har precis påbörjats och det blev en riktig överraskning känslomässigt. Det har absolut inte varit som jag tänkt mig. Det är helt fantastiskt, något underbart stort. Det räcker med att få se en bild eller film på honom för att känslorna börjar röra sig uppåt mot tårkanalerna, lyckokänslan infinner sig.
Familjeboken blir min minnenas bok och framtidens. Det är mina sidor för att dokumentera medan jag kommer ihåg. Familjen blir stor när vi blandar från förr och nu, var det började vet jag inte men idén kom absolut fram sedan Ted föddes. Ted drygt tre månader idag och på lördag har vi dop. Idag är jag förärad med två underbara, Aurora och Ted. Den förstnämnda en fantastisk tjej som inte är mitt barnbarn men så nära ändå, bonus kallar en del det och visst är hon en fantastisk bonus som kom in i mitt liv för några år sedan, nu åtta år. Aurora har jag skrivit om och porträtterat tidigare, en tjej som nu blivit storasyster i den här familjen. En stor förändring även för henne.

Mitt skrivande tog verkligen helt stopp sedan jag avslutat min kurs i kreativt skrivande, vad hände egentligen? Jag vet inte men kan kanske skylla på att det varit mycket under en lång tid. Slutet av året blev jag farmor och en dryg månad senare dog min mor. En älskad mor och absolut inte väntat, sambo hittade henne i lägenheten och dödsorsaken kommer vi nog aldrig att få veta. Förhoppningsvis har det gått fort och hon har inte behövt lida, kära mor. Begravningen i stillhet var fin med endast de absolut närmsta, precis som hon velat. Nu har vi tömt och städat ur hennes bostad och tillåts nu koncentrera oss på sorgen som finns där och måste i lugn och ro få bearbetas hos oss alla. Någon vecka efter att min mor avled, dog också pojkarnas farfar.

Det är kanske sådant här som gör att vi börjar fundera mer och ge oss tid till sådant som att livet ska levas nu och inte sen.