hos Gems weekly photochallenge då det inte är ofta jag har relativt nytagna bilder i detta tema. Ska kika runt hos andra vimlande fotografer efter att jag vimlat klart i sovrummets vimlande damm och dess garderober -skönt med pauser.

För att se mina bilder i sin helhet måste du alltid klicka dig in i galleriet.

Fotograferandet har kapacitet att ge bilder av människan och hennes miljö som är både konstverk och ögonblick i historien.

-Cornell Capa-

Lycka, …

*

De söta små humlorna på dansens dag

ja vad är det egentligen? Att vakna upp och känna att idag blir det en långpromenad med kameran under förmiddagen, är det lycka? Eller kanske bara lite förnöjsamhet över att ha ett bra liv där jag kan välja ibland. Är säker på att vi använder ordet lycka ganska olika, inte bara mellan människor utan också beroende på var vi befinner oss i livet och varför den lyckosamma känslan uppstått. Men många minnen kan verkligen ge en lycka över livet och vad jag egentligen har runt mig.

En sak tror jag mig veta, dessa små humlor kände nog en ganska nervkittlande lycka över att efter mycket träning och planerande äntligen få visa upp sig inför en fullsatt salong i aulan på dansens dag. Visst, en hel del pirr och allvar i kroppen men det ingår nog också för att du ska känna den där lyckan över något. Jag var i alla fall otroligt glad, skriver inte lycklig, att jag fick tillfälle att vara med under den här dagen och även den där pirrigheten infann sig hos mig -så spännande. Min svärdotter hade nog också lite lycka i sig när hennes söta små humlor skulle få ge sin föreställning.

Lycka är också veckans ord hos Gems weekly photochallenge och där hittar vi nog fler som hittat lyckan. Även om lyckokänslan inte uppstått så känner jag mig i alla fall glad att jag är kvar min andra vecka här så det finns ju en chans att det blir fler – alltid kul med lite utmaningar när jag ändå lägger upp bilder och skriver lite.

Några fler känslor av lycka från ett av mina fotoalbum ”Porträtterat” : Delar av min familj som njuter på olika sätt – när man mår som bäst och får göra det som gör en glad och lycklig och ibland kommer leklusten fram. Samt de lyckliga och euforiska människorna på Köpenhamns pride för några veckor sedan. Det var verkligen som att hamna mitt i ett lyckorus av någonting som jag inte riktigt kan beskriva – helt fantastiskt.

 

”Fördelen med dåligt minne är att gång på gång och för första gången kunna njuta av glada minnen.”

– Friedrich Nietzsche

Användbar extra tid, …

posted in: Avsändare Margareta | 19

fick jag nu på eftermiddagen innan vår fotogrupp har vår första träff ikväll efter sommaruppehållet. Tid och tid, men det är något jag tar mig allt oftare nuförtiden och det känns verkligen själsligt avkopplande. Vad passar väl bättre än att sätta sig vid datorn och kika in hos ”gamla” bloggare för att se om de fortfarande existerar här i cyberrymdens bloggnät. Började hos Beppan, min namne egentligen, och får se att även hon har haft ett upphåll men nu hittat tillbaka. Jag blev tittande där och kom inte längre då hon lagt upp bilder till ett fototema som var nytt för mig. Ett veckotema som passar mig då det inte har några förpliktelser att hinna med varje gång utan när det finns tid och inspiration – Gems weekly photochallenge. Den här veckan är ordet användbar, ett ord som verkligen känns användbart.

Förra helgen var jag och en vän till Köpenhamn tillsammans med våra kameror. Mycket promenerande i en stad som var fylld av glada människor och där var lediga viloplatser högvaluta och mycket användbara för trötta fötter och kroppar. Ville man (de boende) inte ha oinbjuda gäster på sin innergård är det mycket användbart att kunna stänga och låsa – kan nog vara ganska skönt ibland. Har en del användbara bilder att gå igenom men det lär ta tid och det mest användbara för oss var självklart våra kameror och alla fantastiska människor att fota samt en del annat.

