i kreativt skrivande avslutades igår, även om redan denna vecka har känts tom och jag har saknat att få nya utmanande skrivuppgifter. Det har varit femton stimulerande veckor med så mycket nytt att tänka på och samtidigt försöka få ner det på papper med egen text. Ja, allt har faktiskt kommit ut på papper, även om orden knappats på tangenterna och sparats ner i molnet.
även om redan denna vecka har känts tom och jag har saknat att få nya utmanande skrivuppgifter. Det har varit femton stimulerande veckor med så mycket nytt att tänka på och samtidigt försöka få ner det på papper med egen text. Ja, allt har faktiskt kommit ut på papper, även om orden knappats på tangenterna och sparats ner i molnet.
Har jag blivit mer kreativ i mitt skrivande efter dessa veckor? Det vet jag inte, men tror absolut att tankarna på allt matnyttigt jag har fått ta del av under kursen kommer att kretsa i den tänkande hjärnhalvan i fortsättningen. Däremot vet jag inte om min egen fantasi nått till några höjder, det är långt till Mount Everest. Mitt mål har varit att se på mitt skrivande på ett annat sätt, att hitta nya infallsvinklar och att våga mer. Det tror jag faktiskt att jag har uppnått och kommer inte att vara så rädd för att göra fel. Att duga som jag är och inte jämföra mig med andra.
Att våga utelämna sig själv med sina fel och brister. Det har den här kursen också handlat mycket om för min egen del. Att hoppa utan fallskärm, jag som är oerhört höjdrädd, och hoppas att det ska gå bra. Ungefär så kändes det i början. Men, något hände under resans gång och min egen självbild förändrades. Jag behöver inte kunna för att våga. Varför gå en kurs om jag redan kan?
Det har varit underbart och lärorikt att få läsa och ta del av alla andras texter. Så många duktiga och kreativa människor. Jag blev så imponerad och lärde mig massor av dem. Vi har varit på mycket olika nivåer i livet. Både erfarenhetsmässigt vad gäller skrivandet och även i ålder. Den kombinationen kanske märktes mer i mina texter än de som hade mer skriverfarenhet än mina noll. Kreativiteten, så jag plockade lite verklighet med fantasi för att få ihop skrivuppgifterna och det fungerade.
Nu är det i alla fall slut och jag får fundera på hur jag ska gå vidare med mina texter. Bilden och texten har det gemensamt att ju mer du ser och läser desto mer utvecklas ditt bildseende respektive ditt skrivande.
Det är min enkla slutsats och nu ska vi inte räkna orden jag, mig mitt, mina och eget för allt handlade faktiskt om mig och mina tankar.
”Om man kan säga vad man aldrig kommer få höra, om man skriva vad man aldrig kommer få läsa, har man åstadkommit något unikt. ”
–Henry D Thoreau–
Lämna ett svar