men väl tjugofemman för nu är det slut på gamla tider och nu ska hela rasket rivas. Närmare bestämt på Magasinsgatan i Luleå och då passade vi fototjejer på att ta några bilder innan allt är borta.

Mina bilder blev som det brukar, mest detaljer. Ett gammalt hus ganska centralt i Luleå där det bland annat rymts olika nykterhetsorganisationer som bland annat Länkarna under lång tid. Motsatsen verkade nu ha hittat dit, när vi såg flaskorna och skräpet som låg slängt runt omkring på innergården.

Nu ska det rivas och ytterligare ett antal gamla byggnader i Luleå kommun. I Luleå har det alltid rivits och byggts nytt istället för att rusta upp det gamla. Därför finns det inte kvar några gamla mysiga kvarter. Kanske därför jag verkligen gillar att komma till de där städerna och gamla bruksorterna där de bevarat det gamla.

Även om jag bott i kommunen hela mitt liv finns inte den där starka känslan för staden som borde vara min. Nu beror det inte på vilka byggnader vi har eller inte utan mer på något annat som jag inte kan ta på. En längtan någon annanstans , en orolig själ?

Nu kryper vintern och mörkret närmre och då är det dags för mig att gå i idé. Det finns starka anledningar till att jag fortfarande bor på den här breddgraden -min mor, mina barn. Tror nog att sambo skulle kunna röra på sig, men familjen är viktig och min mor har mig. Den här vintern blir kanske lite trevligare med tanke på vad som väntar i november. En liten bebis.

För tillfället sitter jag på ön och njuter av livet och den underbara luft som havet och hösten ger mig. En bastu och både själen och kroppen har fått sitt. I år har vi inte varit här ute så mycket och idag när vi kom ut kunde jag döpa om vår ö till ”Svampön” eller Sienisaari på finska.

Men – det har börjat att regna. Hoppas i alla fall att det har slutat till jag om några timmar ska njuta av luften på trappan med en kopp morgonkaffe.

”Fotografering hjälper människor att se”

-Berenice Abbot-