 

-För mig är fotografi en konst av betraktelse. Den går ut på att finna något intressant på en i övrigt vanlig plats. Jag har märkt att det har lite att göra med sakerna du ser men allt att göra med hur du ser dem.-

Elliot Erwitt

Ett abrupt slut, …

kändes det som att jag fick på sommaren och min förra rubrik blev plötsligt sann. Efter denna sommar är allt under tjugo kyligt eller åtminstone mindre varmt. I helgen var jag och en vän till Köpenhamn och vi hamnade mitt i den helt fantastiska pridefestivalen. Det satte verkligen färg och glamour på vår resa, helt oplanerat. Vi fick tre fina dagar med nya intryck och hann väl inte med allt som vi kanske önskat, men så är det när dygnet endast har 24 timmar och under några av dem behöver åtminstone jag sömn. Min son skrev, – ni är inte 20 längre när jag berättade att vi relativt tidigt var på väg att möta John Blund den första kvällen -sanningen.
Fotoutställningen ”Vogue like a painting” i GL Strand var mycket sevärd och där kändes det som att mycket inspiration kom tillbaka, idéerna fanns där men att sedan gå från det till verkställelse är ganska långt. För övrigt så fanns det ett mysigt café i anslutning och där fick jag ett porträtt på en mycket vacker dam som sedermera visade sig vara Suzanne Brögger, gjorde ju inte porträttet sämre, är verkligen glad att jag vågade fråga henne.

Lördagskvällen gav andra nya erfarenheter, att min vän också är duktig på bågskytte, även om inte en lördagskväll på Tivoli, samt att jag har lite svårt att fatta ibland när hästar ska springa – viktigt vetande.

Under söndagen skulle vi besöka utställningarna på Den sorte diamant, men söndag visade sig vara söndag även i Köpenhamn. Däremot fick min vän i alla fall sitt smörrebröd och den lille som hon längtat efter under resans gång, inte helt fel det heller.

Några saker har jag återigen lärt mig, dina fötter bär dig dit du vill bara du har rätt skor – samma visa varje gång.

En promenerande helg avslutades i alla fall med att vi försenade avgången från Arlanda till Luleå och det var inte de vanliga leende flygvärdinnorna som mötte upp oss på planet. Men vi har fått oss en del goda skratt både före och efter vår incident. Vad har tiden för betydelse i vår snabba och hektiska värld?

Helgen kan avslutas så här:

-Man förlorar bara en massa tid på att vara punktlig  –

Storm P

 

Sommaren är kort, …

posted in: Avsändare Margareta | 2

och det mesta regnar bort. Nja, i år stämmer nog inte Tomas Ledins gamla slängdänga in i årets sommar. Vi har en sommar som vi aldrig upplevt, inte förr men kanske får vi känna av detta även i framtiden. Klimatförändringar? Jag tror det men på grund av att jag inte kan påstå att jag har kompetensen för att ge mig in i en diskussion om det så låter jag bli. Däremot vet jag att för cirka 250 år sedan började SMHI mäta temperaturen och efter det har vi aldrig haft en sådan het och torr sommar. Regnet? Hur var det nu det ser ut, minns vi det ens och alla molnen på vår blå himmel, de små lätta molnen de som gör vår vardag en aning behagligare, har de försvunnit? Nu längtar vi till och med efter de stora tunga, de som är fyllda av vatten. Något som varit bra med hettan och torkan, vi har inte haft mygg i sommar och det väger ju upp en hel del.

Nej, jag tycker om värmen och solen och ordet lagom, ett av våra vanligaste svenska ord är inte helt fel mellan varven. Inte heller att önska att våra svenska bostäder var anpassade för alla klimat inte bara den där vita årstiden.

