Ljuset, …

posted in: Avsändare Margareta | 10

har vi alla längtat efter och här uppe blir det ett sådant ljus att solglasögon är en förutsättning för att du ska se vad du har framför dig. Solens starka reflektion i den vita snön ger mig känslan av att nu är det nära. Det är inte vår i luften ännu, men på något sätt lever hela staden upp efter en i högsta grad kall vinter. Riktigt låga temperaturer och mörker gör åtminstone mig låg. Ljuset försvinner inte helt hos oss under vintern. däremot är det inte många timmar per dygn vi får chansen att uppleva den.

I ”min” stad Luleå har vi en fantastisk isväg som går runt staden och ut mot ytterområdena samt till en ö strax utanför, Gråsjälören. Vi har också isvägar där vi kan ta oss med bil längre ut i skärgården. Våra isvägar har fått gehör runt om i Europa och för tredje året kommer KPN Grand Prix avgöras på Luleås isbanor, en skridskotävling.

Nu har även staden fått lite reklam och jag kan fortsätta att fundera över ljuset och hur det påverkar, tror inte att jag är ensam om att känna hur viktig den är. Nu vill vi ut och det spelar inte längre någon roll att gradantalet fortfarande inte är över nollan, det är bara så himmelskt skönt att med sina sinnen få uppleva den klarblå himlen och den stora gula som ger mig så mycket hopp och livsglädje igen.- Ja, jag lever igen!

Imorse vaknade jag till stora vita snöflingor som dalade utanför för att senare övergå till regn, kanske mer snöblandat då temperaturen ligger vid noll. Till helgen har de lovat runt 5-6 plusgrader, jag jublar medan några av mina vänner inte riktigt håller med och vill hålla kvar vintern ännu några månader. De behöver inte vara oroliga för trots att ljuset är tillbaka så kommer vintern att bestå länge än. Att sedan prognosen även visar regn och stark vind har jag förträngt, tror alltid att det ska vara bättre där jag ska vara. Vilket alltför ofta visar sig vara tvärtom.

Vi har inte varit ut till ”vår” ö det här året och det kan vi inte skylla på temperaturen då det inte brukar ha någon betydelse. Men, imorgon packar vi våra väskor och ser fram mot ytterligare ljus i livet. Bastubadet, den sprakande brasan med ett gott rött … det är min njutning för själen samtidigt som allt är helt svart utanför, inte ett ljus, och tystnaden är så kompakt att jag nästan kan ta på den.

Mitt bidrag till ordet ljus hos Gemsweeklyphotochallenge även om det tog ett tag till jag kopplade det till det jag längtat så länge efter, ljuset som återkommit. Kommer att kika runt lite men hinner mer när jag väl landat på ön – ha en fin helg och njut av ljuset. Klicka gärna på mitt galleri så att du ser bilderna i större format.

”Fotografi, som vi alla vet, är inte ett dugg riktigt. Det är en illusion av verkligheten som vi skapar av vår egen privata värld.”

Arnold Newman-

Ordet skär, …

posted in: Avsändare Margareta | 32

och jag tänker direkt på färgen rosa trots att jag aldrig använder ordet skär för en färg. Är det någon som använder ordet för färgen numera? Eller, hur gör ni? En skär gris kan jag tänka mig och då blir det inte riktigt rosa längre utan något smutsvitt eller något rosa som bleknat kanske. Bestämde mig i alla fall för att skär är lika med rosa och plockade fram några bilder som ger mig rätta färgen i olika nyanser. Att ta rätt skär när du åker skridskor är viktigt annars blir det platt fall. I både kyla och mörker ger himlen sitt rosa sken, vilket är en av de få fördelar med kylan -om jag får vara inomhus och se med ett fönster mellan mig och allt det vackra. Gränsen ligger någonstans runt -15 men om jag är riktigt ärlig så är det nog en aning högre. Min vän Malin ute på ett skär i Luleå med sin rosa. Tydligen så ändrar även flamingon färg från svagaste rosa till mörkaste när hen fått lite mycket innanför fjäderdräkten. Manlighet och rosa, ja det är möjligt. Vet att mina fördomar kom till sin spets här men traktor och man är liksom ett på något konstigt sätt. Förlåt alla traktorintresserade kvinnor samt män som gillar rosa för detta.

