kan vi kommunicera på olika sätt. Att mötas och prata med varandra sker idag på fler sätt, det naturliga mötet har fått stor konkurrens genom alla våra sociala medier. Men det finns också ord som inte syns, orden genom bilden. En bild kanske inte säger mer än tusen ord men varje bild ger oss åtminstone något, det kan vara så simpelt som -den är tråkig och slät, säger mig inget. Men de orden har åtminstone formats i våra tankar och vi har gett uttryck för vad vi ser eller inte ser i bilden.

I lördags var jag tillsammans med min fotogrupp, bestående av sju tjejer (ja, vi kallar oss så) på ett besök till Storforsen. Storforsen, en del av Piteälven, är Europas största obundna fors och har en fantastisk natur runt sig, idag ett naturreservat. Förutom själva forsen kan man se ”döda fallet”, jättegrytor och raviner med sällsynta växter. Det finns gott om gångbroar/spänger/ramper anpassade för funktionshindrade. Här finns också skogsbruks- och flottningsmuseum.

Men nu var det orden som gällde och vi tjejer har aldrig problem med dessa, däremot brukar vi inte ha tur med vädret när vi gör våra fotoutflykter. Inget undantag från början av lördagen men regnet upphörde och vi kunde njuta än mer av vår gemenskap tillsammans med våra kära kameror. Vid regnväder framförallt är det bra att dessa varnings-/förbudsskyltar finns. Nu är ju inte jag den som alltid lyckas följa dessa skyltar, läser mer det som en varning och bara du är uppmärksam så … Orden har inte alltid samma betydelse för mig som skyltmakaren vill ha sagt. Brukar skylla på att det är kameran som styr, den är den där ”svarta djävulen” som ropar i mitt huvud, -gör det, du vågar, var inte feg … Lyssnar alldeles för mycket på de orden.

I kapellet formas många vackra ord om och genom människan, både i glädje och sorg, till vår hjälp har vi också bibeln eller psalmboken som innehåller många ord. Denna dag var det fler bröllop så vi hade inte möjligheten att gå in och besöka det vackra kapellet, endast fönstertittare mellan vigslarna. När vi gick längs de fina spångarna hann många ord och en hel del skratt formas ur våra munnar. Att stå där på klipporna och titta ut över forsen och naturen kan ge mig många ord och tankar över vilken enorm kraft det finns runt oss, en kraft som vi inte alltid kan förklara. Att få leva i ett land som Sverige där jag fritt kan vandra i naturen tack vare vår allemansrätt är en ynnest som jag aldrig kan vara nog tacksam över. Men allt har ett slut och så även för oss, dagen försvann och vi lämnade det bakom oss men med massor av minnen och bilder som blir till ord.

Ord kanske inte är det första du tänker på när du ser mina bilder men det var däremot det bästa jag kunde åstadkomma från helgens fotoutflykt och allt går ju att omvandla till ord som också är temat hos Gems weekly photochallenge där jag också ska kika in för att se hur andras tankar kring ordet är.

OBS – Det är några jag inte kan kommentera hos då jag varken har blogger, inte vill vara inloggad på google mm. Det är synd att det finns så mycket spärrar numera att man inte tar sig genom. 

För att se mina bilder i sin helhet måste du alltid klicka dig in i galleriet.

Kameran kan fotografera tankar.

Dirk Bogarde (1920-1999)