Fotandet har fått stå tillbaka en hel del, ligger nästan på noll denna sommar om jag tänker på ambitionerna som fanns där någonstans i maj. Men visst har några försök gjorts och trots att jag inte alltid sett hur bilden kommer att bli har ju något kommit ur kameran. För alla dessa ovan, förutom trissen, har jag inte behövt ta många steg utanför altan på ön.

Nästa vecka blir det kanske en fototur till Piteå och senare blir det Östergötland och jobb som väntar en vecka för att senare i augusti ta en fototripp till Köpenhamn med min vän Eva. Det ser jag fram mot och är så glad att ingen av oss är några personer som vill ödsla tid på att shoppa. Det blir istället mycket kamera, fotoutställning och en hel del annat fotointressant samt inte att förglömma god mat och dryck.

Resten av dagen i hettan och solen? Ut och trängas med andra shoppingsugna för att hitta middagsmaten …

För mig, fotografering är en slags observation. Det handlar om att hitta något intressant i det alldagliga. Jag har funnit att det inte har så mycket att göra med sakerna du ser, utan hur du ser dem.

-Elliot Erwitt-

I ett vackert arboretum, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

eller vid en krukväxt hemma? Spelar det någon roll då mina bilder ofta visar något nära där du inte ens vet vad det är min bild föreställer ­bara din egen fantasi gör tolkningen. Ljus, skuggor, mönster och former är en del av det som avgör hur bilden upplevs. Det är det abstrakta, det inte helt självklara, i enkelheten som har gjort att jag verkligen gillar den här typen av bild, fotokonst för mig. 

Varför envisas jag då med att vilja besöka olika arboretum eller andra blomstrande trädgårdar för en stunds fotograferande? Arboretum och trädgårdar har oftast öppet dagtid då solen står som högst och det i princip är omöjligt att fota och speciellt växter. Därför kan krukväxten hemma bli lika bra om inte bättre då jag själv kan skapa det ljus jag vill ha vilken tid på dygnet som helst.

Men visst är det något speciellt att gå där bland blommor och bin, det första medför det andra, insupa dofterna av alla växter, höra surret från insekterna och bara njuta av naturens alla underbara färger med den harmoni som finns på sådana platser. Det är det som är skillnaden och alltid blir det någon bild att använda trots solens starka strålar.

Nu ser jag fram mot det årliga besöket på ett arboretum nära min ö men som sagt har vädret stor betydelse för ett besök —en strålande sommardag.

 

Jag fotar med kärlek, så jag försöker göra de till konstobjekt. Men jag gör de till mig själv först och främst –  och det är viktigt.

Jacques-Henri Lartigue

Porträtt, …

är  inte min starkaste sida. Jag har ingen erfarenhet och studio är inget som utövas förutom en kurs 2015, saknar både lokal och utrustning. Däremot har jag på senare tid fotat mer människor och det är kul. Några mer planerade men ändå ögonblicksbilder och sedan blir det som det blir, inga blixtar här utan bara det naturliga ljuset  -lathet. Men är ganska nöjd över mitt resultat för att vara orutinerad och oplanerad samt ögonblicksbilder. En del endast framkallade medan andra redigerade efter känslan jag vill ha i bilden. Det är kul och kommer att bli fler porträtt under sommaren då jag har bildidéer och modeller som ställer upp.

Ett problem när jag endast fotar i raw är att framkalla tar tid och jag ledsnar fort, har inte orken att sitta för långa stunder så det blir en del bilder som aldrig får se dagens ljus. Igår var vi på stan och fotade lite från studentbalen, kul men svårt att hitta bra lägen att stå på så det är i princip bara att klicka av när du hittar något, tillfälligheterna och ögonblicksbilderna. Den som råkas läsa det här och har varit med hos mig förr vet, människor var inte det vanligaste en gång i tiden. I helgen ska det nog bli annat levande att fotografera, vi har både Pride och V75 på lördag … om vädret tillåter. Det känns som att bönderna snart kan andas ut även om vi inte fått några droppar ännu, men tror att det kommer, sedan finns de ju också de som hellre har gröna gräsmattor än soligt och varmt. Det var nog allt för denna gång – ha det gott i sommarvärmen.