På grund av kylan så är inte någon av bilderna fotade under 2019 – några riktigt gamla från början av mitt nya liv med kamera, men som sagt, -min rensning fortsätter febrilt.

Mitt bidrag till ordet skär hos Gemsweeklyphotochallenge om än lite starkare, färgerna alltså. Skäret min vän Malin var ute på heter Gråsjälören och är ett populärt utflyktsmål hos luleborna när våra isvägar är i bruk. Flamingon hittade jag i Köpenhamn i höstas när jag och Eva var på ett besök. En lätt rosa traktor bland andra traktorer och transportmedel stod till beskådande i Tornio vid Toranda under ett av deras evenemang som vi brukar besöka när vi är i trakterna. Härliga minnen som jag fastnat i trots att jag lever nu.

Och som min sambo lite skämtsamt brukar säga, -Inte skära bara rista. Han är ju tornedaling (eller byfinne som han också brukar kalla sig) Något inhemskt finländskt skämt i vissa sammanhang.

”Bättre ett dåligt minne än dåliga minnen”

-François de la Rochefoucauld

Fil, …

posted in: Avsändare Margareta | 25

ett ord med olika betydelser och frukostens fil var det första jag tänkte på. Sedan blev det verktyget fil för att fortsätta till vägens fil. Har under en lång period suttit med att rensa och sortera mina egna bildfiler samtidigt som kylan lagt sig som ett lock över mitt län, idag -27. Det påverkar mig, att inte känna lusten eller orken att vistas utomhus några längre stunder och sitta inne gör mig låg. Men många filer har jag rensat och fördelat om i mappar och diskar samtidigt som jag hittat bildfiler som aldrig sett dagens ljus och ännu fler som hamnat i skräpkorgen utan att passera ångra.

Inte en fil utan tusentals och åter tusentals filer har varit min sysselsättning den senaste tiden och det märks knappt i diskutrymmena. Nåja, när jag ikväll råkade få syn på denna bildfil tänkte jag, -Varför inte, dessa mjölkkannor har kanske en gång för länge sedan innehållit mjölk som sedan blivit till fil.

Mitt bidrag till ordet fil hos Gemsweeklyphotochallenge blir alltså några antika mjölkkannor i en lika gammal ladugård med hopp om att det faktiskt blev till en riktigt god filfrukost åt någon en gång för sådär 100 år sedan, om man åt fil på den tiden.

Jag önskar att fler människor kände att fotografin var ett äventyr på samma sätt som livet självt och kände att deras individuella känslor var värda att uttrycka. För mig, gör det fotograferingen mer spännande.

-Harry Callahan-

Tankar om mig själv, …

och vem är kvinnan på bilden? Inte helt enkelt men nu har jag koncentrerat mig på livet med kameran, runt och kring den. Ett självporträtt men utan mig i bild  samtidigt som jag i högsta grad är närvarande i bilderna. Varför ger jag dessa bilder med tankar över vem denna människa är? Vad vill jag ha sagt med dem? Fundera över det och ge gärna ett svar i kommentarerna.

Mitt liv utanför kameran kan ibland också påminna om dessa bilder och det är en av anledningarna till att det återigen varit tyst här på ”bloggen”, trots att jag verkligen tycker om att skriva och skriva mycket, hellre än bra. Mina tankar forsar ur mig och blir till text utan att jag riktigt hinner med, därför blir det lite fel och orden hamnar i fel ordning tillsammans med allt annat sådant som en icke professionell skribent gör. Men jag brinner verkligen för skrivandet och bilden, önskar att få utlopp för detta ännu mer. Just nu går det inte skylla på att inte ha tid, för det har jag. Det är andra saker som prioriteras och nu har det varit helger med allt vad det innebär och det tar tid, tid som ska njutas med nära och alla som betyder extra mycket för oss. Jag har skrivit det förr men i år känns det som att kameran måste fram än mer då vi i vår fotogrupp har en del utmaningar att ta tag i, visserligen har vi tid på oss men tiden går fort och helt plötsligt är vi framme vid deadline.

