ut snälla! Så kändes det att den lilla sädesärlan ropade till mig när hen försökte ta sig ut från det gamla magasinet som den lyckats ta sig in i men inte ut. Vi försökte men det var låst åt alla håll och kanter och då det är en privat byggnad kunde vi inget göra och hoppas att den på något sätt lyckades eller att de jag pratade med kunde kontakta ägaren.

var något som jag vaknade upp till i morse den dag då vi ska hälsa våren välkommen, valborgsmässoafton, och som man i Finland kallar ”glada vappen”. Vet inte om jag får några direkta vårkänslor en dag som denna och kommer inte ihåg när jag sist mötte något sådant 30 april. Men en skön känsla är ändå att jag strax får mig hetta och värme både fysiskt och psykiskt i form av en riktig bastu, inget sådant där elektriskt utan i en riktig bastu – den på bilden.

och längs den har jag vandrat både i den stilla mörka natten och den ljusa soliga dagen, njutit av livet och klimatet.

är bra i livet, se saker på ett nytt sätt eller bara upptäcka hur världen ovanför lägenheten ser ut på natten.

eller mina två mest använda –  min kamera och morgonrocken. Utan dessa två kan jag känna mig naken, oftast inte samtidigt men det händer också. Jag sålde bort allt vad Nikon heter under fjolåret då jag upptäckt Sony och deras spegellösa. Började med en riktigt liten Sony α6000 APS-C och var nöjd med den även om jag drömde om en fullformatare så … det hände bara och nu är jag även lycklig ägare till en Sony α7R II  -dessa två kameror är perfekt för oss med inte speciellt stora händer, alltid känns så mycket lättare nu. Morgonrocken då? Ja, att alltid springa omkring hemma med en filt är inte det ultimata så …

detaljer brukar dyka upp den här årstiden och jag kan ju inte vara sämre och inte hålla på traditionerna.

i alla fall var det första gången jag ätit på en restaurang med en cykel som gardin, ett matställe utan någon som helst koppling till både cyklar eller någon annan motionsform.

måste det vara, för vem är det som gömmer sig inne i blomsterbuketten? En rosa skimrande varelse beundrande buketten i sina egna händer.

eller kan det vara något annat som hindrar ett besök?

eller vissna som är ett vanligare ord för mig, gör även de vackraste blomster till slut och inget undantag med denna en gång så vackra ros. Fast resterna av den är ganska läcker att fota även så här.

på födelsedagen min älskade mor, har jag fått säga och förmedla idag, bland annat genom en vacker blomsterbukett. Inte denna, men så ljuvlig att den även får representera mitt grattis här i fotoutmaningen. Den här fick jag i februari av en lika ljuvlig kvinna som tack för ett litet jobb och det innan jag levererat, bara synd att jag några dagar senare skulle på resa i några veckor.

eller den sensuella vitlöken.

säger avsmakaren av kryddningen och den ljuvliga doften som också spred sig över oss som satt där ute på takaltanen (så fler än vi kunde säkert också njuta av doften) hos våra vänner Miquel och Estafania på Teneriffa. Till slut, den ljuvligaste paellan som tillagats -i alla fall de jag varit i närheten av.

och då jag inte vet vad som menas med ordet så är detta min tolkning. Men en liten känsla … och dagens besök på Hägnan i kyrkbyn gav många mäh?.

lyser solen starkt och klart och dagen känns riktigt bra även om det kändes en aning kyligt efter några veckor på sydligare breddgrader – men helt klart en positiv känsla.