Vad vill jag förmedla, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

genom mina bilder och texter?

Jag har inte skrivit så mycket de senaste åren och när jag gör det så är det för att något ploppar upp i mitt huvud och fingrarna flyger över tangenterna. Tankarna går snabbt och det blir inte alltid ”rätt”. Det finns en stark önskan om att tänka före skulle vara ett ledord för mig, men tyvärr. Speciellt när det gäller samhälleliga åsikter. Jag går igång på mycket och även om jag blivit ”bättre” så kliar det ofta i fingrarna att formulera orden och känslorna.

Med bilder är det en helt annan sak. Där har jag i princip alltid en tanke om vad jag vill se i min bild och vad jag ska känna. Det blir inte alltid så, men ger oftast något om de inte hamnar under raderaknappen direkt eller vid rensningarna i mina olika mappar.

Igår satt jag och kollade i gamla mappar för att fortsätta den rensning som aldrig verkar få ett slut. I alla fall hamnade jag bland bilder från en resa till Kroatien 2004 när vi var och hälsade på en god vän till min sambo, som också blev min fina vän.

Ett flertal av alla dessa har jag aldrig tittat närmre på utan de har bara legat där och bidat sin tid. Under en båtresa på Adriatiska havet stannade vi till vid en liten ö utan några bofasta och kameran var med, inte utan min kamera.

När jag såg dessa bilder så förstod jag att mina tankar 2004 var att avbilda byggnaden ur olika vinklar och avstånd. För att minnas. Igår tänkte jag att det kanske går att ge dem olika uttryck. Att framkalla dem på olika sätt och även konvertera dem till svartvitt. Vad skulle då hända med bilderna?

Personligen känner jag olika i varje bild genom konverteringen och framkallningen. Det var också tanken. Visar bilderna dig olika?

Nu var det här 2004 så bilderna var egentligen redan framkallade då jag fotat i jpg. Sedan var bilderna fotade med en kamera som inte gav så mycket utrymme för kreativitet, alternativet råfiler – vad var det? Upplösningen var 72 dpi och största storlek på bilderna låg runt de jag samplar ner dagens bilder till för att lägga upp dem på sociala medier.

Funderar på om de skulle gå att göra ett album på den resan trots den dåliga upplösningen. Har en tanke på att göra det till ett svartvitt album trots den färgrika resan. Skulle det fungera månntro? Det finns ett behov att göra något av alla mina bilder. Ett flertal av bilderna är överexponerade vilket inte syns lika mycket i svartvitt och den typ av bilder jag tog under resan skulle fungera bra. Allt behöver inte vara glågröna hav och blå himlar för resebilder. eller?

Ja, nu har tangenterna gått varma utan att egentligen säga något och tror att det tog slut nu.

Slutsats:
Den uteblev.

Att skriva fritt är som att spela tennis utan nät

-Robert Frost 1874-1963

Motgångar, …

posted in: Avsändare Margareta | 0

behöver också lite tröst. Varför inte en vacker knopp som kan förgylla och ge glädje de dagar som inte blev riktigt som vi tänkt oss.

Några försök till lite text angående ordet motgång som jag skrev om i mitt tidigare inlägg.

***

Jag frågar igen
varför svarar du inte
vad du vill äta
Magen kurrar utan beslut
Vatten och bröd, blir du nöjd

***

Ett meddelande
Hjälp, kommer inte in där
Behöver pengar
Myndighetens slarv igen
Lugn, irriterande arg

***

Var tog den vägen, …

posted in: Avsändare Margareta | 0
Du är så liten och obetydlig men så himla irriterande …

skrivlusten som jag var så full av precis dagarna innan och efter att min skrivarkurs tog slut?

Ja, inte finns den här hos mig i alla fall. Det känns som att den rymde till något säkert ställe långt bort från mina tankar. Det är mycket som distraherar för tillfället. De där små sakerna som tar mer tid än de borde och sedan den där bekvämligheten att kunna vara lat mellan varven, den tar en hel del tid trots att den inte prioriteras.