Att försöka kombinera två teman kan också vara en svår uppgift, samtidigt som det också kan bli en sporre och inspiration. Det har jag i alla fall lyckats med här och då blir det nytagna foton, under aktuell vecka. I veckans tema och årets första– tankar– hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så hittar du fler tankar hos de andra deltagarna. Sedan har jag ”hoppat” på ett annat veckotema som jag fick på mailen av en vän tidigare i veckan, där han gav förslag att fotoklubben skulle vara med under året. Jag ”lånade” det, översatte det till svenska och förenklade det under vissa veckor. I vår tjejgrupp är det ofta tiden som gör att vi inte hinner allt, speciellt under den här perioden då det är mörkt en stor del av dygnet även om vi nu kan känna att ljuset är på väg tillbaka.

Hoppade i alla fall på detta (har en förmåga att göra det med allt som verkar intressant och kul) och i veckan var det – Självporträtt, ta en bild som berättar vem du är, utan att verkligen visa ditt ansikte. De som känner mig IRL förstår nog vad jag vill ha sagt genom båda mina bilder. Vi hade något liknande före jul i fotogruppen så det blev ju lite bild på bild här men min fantasi sträckte sig inte längre.

Nu är klockan 10:36 och det är dags för mig att göra i ordning frukost, eller blir det kanske frunch den här tiden. Nu är det i alla fall nytt år 2019 och nya förväntningar, varför är det så? Dagarna förändras ju inte och vi gör nog inte det heller.

Kantig, …

posted in: Avsändare Margareta | 18

ibland känns det som att vår egen sociala värld blir alltmer kantig genom datorn, mobilen och alla typer av plattor. Ordet padda har fått en helt ny betydelse, inte tänker många på djuret när vi nämner ordet padda längre. Mycket kretsar kring det vi läser, ser och skriver i den där kantiga saken.  Jag är själv inte mycket bättre då det plingar och aviseringarna från både jobb- och privata mail, där mycket består av sådant som jag är totalt ointresserad av eftersom alla verkar hitta våra e-postadresser på något förunderligt sätt. Sedan tillkommer ju alla sociala medier som vi är medlemmar i. Vädret vill också berätta hur det ser ut utanför mitt fönster, det som jag tidigare kollade genom fönstret och såg och var nöjd med. Uppdateringarna och för att inte tala om sms, Messenger och WhatsApp, till och med där har reklamen hittat oss. Ja, jag känner mig less ibland på allt detta och funderar, – är det så här jag vill ha det? Nej, men har i alla fall lärt mig att stänga av ljudet på kvällarna, vilket innebär att det inte alltid kommer på förrän senare under dagen när jag upptäcker att det varit ovanligt tyst i telefon.

Idag är jag kluven över allt detta, hur vi får vår information och den kastas rakt i ansiktet när vi öppnar en app oavsett om vi vill eller inte. I gårkväll öppnade jag mitt FB och läser, något som jag läser om och om igen utan att riktigt förstå vad jag läser, -är det sant? Hur ska jag berätta för sambo, som inte har FB, att en av hans fina vänner har dött? Det kan han ju inte ha gjort, han var så ung och de hade alltid sina långa telefonsamtal med mycket skratt och minnen. När Kalle ringde visste jag alltid att nu skulle Åke inte vara tillgänglig på minst en timme och ibland längre. Han finns inte längre och jag får inte heller läsa hans kluriga kommentarer eller se hans ofta roliga och tänkvärda inlägg. Många frågor uppstår, ingen du kan fråga som när du får ett telefonsamtal och någon berättar. Samtidigt så vet jag inte hur vi skulle fått reda på detta om inte han och jag varit vänner på FB, finns ingen släkt eller annat som ringer och berättar. I förra veckan sa jag, -så ”länge sedan” du pratat med Kalle och nu sitter vi här och han kommer inte längre att berätta några roliga historier eller dra något annat som får Åke att skratta högt. Den där resan till Trollhättan blir inte heller av, inte heller besöket hos oss uppe i norr.

Apropå kantigt så tänker jag att vi måste bli mindre kantiga i vårt sätt att vara, göra de där besöken, ha den där kontakten och fundera över varför vi inte tar oss tid.

Min egen kantighet blir genom de två första en tanke kring det jag skrivit om ovan och de övriga hade jag valt innan jag fick denna text i huvudet och med lite böjningar av kantig, men väl så är det kantigt.

Dagens långa inlägg kom till genom de tankar jag fick under gårdagen och som jag också funderat på ganska mycket, men inte gjort mycket åt.
Veckans tema – kantigt– hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så hittar du fler kantiga bidrag hos andra deltagare.