 

Jag fotar med kärlek, så jag försöker göra de till konstobjekt. Men jag gör de till mig själv först och främst – att det är viktigt.

Jacques-Henri Lartigue

Svenska flaggans dag, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

fick status som nationaldag 1983 och salutdag 1996, från och med 2005 är den även en helgdag och infaller den på en lördag eller söndag får ett flertal kollektivanställda ta ut dagen som kompensation en annan dag under året. Varför vi firar den vet inte många men det finns ett flertal händelser som passar in på dagen, riktigt 100% kan vi inte vara. Vi har inte samma klara varför vi firar som våra grannländer, men alltid bra med något att fira så vi gör det, lite försiktigt än så länge.

Varför inte bara fira att vi lever i ett fredligt land som inte haft krig sedan … och har råd att visa varandra kärlek utan anledning och det gör vi gärna genom olika kärlekssymboler på allmänna platser – fortsätt med det.

Det finns en kärlekssymbol som jag aldrig förstått varför den finns där den finns, på utedassen. Ett hjärta på varje utedass, hur länge har vi haft det och varför? Får inte ihop den symboliken även om det heter ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”. Vad kom först ordspråket eller hjärtat på utedasset? Kanske något för Fredrik Lindström att förklara. Lär inte få svar på det här och nu men om någon läser detta och har ett svar, skriv och berätta för mig i kommentarer.

Vi har också ett hjärta på vårt utedass i stugan, som numera bara står där och lyser röd i skogen där solen och träden skapar vackra skuggkombinationer på det åldrade träet och där får den fortsätta att stå med hjärtat som ingen vet varför ungefär som med vår nationaldag.

För mig är fotografi en konst av betraktelse. Den går ut på att finna något intressant på en i övrigt vanlig plats. Jag har märkt att det har lite att göra med sakerna du ser men allt att göra med hur du ser dem.

Elliott Erwitt

Sommartider, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

blev det snabbt och tidigt och det är nu våra sommarängar fylls med blomster och förgyller våra öppna landskap. De är ljuva och känns sköra lik sommaren som vi inte riktigt vet när den kommer och inte när den lika snabbt är borta. I fjol kom den aldrig vilket självklart gör att vi har höga förväntningar i år. Här uppe i norra Sverige var vi många som sa, -Undra om snön är borta till midsommar.

Vi är nu inne i början av juni och har haft sommar redan flera veckor även om det kom ett bakslag idag, men helt ok. Det exploderade från en dag till nästa och världen blev grön efter en lång period av mycket vitt. Hos mig har det alltid varit mycket blomster i bild och sommaren är den period då jag kan lämna inneblommorna och söka efter annan växtlighet, helt underbart. Stark sol är härligt för kropp och själv men inte för kameran och mina fotostunder blir sällan då man bör fota under soliga dagar utan jag ger mig ut mitt på dagen och inser snabbt, varför lär du dig inte? Men på morgonen vill jag ta det lugnt och på kvällen vill jag  … ta det lugnt. Även om det är stärkande för själen att bege sig ut i naturen och jag glömmer tid och rum så finns det annat som lockar och måste prioriteras andra tider på dygnet. Just nu vore det ett ypperligt tillfälle, det ett underbart ljus ute, solen mellan molnen som lyser upp staden och klockan är 21:17.  Men …

Något som är viktigt är att bilden hjälper mig att se även om mina ögon inte är i bästa skick och jag inte ser speciellt bra när jag fokuserar men som tur finns manuellt och focus peaking – min stora räddare nuförtiden. Fungerar inte lika bra när det ska fotas rörliga motiv, men då får jag chansa istället och lite på kamerans autofokus -inte klockrent men helt ok.