Genom fönstret ser jag hur vinden tilltar och de mörka molnen tätnar oroväckande snabbt. Svalornas sätt att flyga runt ändrar också form när ett oväder är på intågande, en och annan mås cirklar också lite annorlunda. Blir det en sommar 2017 eller en 2018?

Sommaren 2017 hade vi spanska vänner på besök i tre veckors kallt regnande. Våra vänner gick med täckjacka och badade i havet ute på ön i 12 graders vattentemperatur, inte samtidigt. De hade bestämt innan de åkte till Sverige att de skulle bada i Bottenviken nästan högst upp i landet och det gjorde de. Jag lovar, jag gjorde det inte. Nu skiljde sig inte temperaturen mellan land och hav så mycket den sommaren.

-Svensk sommar, som vår vän Miquel sade några gånger om dagen och log. Det kändes lite som att jag grundlurat honom, med hur jag beskrivit sommaren i Norrbotten ett otal gånger när vi varit nere i Spanien.

Sedan var det ju det där med myggen.

Vi har knappt några mygg på vår ö, var visst något jag sagt.

Det räckte med en mygga och han fick besöka hälsocentralen. Den mängd myggmedel i olika former som gick åt under resten av de tre veckorna har vi nog aldrig sammantaget gjort oss av med.

Men ljuset fick de uppleva och fascineras av. Ljuset den här tiden på året är nog det viktigaste vi har. Utan ljuset? Skulle vi överleva här om vi inte hade ljuset att se fram mot under de mörkaste och kallaste månaderna? Säkert. Men jag har alltid en längtan bort, istället för att gå in i det vakuum av mörker och kyla som kryper runt min kropp och själ under vinterhalvåret. I år ska jag försöka att inte känna mörkret utan se ljuset i livet som jag har framför mig. Ett av livets stora ljus som ska komma till oss när mörkret kommer krypande.

Sommaren 2019 hur ska du bli?

Regnet i kylan
Myggen sticker i huden
Sommartider här

Visste ni förresten att en knippe maskrosblad kostar drygt 1 euro vid matmarknader på Teneriffa?

Att skriva limerick, …

posted in: Avsändare Margareta | 0
Det rusar i huvudet men det där sista …

är en svår konst, att få till det där sista och även känna att rimmet sitter. Jag går igång på att försöka skriva rim, på julklappar. När jag väl börjat är det svårt att få stopp på mig. Resultatet brukar bli ganska simpla texter och inte så speciellt kluriga rim men ibland sitter de.

Det finns en man i Luleå, han är bland annat journalist och författare, han har skrivit en hel del limerickar i våra dagstidningar. De har oftast varit med aktuella händelser men även påhittade och jag är ett stort fan av hans pricksäkerhet och förmåga att få till det. Alltid mitt i prick. I kursen jag gick fick vi tankar kring limerick, haiku och tanka och skulle prova på att skriva någon av dessa. För mig var det självklart att försöka mig på en limerick, men testade även de två andra som känns lite mer fria. Det finns regler för alla tre och att få till slutklämmen i dem ser jag som det riktigt utmanande.

Min tanke med mina limerickar, det blev fler än en, var att jag måste skriva lokalt och sedan fick det andra komma. Det blev en nyligen aktuell händelse och de andra har också lite lokala tankar. Jag blev totallurad för ett antal år sedan av min kära sambo och det bjuder jag på. Vilken limerick kan det vara? Sedan fanns det en tanke kring fördomar. Nu är slutet svårt men så fick det bli.

Här nedan kommer i alla fall mitt försök till att skriva limerick.

***

En grönsaksodlare i Kukkola
Förädlade sallader och fick ruccola
Hon exporterade till Italien och blev rik
Satt sedan vid forsen och rökte sik
Och till spettet använde hon sin piccola

***

En törstig finländska i Haparanda
Köpte brädor av jakaranda
Med hjälp av hammare och spik
Bildades mönster av mosaik
På altan innan ölen kraschlanda

***

En politiker som bodde i Boden
Tyckte han hade för låga arvoden
Han ansåg han behövde värstingdatorer
Men hittade inga egna donatorer
Regionen fick betala när han utsåg sig till Oden

***

”Ett rim börjar så lätt och sedan kommer det där sista som ska bli så rätt. ”