Ha det bra där ute och var rädd om er själv och varandra

Skål, …

posted in: Avsändare Margareta | 22

till oss är något som jag planerade redan förra fredagen. Allt inköptes för en skål till fredagskvällen men det kom något i vägen, tröttheten som alltför ofta smyger sig på som en ovälkommen gäst i slutet av veckan. – Vi tar det imorgon och morgondagen kom men fortfarande ligger det mousserande i kylen och väntar på skålen.

Mina bilder har jag fått plocka från arkivet, i väntan på en skål får jag kalla dem.

Varför kändes det då viktigt att vi skulle skåla den 30e november? Ja, min kära sambo sålde sina fastigheter och är numera fri att fundera över livet och fortsättningen av detsamma. Det känns helt underbart att han nu kan tänka på sig själv och sin egen hälsa, göra det han själv vill, när han vill och hur han vill. Att vara hyresvärd i ett mindre fastighetsbolag kräver sin man och jobba har han verkligen fått göra under alla dessa år och du måste vara allround inte bara praktiskt utan även på den sociala och pedagogiska biten gäller det att kunna … Ger man dem lillfingret vill de gärna ta hela handen och ibland har det känts som att han gjort det.

Är det -30 grader ute och en hyresgäst ringer och berättar att de har så kallt i lägenheten, då åker man de där sju milen, enkel väg, för att åtgärda problemet oavsett tid på dygnet och veckodag. När du kommer fram och det visar sig att de vädrar samtidigt! Då gäller det att söka rätt på den där pedagogiska sidan som hamnat mycket långt bak och något annat kokar längst fram. Det livet kommer inte att saknas men däremot den sociala sidan och alla fantastiska människor som bott i lägenheterna genom åren.  Många historier finns att berätta, både fantastiska och självklart de mindre trevliga. Så här i efterhand finns det ett flertal som vi alla kan skratta åt idag då det ligger bakom honom. Som sagt vi är människor med skilda erfarenheter och livsöden vilket gör att vi ibland måste ta fram farstun och fundera över varför.

Det var den skålen som uteblev. Sedan har denna vecka också gett oss fler anledningar till att skåla, vilket vi som sagt inte gjort. Måndagen hade lilla Aurora sin examen i första kursen för ponnytrav och hon klarade det med galans. Så kul att få vara med även om vädret inte inbjöd till att ta fram kameran och föreviga tillfället.

I torsdags var det Finlands självständighetsdag -101 år – och med tanke på att min sambo har starka rötter till Finland så hade det kunnat vara lägligt för att ta fram den där skålen, som inte gjordes. Även jag har rötter i Finland men uppvuxen utan språket och längre bak i tiden. Min mor som talar meänkieli har aldrig lärt oss, det var inte något som gjordes och speciellt inte när min far inte heller pratade eller förstod språket. Jag har fått leva med att inte förstå bland släkt och vänner i Tornedalen – ett Tornedalen som står mig varmt om hjärtat långt in i själen. Förresten så skulle min kära morfar från Tornedalen fyllt 112 år den 30e november så vi hade ju kunna dubbelskåla.

I eftermiddag är det dags för julkonsert med både svärdotter och Aurora i olika körer, kanske dags för en skål då? Nej, just det … det är ju hockey på kvällen.

Det blev ett långt inlägg från mig på grund av ett endaste ord – S K Å L.

Veckans tema – nytt – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så hittar du en skål hos andra deltagare.

Ögat -själens spegel

posted in: Avsändare Margareta | 24

Många säger att vårt öga speglar vårt inre, att våra ögon inte ljuger utan det är det sanna ansiktet. Är det så, går det inte att bli manipulerad genom att se någon i ögonen?  Är våra ögon något som andra ser och säger mer än våra ord? Det tål väl att fundera över och visst säger våra ögon mycket i ögonblicket, men om allt vore så enkelt att du bara behöver titta någon i ögonen för att veta. Visst ser vi otroligt mycket  och kanske mer en kombination av allt och genom att lära oss lite av kroppsspråket tillsammans med ögonen så kanske något sker.