Sommararen är också den tid på året då jag kan känna och lyssna på tystnaden och komma till ro, ingen stress eller alla kläder som ska på och av hela tiden – jag gillar verkligen inte att ha kläder, mycket kläder, och det gör såklart att man ställer sig frågan, -varför bor jag där jag bor? Den frågan ställs allt oftare och visst finns en önskan om att en dag slippa vintern och alla kläder. Nu finns det starka skäl till varför jag är kvar här och kommer så att vara förhoppningsvis länge än, min älskade mor som inte skulle kunna tänka sig att flytta med.  Därför får jag passa på att njuta av de få månader vi har sommar i Sverige och inte fundera så mycket över resten av året.

I alla fall så är njutningens tid här och vi ska ta tillvara på alla tillfällen att bara vara och leva tillsammans med våra nära och vara rädda om varandra. Som vanligt kommer mina texter efter att jag lagt upp en bild och då kommer orden som oftast inte har mycket sammanhang utan bara är en spegling av mina egna ibland lätt förvirrade tankar – fast med en viss koncentration.

Tänk så rätt hon hade och att hon också sa det jag säger rätt ofta.

Fotografering hjälper människor att se

Berenice Abbott (1898-1991)

Samma innehåll men olika budskap, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

och likt att vi kan klä våra tankar i ord kan vi göra det med bilder på olika sätt.

Det är ytterst sällan jag bara klickar av utan att veta vad jag vill med bilden, men sedan händer det något och tanken från början blir något helt annat. Här ser du ett resultat av ett klick med kameran som blev till ytterligare två, men som för mig ger ganska skilda budskap. Eftersom jag endast fotar i råformat så behöver mina bilder alltid framkallas på något sätt. Däremot har jag upptäckt att min Sony ger bra bilder, rent färgmässigt och i kontraster utan att ens framkallas. Kan tycka att bilderna ibland blir för färgstarka eller så beror det på skärmen för stunden. Tycker det är spännande att redigera och har svårt att förstå när människor skriver om sin bild, -inte redigerad direkt från kameran. Vad vill de ha sagt med det? För mig är det en fortsättning på en stor hobby att testa mig fram och se om det går att få fram något mer ur bilden än ursprunget. Nu är jag en hobbyfotograf utan några mer ambitioner än att förhoppningsvis utvecklas och har tillstånd att gå utanför alla regler och testa mig fram.

Ett antal av mina vänner fotar utan att någonsin göra den minsta bildredigering och gör det otroligt bra. Tänker att vi ser olika saker i bilden och hittar så skilda motiv med vårt eget bildseende -jag är imponerad av dem men lika över dem som testar sig fram, ibland får vi bra resultat och ännu fler gånger inte samma tillfredsställelse. De bilder som snabbt hamnar i papperskorgen utan tillåtelse att någonsin visa sig igen -ingen ångervecka.

Vad vill jag nu med detta inlägg? Egentligen bara lägga ut dessa tre bilder som från början var en men nu blivit tre.

Som vi alla vet är fotografering inte det minsta äkta. Det är en illusion av verkligheten med vilken vi skapar vår egen privata värld.

– Arnold Newman (1918- )

Porträtterade människor, …

 

är inte det vanligaste hos mig, även om bilder med människor är intressanta och de som ger en ganska mycket. Nu är min chans att lägga ut kanske mer lämpat i ett ”familjealbum” samtidigt som det är människor som gärna är med på bild och inte stör sig på min kamera. Under påsken fick jag chansen att leka med det mänskliga porträttet och klart är att jag tog den. Det är ett antal år sedan vi hade en sådan här fin påsk, med all sol vi kunde önska och en temperatur som var helt okej. Ute på ön kunde vi försöka med att få lite middag, lönlöst, men korven smakade bra och visst ser de ut att ha det ganska skönt.

