Efter lite studiofoto, …

i torsdags var jag helt full av inspiration och tänkte blixt och ljus i allt jag såg. Att leka med ljuset och få det man vill är inte enkelt och speciellt inte för mig som knappt kan min externa blixt -för lite använd.

Igår hade jag riktig abstinens, men var fanns mina modeller? De lyste med sin frånvaro och sambon han drog iväg på fest. Man tager vad man haver, en lilja i knopp fick det bli. Fortsatte och det slutade även i en dubbelexponering och fick till bilden nedanför.

*

*

Vad skulle bli nästa objekt att belysas? Maten ska inte lekas med fick jag lära mig i tidig ålder. Men finns det ingen modell tillgänglig så går det lika bra med vitlök. Vitlök är fotogeniska och de gnäller inte över att de inte blev bra på bilden utan allt får synas.

*

*

Ett något mindre färskt äpple hittade jag också som var villig att agera modell. En av våra ugglor här hemma skulle absolut vara med, se och lära -hen hade sin tvilling på sin vänstra sida men var betydligt mer lätthanterlig och propsade inte på att vara med i bild.

*

Här har jag lekt med texturer, konturer och starka skuggor för att få fram känslan av gammalt.

Bilderna finns i galleriet under FOTOKONST

Ett antal bilder blev det, hur kul som helst nu när jag kunde hålla till på balkongen i värmen och inte hade så långt till det som behövdes. Att bära med sig blixt och alla tillbehör när jag är ute känns alltid så jobbigt. Ja, jag är lite lat och vill att det ska vara så lätt som möjligt. Men sedan får det ta tid, timmarna springer iväg snabbt när jag börjar fotografera och även framkallningen tar tid.

Bilden är inte bara en bild och i en viss typ av bilder vill jag gärna hitta den rätta känslan. Landskapsbilder exempelvis är något jag inte fotar ofta men det händer och där vill jag inte förändra utan ge mer av det vackra jag sett. Däremot när det kommer till objekt och även en del makrobilder så tar skapandet i huvudet över. För mig ska det kännas tavla och inom mig finns det en konstnär, om än liten. Hon har gener som tyvärr inte helt fastnade utan tog en genväg till en av mina söner.

Enligt många rapporter är det läkande att vistas ute i skog och mark, behövdes nog ingen större undersökning för att vi normalbegåvade ska förstå det. Kombinationen av det och en kamera är något som verkligen ger mig själslig ro och ett skönt lugn. Ibland behövs inte ens skogen.

Igår kröp och halvlåg jag ute på balkongen i flera timmar för att sedan sätta mig ner och framkalla. Det var läkande, att ge sig i kast med något som du verkligen gillar och att sedan få skapa. Det blir inte alltid, oftast inte alls, som jag tänkt från början. Bilden skapas fram genom hur jag komponerar och förändrar ljuset för att sedan få framkalla.

Att skapa något, oavsett vad är stärkande och balsam för själen.