I alla fall så är ett öga spännande och intressant, att fota ögon har jag gjort en hel del både det mänskliga och från djurens värld. Nu har det varit en del människor i mina bilder det sista och tänker att jag plockar och ser veckans tema med andra ögon – djurens. Bilder som jag tagit vid de tillfällen de dykt upp då jag inte har några djur i min egen närhet.

Veckans tema – öga – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du vilket öga som kikar på dig där.

Det kameran ser med sitt öga kan bli intressant och spännande och en stor överraskning när du öppnar bilden i datorn. 

Margareta G -2018

Bakelser är söta, …

posted in: Avsändare Margareta | 22

och då blir det inte helt enkelt för mig med veckans tema då bakelser är något som vi aldrig mer äter här hemma, med en nära som blev tvungen att ta bort det ur sin kost så … Själv avstår jag inte från sötsaker men bakelser har aldrig varit min grej, hellre då en god dessert eller lite godis. Tror inte ens att jag någonsin har fotat en bakelse, mat överhuvudtaget är svårt att få bra det ska ju locka smaklökarna när du ser bilden.

Att tänka utanför boxen här är också svårt då synonymer.se säger så här om ordet –  sött bakverk, bakverk, tårtbit, patisseri, gâteau. Betydelsen är ett litet sött bakverk med någon fyllning. Tja, hur ska jag då kringgå det här utan att hoppa nerför stupet och falla ordentligt?

Långsökt men om jag börjar med ordet söta så står det så här – göra söt, sockra och betydelsen är ge söt smak åt. Fungerar inte heller riktigt även om synonymer.se inte är helt fullt och fast utvecklad som jag kan känna. Men om jag böjer det till söt så kanske – sockrad, sockersöt, sötaktig, mild, läcker, färsk; sötsliskig, översöt; lite sliskig, inställsam, attraktiv, rar, vacker, fin, gullig, näpen, behaglig, ljuv, nätt, täck, skön, snygg. Ja här har jag något och sött fungerar också.

Nu känner jag att mitt hopp utanför boxen har skett väldigt långt, kanske att jag fick ett världsrekord i höga hopp men jag kör på det. Det här handlar egentligen om att jag ville försöka vara med varje vecka och då kan det bli ganska tokigt.

Tokig däremot är inte den söta person som kommit in i vår familj, alla barn är söta men hon är för oss verkligen en behaglig och ljuv liten person. En person som fyller sju till helgen och då tror jag att det vankas en och annan sötsak.

Jag har redan lagt upp ett antal bilder på fina Aurora och hon har verkligen gjort att jag nu tycker det är kul att försöka lära mig lite mer om blixtljus.
De här bilderna som inte har något med veckans temaord bakelse att göra får ändå representera mitt blogginlägg denna vecka. Bilderna är tagna en varm sommardag efter en dansuppvisning på stan. Det är också kul att få vara med och uppleva så mycket nytt med de små barnen.

Mitt blogginlägg denna vecka blir alltså inte bakelse utan söt, sött, söta lika som bakelser är och jag föredrar den här söta samtidigt som jag ibland har svårt att följa strikta reglar så länge det inte är olagligt.

Veckans tema – bakelse – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat bakelse utan att cirkla runt ordet.

På måndag den 19e är det internationella mansdagen och till dess ska jag ha hunnit fota män, i alla fall någon man men har inte ens börjat fundera så det blir väl som vanligt några snabba på de jag har i min närhet. Nu är ju inte det heller fy eller skam.  Internationella mansdagen firas årligen den 19 november sedan 1999. Dagen avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder. Detta läser jag i Wikipedia och då känns mina män ganska bra.

Vyerna i mitt närområde, …

posted in: Avsändare Margareta | 24

är helt okej. Vi behöver inte alltid åka långt för att njuta av utsikten men visst är det trevligt att se något annat ibland. Absolut storslaget och underbart är landskapet på den vackra ön La Gomera, här med yngsta sonen när han var nere och jobbade i Spanien några månader. I fjol hade vi spanska gäster under några veckor och de var lika imponerad av vårt landskap som vi är av deras, allt blir exotiskt och spännande när vi möter det nya.