Mitt så kallade bloggande, det ska vi inte kalla det, utan bara lite text och bild när andan faller på och nu är jag inne i en period där mitt arbetsliv är ganska lugnt och jag har mer tid för annat så varför inte lägga upp lite. Bilder i mina album lägger jag upp kontinuerligt för att inte glömma bort dem någonstans, de har ju någon form av betydelse för mig, mina bilder. Det kan vara minnen och även sådana som jag tycker om bildmässigt, varför inte en kombination av det helt enkelt.

Min tidigare sida är raderad och finns inte längre kvar i cyberrymden, lite tokigt för jag hade ju kvar den som ett minne, en offentlig dagbok, men ibland går mina rensningar lite för fort – inte som mina inlägg på den här sidan där ingen ens upptäckt att jag finns kvar.

Förutom att skriva här sitter jag en del och lyssnar på fotoutbildningsfilmer och njuter att varje stund som slutspelshockeyn pågår. Det betyder för mig att jag slipper vara social och utan dåligt samvete kan sitta vid datorn med alla bilder, kurser och annat som  ger mig inspiration. Just nu pågår matchen mellan Skellefteå och Djurgården, hör i bakgrunden men har ingen aning om något resultat, det får bli vad det blir. Fast, vore ju bra om Djurgården vinner för då kanske slutspelet drar ut på tiden.

 

Januari uppdateras, …

med en dag i taget, men så fort de dagarna går. Måndag och fredag, finns det andra dagar i veckan? Tycker knappt jag hinner sätta mig på kontoret förrän det är dags att ta helg igen men så plötsligt har helgen varit, eller har den? Vet inte om jag alltid känt så, men några år i alla fall och det går så vansinnigt fort. Allt det där som vi förutsätter oss att hinna med. Gör ni det, i alla fall inte jag och trots att jag tycker det inte uträttas något.

Det här med en bild om dagen 2018 går också snabbt och visst har det hunnits med, men många kvällar som en sista panikgrej, därav mycket blomster men gillar ju det så …

En bild om dagen 2018, …

det låter ju inte som det ultimata för mig. Mina mål och ambitioner är oftast höga, sedan vet jag hur det brukar sluta, men varför inte så länge det är kul och jag hinner. Hittade ett sådant tema på FB där det även är fasta teman varje dag, men som tur är det frivilligt med val av bild däremot får inte bilden vara äldre än en vecka och där har jag väl mitt problem den här tiden på året.

Har i alla fall klarat dag 1 – 10.

Instagram, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

är kul och det gillar jag. Kul, för att det är enkelt att bara lägga upp en bild och sedan kika runt och få inspiration av alla andra duktiga och kreativa fotografer. Att jag sedan inte är den bästa på att tagga och hitta fler som gillar bilder med samma ord, men får jobba på det så …

Att de som ser mina bilder och jag inte alltid har samma smak är också intressant och speciellt en av mina bilder nedan, som fått mest gillanden under 2017, inte en bild som jag trodde -eller egentligen borde jag förstått då det är sådana bilder som många gillar. En bild som kanske inte riktigt är jag men som var en måstebild i ett sammanhang.

Den här sidan har fått stå tillbaka helt för annan social media under en lång period, kommer nog att fortsätta vara så men lägger upp bilder i mina album och förhoppningsvis lite skrivanden om inte för annat så för min egen skull. Dagboken som hjälper mig att minnas, lite av det som händer och sker i ett annars ganska vardagligt liv, sova, äta, jobba …

Just nu känner jag mig ikapp några dagar och då kan vad som helst hända, eller inte. Vintern har för mig blivit ett riktigt stort mörker, trots att nu dagarna blir längre så är vi inte där ännu. Det är så vackert ute och ser framför mig hur jag ligger i snön och tar underbart härligt vackra vinterbilder med mitt sätt att se på vintern och bilden. Bara en sak, det kommer inte att hända då jag knappt hinner ta mig ut innan det är mörkt igen. Ledighet har också gett mig friheten att sova lite längre, tassa runt i tofflor och morgonrock en förmiddag utan krav på något. Det behöver inte vara mer än så för att själen ska få ro och nu ska jag fortsätta med … inget viktigt och även om kläderna nu är på så sitter tofflorna där de ska. En god fortsättning till er alla där ute …

Kom ihåg -det spelar ingen roll var vi möts bara vi möts.

