efter sig. De spåren är bara glädje och minns vilken fin helg vi har haft tillsammans med Ted. Bestämmer mig för att låta spåren ligga kvar en stund och njuter av bilderna jag får i mitt huvud. Snart ett och ett halvt år av lycka och så mycket glädje han har gett oss under den här tiden. Visst har det varit svårt ibland, att nästan hela hans liv har präglats av pandemin och den försiktighet vi trots allt fått förhålla oss till. Efter noga övervägande så bestämde vi oss för att leva nära honom, att inte få uppleva de första åren kändes helt otänkbart. Distansen till föräldrar och storasyster har inte alltid varit helt enkelt och är fortfarande svårt, även om vi träffas så finns inte den där naturliga närheten.
Att få vakna upp med den godingen på morgonen, känslan är obeskrivligt mysig och vi njuter av varje sekund. Ett litet lån med stort ansvar och det där ansvaret när han slog sig i bordskanten i lördags fick sig en törn, men mest i våra hjärtan för Ted gick det snabbt över och blåmärket är snart borta.
Har en känsla av att förskolan får hålla extra koll på lilleman, han vet vart han vill och lite surt blev det när han inte fick gå ut på vägen och springa efter bilar eller rusa mot järnvägsrälsen.
Har en känsla av att det kommer att bli mycket ”livet med Ted” om jag fortsätter att skriva här och kanske att jag överraskar mig själv och blir mer flitig med både bild och text. Har egentligen tid till det och även med bildskapandet, det är bara det där om inte men fanns. Jag har mycket idéer och tankar vad jag vill och ska göra men så faller det på något. Handling, är ordet. Försöker verkligen trigga upp mig själv till något roligare och mer aktivitetsfyllt men så kommer den där ursäkten och tidsoptimisten fram, hon som inte når fram till målet.
Ingen kommer att tro mig om jag säger att jag ska börja fota och även skriva mer så därför säger jag inte något och vad spelar det för roll, ingen läser i alla fall. Det var en gång, men det måste man upprätthålla.
Jag avslutar med några bilder och vad är väl bättre än dessa … förvånad?
Nu är det dags att fundera över, -vad blir det för mat?
Kom ihåg
Varje andetag är ett tillfälle att ta emot och släppa taget.
Lämna ett svar