Kemi hamn i Finland är ett ganska ofta besökt utflyktsmål för oss, bara för att strosa runt där ta en fika och njuta av miljön. En del av forten i Boden har blivit mer tillgängliga för allmänheten och där finns det en hel del spännande att fota och från Rödbergsfortet har du även en fantastisk utsikt över Boden.
I somras besökte jag en god vän och hennes far har förvärvat min fars föräldrahem, att stå där och se över ängarna jag som barn lekte gav en fin känsla.
Storforsen är nog ett måste för de turister som gör ett uppehåll i Norrbotten och även för mig boende i länet är Storforsen något som besöks ett antal gånger per år, oavsett årstid är den värd sitt besök.
Kukkolaforsen är för mig numera nästan som hemma (med stuga i trakterna) och då gäller det att med kameran försöka hitta vyerna genom nya perspektiv. En hösthamn i Luleå som jag inte besökt tidigare, ja de finns och känns som att de kan vara ganska många. Brändöhamn är också en plats i Luleå som jag ibland kan känna är fotad ur alla vinklar och vrår – de mesta har jag sett men kan ändå inte låta bli på våra rundturer i kommunen. Det är vackert med dessa gamla sjöbodar och många har sett sina bästa dagar, kanske det som är charmen.

En hel del vyer blev det trots att landskapsfotografi inte är min grej men visst blir det en och annan bild och ordet vy blev kort och en vy över landskapet. Veckans tema – vy – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat ordet.

Stark, …

posted in: Avsändare Margareta | 22

i armarna är något jag ofta känner att saknas hos mig och speciellt när det blivit långa stunder vid datorn. Då utför jag inte ens något fysiskt tungt utan det är det monotona rörelserna som ger mig svaghet. Att gå på gym för att bli stark och få stora biceps har olika betydelser för olika människor och jag är glad att min sambo klarade av att visa sin armstyrka när jag skulle träna på rörelsefoto under en utbildning jag gick för några år sedan. Grodan som hoppar runt hela livet måste ha starka armar och inte verkar hen ha ont i axlar och armar trots att det känns som ganska enahanda rörelser. I höstas var jag på en legoutställning i Linköping och där fick jag se att även en legoman kan behöver armstyrka för att visa upp sitt inre.

Ordet stark gav mig många tankar om hur det går att bildsätta och det hade verkligen kunnat bli ett riktigt galleri av ordets olika betydelser. Men idag är jag trött och slö, med andra ord allt annat är stark känner jag mig. Snart ska jag iväg på ett intressant möte där bild möter dikt – spännande.

Veckans tema – stark – hos Gems weekly photochallenge. Kika in där så ser du hur andra tolkat ordet, själv gör jag det senare i veckan.

En plats vikt för en stund, …

posted in: Avsändare Margareta | 20

av återhämtning i någon form. Det är viktigt för oss alla, att hitta den där tiden och stället där vi finner ro. Den första platsen är vikt för en stunds andlighet vid svenska kyrkans lägergård på Seskarö, där har många konfirmander genom åren funnit sin frid i den fantastiska miljön. Vid andra platsen som är vikt för oss besökare vid Kukkolaforsen har jag själv suttit ett antal gånger och filosoferat över livet och självklart fått några bilder. Tredje platsen är helt vikt för de som har köpt sin håvplats vid forsen och behöver någon minuts vila mellan fisket, det är tungt att stå vid forsen och håva upp siken/laxen. I år har de nog fått jobba mer än normalt då fisket kom igång senare och tillgången inte varit lika stor som jag upplevt tidigare.

Denna vecka har jag vikt temat åt något som vi alla behöver mellan varven – tid för eftertanke och en lugn stund.  Veckans tema – vikt – hos Gems weekly photochallenge. Efter detta ska jag vika resten av dagen till lite ideellt arbete – städning för att senare ikväll kika in hos andra för att se hur de har tolkat ordet.

-Fotografi är min rekreation och jag vill att det ska bli bra-

Lewis Carroll (1832-1898)

Riktning, …

posted in: Avsändare Margareta | 34

 

mot något, men mot vad? Nu är det absolut, för oss uppe i norr, en klar och tydlig riktning mot en betydligt mörkare årstid. Vissa älskar det men jag tillhör de som inte uppskattar det kyligare klimatet som mörkret också medför. Att hamna mitt i skogen och hitta en skylt som ger riktningen direkt mot sambons barndomsby, misstänker att det kanske är snövägen för de som gillar skoter. När vi ger oss ut på utflykter i vårt vackra län hamnar vi ofta på vägar där vi inte alltid vet vart riktningen leder, spännande och ofta ganska gropigt, hoppigt och ryckigt kan det bli. När jag lyfter riktningen mot skyn kan perspektiven bli ganska sköna. Tranorna borde ställa in riktningen på att flyga söderut, men här var de på väg norrut – fel på sin egen gps? Nu berättade en fågelvän till mig att de nog hade en träffpunkt någonstans innan de ställer in riktningen rätt.