En bild om dagen, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

25 december 2017

det har vi i fotogruppen sysslat, och sysslar med, under december månad. Kanske inte alltid den bästa månaden, men finns den … den bästa? Nej, och det här året har det verkligen visat sig att vi är ganska upptagna och inte alltid kan prioritera bilden som vi alla så gärna hade önskat.
Det har verkligen varit fullt upp och en del ganska tunga utmaningar under 2017. Varje år skriver jag att det blir nog lugnare nästa år. Faktiskt så har ett lugn smugit sig in hos mig för tillfället och ser fram mot att möta 2018 och allt vad jag kan göra av det året. Året kan aldrig erbjuda mig något utan det måste jag försöka fixa själv.

Annandag jul och här hemma går allt ganska sakta, inga speciella planer för dagen utan det blir vad det blir. Ute skiner solen och himlen är vackert skimrande i blått och rosa, snart är det mörkt igen men som tröst kan jag tänka – vi går mot ljusare tider. Vi har verkligen vädermässigt också haft ett konstigt år, ingenting har varit som förr eller har det kanske varit det? Bara våra förväntningar som inte stämmer med verkligheten. I alla fall har vi haft riktigt kallt några dagar, inte ovanligt men däremot det där regnet som avlöst kylan har inte känts okej. Lite väderskriv och vad ska jag sedan skriva om, inte mycket då någon säger att det finns mat på bordet även idag.

Mina ”en bild om dagen” hittar du här, inga stora mästerverk men har åtminstone klarat av det till idag. Får se vad resten av dagarna kan ge, två arbetsdagar återstår för min del det här året och tror att de blir ganska lugna.
Ha en fin fortsättning och kom ihåg att dagen blir vad du själv gör den till om inget annat dyker upp.

Interiörer, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

är det vanligaste jag ser den här tiden på året och speciellt när vädret inte inbjuder till något annat. Idag har det städats interiört, så interiört att ingen ser det om de inte vet. Att min eviga genomgång av gamla arkiv också städas och många bilder som aldrig visats ens för mig utan bara överförts direkt från kamera till mapp gör det ju extra intressant. Idag hittades en del interiöra bilder som aldrig tidigare öppnats, passande då det handlat om detta för mig aktivitetsmässigt också. Är i och för sig glad att min städande består av betydligt mindre yta än detta, men vackert är det -och välstädat.

En höstresa till Kvikkjokk, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

hann jag med under en helg för några veckor sedan tillsammans med mina underbara fototjejer. Ett av våra mål var att hamna på toppen av Nammásj. Tyvärr blev det inte så för mig då både mitt hjärta och annat som inte mår så bra i min kropp sade stopp och belägg, hit men inte längre. Men trots allt så var det en fin resa och vi fick andas ren och frisk luft i den härliga fjällvärlden. Jag åker gärna tillbaka och går på andra turer, turer som inte kräver så mycket uppåt och när jag vet att allt är bra med mig. För visst är det en medicin för själen som du inte kan få av någon typ av medicin.

Har fortfarande inte hunnit att öppna alla bilder, trots att kameran inte gick het utan bara varm mellan varven. Lägger ut dem här och i olika album allteftersom.

Tänk på att: Det finns bara en av dig.

Sommaren är kort, …

posted in: Avsändare Margareta | 1

och det mesta, … Ja ni förstår vad jag menar samtidigt som den här sommaren har varit mycket bra för mig och min själ. Ett lugn och harmoni, en sommar då jag för första gången inte ens lämnat länet utan bara njutit och varit – tid till eftertanke och mycket annat. Vi har haft spanska vänner på besök i två veckor och inte fick de uppleva den där varma norrbottniska sommaren som jag berättat om och de inte riktigt trott på. Nu vet jag inte vad de tror längre men trivdes gjorde de och älskade vår luft och natur – även om en mygga kan göra illa.

