hann jag med under en helg för några veckor sedan tillsammans med mina underbara fototjejer. Ett av våra mål var att hamna på toppen av Nammásj. Tyvärr blev det inte så för mig då både mitt hjärta och annat som inte mår så bra i min kropp sade stopp och belägg, hit men inte längre. Men trots allt så var det en fin resa och vi fick andas ren och frisk luft i den härliga fjällvärlden. Jag åker gärna tillbaka och går på andra turer, turer som inte kräver så mycket uppåt och när jag vet att allt är bra med mig. För visst är det en medicin för själen som du inte kan få av någon typ av medicin.
Har fortfarande inte hunnit att öppna alla bilder, trots att kameran inte gick het utan bara varm mellan varven. Lägger ut dem här och i olika album allteftersom.
Tänk på att: Det finns bara en av dig.
Lämna ett svar