Det gäller ju också att ha riktningen på att stoppa i tid, här är det varningsskylten som ”åkt över kajkanten” och förhoppningsvis inget fordon. Sambo och äldsta son får hålla ordentlig riktning på stenstigen så de inte hamnar på sniskan och landar på fel stenar. Min svärdotter har en musikalisk riktning, både för sig själv och barn som vill träna sin musikalitet vilket jag tycker är kul då jag själv saknar allt vad detta heter. Min riktning åt det hållet är att vara helt tyst och lyssna istället, det gör andra mest glada. Mot där vi sätter fötterna går vår riktning, eller? Här hamnade de uppåt och riktningen blev en mikropaus, tofflorna fick vänta till ägaren var pigg igen och kunde fortsätta sin morgonriktning. Vad vill konstnären ha sagt med denna riktning? På väg uppåt eller nedåt?

Det blev ett antal riktningar här och några ganska tydliga medan andra lite mer i mina tankar för att hitta orden och bilderna kring veckans tema – Riktning – hos Gems weekly photochallenge. Nu ska jag också kika vidare på andras riktningar av ordet som jag har upptäckt är en härlig blandning.

Jag tog en ny riktning i september då vi i vår fotogrupp ”Blickpunkten-med bilden i fokus” ska fota en bild om dagen med ett eget ”tema”. Egentligen inte svårt men då jag bestämde mig för att fota alla dessa dagliga bilder med en vidvinkel (15) som mest bara legat i skåpet och funderat varför jag köpte den. Även om den är ett vidvinkelmakro så har jag inte funnit den intressant och tror inte heller att den kommer att bli någon kär vän, men jag tar en bild om dagen med denna och sedan ska den få vila igen. Så därför …

Det är bara du och din kamera. Begränsningarna i din fotografering är i dig själv, för vad vi ser är vad vi är.

Ernst Haas (1921- )

Med hjälp av orden, …

posted in: Avsändare Margareta | 29

kan vi kommunicera på olika sätt. Att mötas och prata med varandra sker idag på fler sätt, det naturliga mötet har fått stor konkurrens genom alla våra sociala medier. Men det finns också ord som inte syns, orden genom bilden. En bild kanske inte säger mer än tusen ord men varje bild ger oss åtminstone något, det kan vara så simpelt som -den är tråkig och slät, säger mig inget. Men de orden har åtminstone formats i våra tankar och vi har gett uttryck för vad vi ser eller inte ser i bilden.

I lördags var jag tillsammans med min fotogrupp, bestående av sju tjejer (ja, vi kallar oss så) på ett besök till Storforsen. Storforsen, en del av Piteälven, är Europas största obundna fors och har en fantastisk natur runt sig, idag ett naturreservat. Förutom själva forsen kan man se ”döda fallet”, jättegrytor och raviner med sällsynta växter. Det finns gott om gångbroar/spänger/ramper anpassade för funktionshindrade. Här finns också skogsbruks- och flottningsmuseum.

Men nu var det orden som gällde och vi tjejer har aldrig problem med dessa, däremot brukar vi inte ha tur med vädret när vi gör våra fotoutflykter. Inget undantag från början av lördagen men regnet upphörde och vi kunde njuta än mer av vår gemenskap tillsammans med våra kära kameror. Vid regnväder framförallt är det bra att dessa varnings-/förbudsskyltar finns. Nu är ju inte jag den som alltid lyckas följa dessa skyltar, läser mer det som en varning och bara du är uppmärksam så … Orden har inte alltid samma betydelse för mig som skyltmakaren vill ha sagt. Brukar skylla på att det är kameran som styr, den är den där ”svarta djävulen” som ropar i mitt huvud, -gör det, du vågar, var inte feg … Lyssnar alldeles för mycket på de orden.