Ett axplock av bilder, de jag hunnit titta på och framkalla – ingen röd tråd här inte.

Min sejour i 365foton, …

blev kort och 48 bilder hann jag med innan annat knackade på dörren och behövde mig mer. 1 maj påbörjade jag något nytt som tagit mycket tid i mitt huvud men sedan är inte datorn något som jag prioriterar på min fritid, så det blev som det blev men är glad och nöjd ändå. Har inte heller hunnit framkalla så mycket bilder från de här året men nu kan jag förhoppningsvis lägga upp något då och då, något som andra kanske vill titta på i framtiden – likt en bildbok över mig.

Hjälp mig, … (49/365)

ut snälla! Så kändes det att den lilla sädesärlan ropade till mig när hen försökte ta sig ut från det gamla magasinet som den lyckats ta sig in i men inte ut. Vi försökte men det var låst åt alla håll och kanter och då det är en privat byggnad kunde vi inget göra och hoppas att den på något sätt lyckades eller att de jag pratade med kunde kontakta ägaren.

Hjälp mig, …


Rusk, … (48/365)

var något som jag vaknade upp till i morse den dag då vi ska hälsa våren välkommen, valborgsmässoafton, och som man i Finland kallar ”glada vappen”. Vet inte om jag får några direkta vårkänslor en dag som denna och kommer inte ihåg när jag sist mötte något sådant 30 april. Men en skön känsla är ändå att jag strax får mig hetta och värme både fysiskt och psykiskt i form av en riktig bastu, inget sådant där elektriskt utan i en riktig bastu – den på bilden.

Rusk, en dag som denna


Det är mitt, … (41/365)

eller mina två mest använda –  min kamera och morgonrocken. Utan dessa två kan jag känna mig naken, oftast inte samtidigt men det händer också. Jag sålde bort allt vad Nikon heter under fjolåret då jag upptäckt Sony och deras spegellösa. Började med en riktigt liten Sony α6000 APS-C och var nöjd med den även om jag drömde om en fullformatare så … det hände bara och nu är jag även lycklig ägare till en Sony α7R II  -dessa två kameror är perfekt för oss med inte speciellt stora händer, alltid känns så mycket lättare nu. Morgonrocken då? Ja, att alltid springa omkring hemma med en filt är inte det ultimata så …

Det är mitt, …


Grattis, … (27/365)

på födelsedagen min älskade mor, har jag fått säga och förmedla idag, bland annat genom en vacker blomsterbukett. Inte denna, men så ljuvlig att den även får representera mitt grattis här i fotoutmaningen. Den här fick jag i februari av en lika ljuvlig kvinna som tack för ett litet jobb och det innan jag levererat, bara synd att jag några dagar senare skulle på resa i några veckor.

Kvalitetstid, … (4/365)

är det att få åka runt och upptäcka den underbara ön La Gomera, inte första och absolut inte sista besöket. Här finns all den natur jag behöver samt alla underbara byar och den mindre staden San Sebastian – det är bara att andas och njuta av livet.

Längs ringlande vägar njuter vi av allt det vackra på La Gomera

Etappmål, … (1/365)

är viktiga för att klara av slutmålet. I onsdags var jag, min yngsta son Christoffer och fina vännerna Miguel och Estefania på en utflykt tlll Mount Teide National Park, en dagstur och med Teide i bakgrunden kan vi se detta som ett etappmål på samma sätt som detta är mitt första etappmål i denna fotoutmaning – 365foton.se – har en del att ta igen och just nu har jag inte mycket till nätuppkoppling men ville gärna påbörja och vad passar väl bättre än denna bild och ordet etappmål.

Christoffer och Miquel har nått etappmålet