I kapellet formas många vackra ord om och genom människan, både i glädje och sorg, till vår hjälp har vi också bibeln eller psalmboken som innehåller många ord. Denna dag var det fler bröllop så vi hade inte möjligheten att gå in och besöka det vackra kapellet, endast fönstertittare mellan vigslarna. När vi gick längs de fina spångarna hann många ord och en hel del skratt formas ur våra munnar. Att stå där på klipporna och titta ut över forsen och naturen kan ge mig många ord och tankar över vilken enorm kraft det finns runt oss, en kraft som vi inte alltid kan förklara. Att få leva i ett land som Sverige där jag fritt kan vandra i naturen tack vare vår allemansrätt är en ynnest som jag aldrig kan vara nog tacksam över. Men allt har ett slut och så även för oss, dagen försvann och vi lämnade det bakom oss men med massor av minnen och bilder som blir till ord.

Ord kanske inte är det första du tänker på när du ser mina bilder men det var däremot det bästa jag kunde åstadkomma från helgens fotoutflykt och allt går ju att omvandla till ord som också är temat hos Gems weekly photochallenge där jag också ska kika in för att se hur andras tankar kring ordet är.

OBS – Det är några jag inte kan kommentera hos då jag varken har blogger, inte vill vara inloggad på google mm. Det är synd att det finns så mycket spärrar numera att man inte tar sig genom. 

 

 

För att se mina bilder i sin helhet måste du alltid klicka dig in i galleriet.

 

Kameran kan fotografera tankar.

Dirk Bogarde (1920-1999)

Mitt i vimlet, …

 

befann vi oss för några veckor sedan och det var många med oss, några hundratusen längs Köpenhamns gator och torg. Här vimlades det och jag fotade en hel del, några klick här och andra där. I den situationen var det inte så mycket att tänka på planering och komposition utan det blev vad det blev. Nu är jag ju inte heller den längsta personen så jag såg inte alltid vad som fastnade. Har inte hunnit titta och gå igenom alla bilder men lite vimmel har jag dock hittat och vimmel var det. För övrigt har det inte blivit så mycket vimlande för min del den sista veckan utan där har lugnet och friden infunnit sig på olika sätt.

Lämpligt med vimmel hos Gems weekly photochallenge då det inte är ofta jag har relativt nytagna bilder i detta tema. Ska kika runt hos andra vimlande fotografer efter att jag vimlat klart i sovrummets vimlande damm och dess garderober -skönt med pauser.

För att se mina bilder i sin helhet måste du alltid klicka dig in i galleriet.

Fotograferandet har kapacitet att ge bilder av människan och hennes miljö som är både konstverk och ögonblick i historien.

-Cornell Capa-

Användbar extra tid, …

posted in: Avsändare Margareta | 19

fick jag nu på eftermiddagen innan vår fotogrupp har vår första träff ikväll efter sommaruppehållet. Tid och tid, men det är något jag tar mig allt oftare nuförtiden och det känns verkligen själsligt avkopplande. Vad passar väl bättre än att sätta sig vid datorn och kika in hos ”gamla” bloggare för att se om de fortfarande existerar här i cyberrymdens bloggnät. Började hos Beppan, min namne egentligen, och får se att även hon har haft ett upphåll men nu hittat tillbaka. Jag blev tittande där och kom inte längre då hon lagt upp bilder till ett fototema som var nytt för mig. Ett veckotema som passar mig då det inte har några förpliktelser att hinna med varje gång utan när det finns tid och inspiration – Gems weekly photochallenge. Den här veckan är ordet användbar, ett ord som verkligen känns användbart.

Förra helgen var jag och en vän till Köpenhamn tillsammans med våra kameror. Mycket promenerande i en stad som var fylld av glada människor och där var lediga viloplatser högvaluta och mycket användbara för trötta fötter och kroppar. Ville man (de boende) inte ha oinbjuda gäster på sin innergård är det mycket användbart att kunna stänga och låsa – kan nog vara ganska skönt ibland. Har en del användbara bilder att gå igenom men det lär ta tid och det mest användbara för oss var självklart våra kameror och alla fantastiska människor att fota samt en del annat.

 

-För mig är fotografi en konst av betraktelse. Den går ut på att finna något intressant på en i övrigt vanlig plats. Jag har märkt att det har lite att göra med sakerna du ser men allt att göra med hur du ser dem.-

Elliot Erwitt