Mitt i vimlet, …

 

befann vi oss för några veckor sedan och det var många med oss, några hundratusen längs Köpenhamns gator och torg. Här vimlades det och jag fotade en hel del, några klick här och andra där. I den situationen var det inte så mycket att tänka på planering och komposition utan det blev vad det blev. Nu är jag ju inte heller den längsta personen så jag såg inte alltid vad som fastnade. Har inte hunnit titta och gå igenom alla bilder men lite vimmel har jag dock hittat och vimmel var det. För övrigt har det inte blivit så mycket vimlande för min del den sista veckan utan där har lugnet och friden infunnit sig på olika sätt.

Lämpligt med vimmel hos Gems weekly photochallenge då det inte är ofta jag har relativt nytagna bilder i detta tema. Ska kika runt hos andra vimlande fotografer efter att jag vimlat klart i sovrummets vimlande damm och dess garderober -skönt med pauser.

För att se mina bilder i sin helhet måste du alltid klicka dig in i galleriet.

Fotograferandet har kapacitet att ge bilder av människan och hennes miljö som är både konstverk och ögonblick i historien.

-Cornell Capa-

Lycka, …

*

De söta små humlorna på dansens dag

ja vad är det egentligen? Att vakna upp och känna att idag blir det en långpromenad med kameran under förmiddagen, är det lycka? Eller kanske bara lite förnöjsamhet över att ha ett bra liv där jag kan välja ibland. Är säker på att vi använder ordet lycka ganska olika, inte bara mellan människor utan också beroende på var vi befinner oss i livet och varför den lyckosamma känslan uppstått. Men många minnen kan verkligen ge en lycka över livet och vad jag egentligen har runt mig.

En sak tror jag mig veta, dessa små humlor kände nog en ganska nervkittlande lycka över att efter mycket träning och planerande äntligen få visa upp sig inför en fullsatt salong i aulan på dansens dag. Visst, en hel del pirr och allvar i kroppen men det ingår nog också för att du ska känna den där lyckan över något. Jag var i alla fall otroligt glad, skriver inte lycklig, att jag fick tillfälle att vara med under den här dagen och även den där pirrigheten infann sig hos mig -så spännande. Min svärdotter hade nog också lite lycka i sig när hennes söta små humlor skulle få ge sin föreställning.

Lycka är också veckans ord hos Gems weekly photochallenge och där hittar vi nog fler som hittat lyckan. Även om lyckokänslan inte uppstått så känner jag mig i alla fall glad att jag är kvar min andra vecka här så det finns ju en chans att det blir fler – alltid kul med lite utmaningar när jag ändå lägger upp bilder och skriver lite.

Några fler känslor av lycka från ett av mina fotoalbum ”Porträtterat” : Delar av min familj som njuter på olika sätt – när man mår som bäst och får göra det som gör en glad och lycklig och ibland kommer leklusten fram. Samt de lyckliga och euforiska människorna på Köpenhamns pride för några veckor sedan. Det var verkligen som att hamna mitt i ett lyckorus av någonting som jag inte riktigt kan beskriva – helt fantastiskt.

 

”Fördelen med dåligt minne är att gång på gång och för första gången kunna njuta av glada minnen.”

– Friedrich Nietzsche

Ett abrupt slut, …

kändes det som att jag fick på sommaren och min förra rubrik blev plötsligt sann. Efter denna sommar är allt under tjugo kyligt eller åtminstone mindre varmt. I helgen var jag och en vän till Köpenhamn och vi hamnade mitt i den helt fantastiska pridefestivalen. Det satte verkligen färg och glamour på vår resa, helt oplanerat. Vi fick tre fina dagar med nya intryck och hann väl inte med allt som vi kanske önskat, men så är det när dygnet endast har 24 timmar och under några av dem behöver åtminstone jag sömn. Min son skrev, – ni är inte 20 längre när jag berättade att vi relativt tidigt var på väg att möta John Blund den första kvällen -sanningen.
Fotoutställningen ”Vogue like a painting” i GL Strand var mycket sevärd och där kändes det som att mycket inspiration kom tillbaka, idéerna fanns där men att sedan gå från det till verkställelse är ganska långt. För övrigt så fanns det ett mysigt café i anslutning och där fick jag ett porträtt på en mycket vacker dam som sedermera visade sig vara Suzanne Brögger, gjorde ju inte porträttet sämre, är verkligen glad att jag vågade fråga henne.

Lördagskvällen gav andra nya erfarenheter, att min vän också är duktig på bågskytte, även om inte en lördagskväll på Tivoli, samt att jag har lite svårt att fatta ibland när hästar ska springa – viktigt vetande.

Under söndagen skulle vi besöka utställningarna på Den sorte diamant, men söndag visade sig vara söndag även i Köpenhamn. Däremot fick min vän i alla fall sitt smörrebröd och den lille som hon längtat efter under resans gång, inte helt fel det heller.

Några saker har jag återigen lärt mig, dina fötter bär dig dit du vill bara du har rätt skor – samma visa varje gång.

En promenerande helg avslutades i alla fall med att vi försenade avgången från Arlanda till Luleå och det var inte de vanliga leende flygvärdinnorna som mötte upp oss på planet. Men vi har fått oss en del goda skratt både före och efter vår incident. Vad har tiden för betydelse i vår snabba och hektiska värld?

Helgen kan avslutas så här:

-Man förlorar bara en massa tid på att vara punktlig  –

Storm P

 

Porträtt, …

är  inte min starkaste sida. Jag har ingen erfarenhet och studio är inget som utövas förutom en kurs 2015, saknar både lokal och utrustning. Däremot har jag på senare tid fotat mer människor och det är kul. Några mer planerade men ändå ögonblicksbilder och sedan blir det som det blir, inga blixtar här utan bara det naturliga ljuset  -lathet. Men är ganska nöjd över mitt resultat för att vara orutinerad och oplanerad samt ögonblicksbilder. En del endast framkallade medan andra redigerade efter känslan jag vill ha i bilden. Det är kul och kommer att bli fler porträtt under sommaren då jag har bildidéer och modeller som ställer upp.

Ett problem när jag endast fotar i raw är att framkalla tar tid och jag ledsnar fort, har inte orken att sitta för långa stunder så det blir en del bilder som aldrig får se dagens ljus. Igår var vi på stan och fotade lite från studentbalen, kul men svårt att hitta bra lägen att stå på så det är i princip bara att klicka av när du hittar något, tillfälligheterna och ögonblicksbilderna. Den som råkas läsa det här och har varit med hos mig förr vet, människor var inte det vanligaste en gång i tiden. I helgen ska det nog bli annat levande att fotografera, vi har både Pride och V75 på lördag … om vädret tillåter. Det känns som att bönderna snart kan andas ut även om vi inte fått några droppar ännu, men tror att det kommer, sedan finns de ju också de som hellre har gröna gräsmattor än soligt och varmt. Det var nog allt för denna gång – ha det gott i sommarvärmen.

 

Jag fotar med kärlek, så jag försöker göra de till konstobjekt. Men jag gör de till mig själv först och främst – att det är viktigt.

Jacques-Henri Lartigue

Porträtterade människor, …

 

är inte det vanligaste hos mig, även om bilder med människor är intressanta och de som ger en ganska mycket. Nu är min chans att lägga ut kanske mer lämpat i ett ”familjealbum” samtidigt som det är människor som gärna är med på bild och inte stör sig på min kamera. Under påsken fick jag chansen att leka med det mänskliga porträttet och klart är att jag tog den. Det är ett antal år sedan vi hade en sådan här fin påsk, med all sol vi kunde önska och en temperatur som var helt okej. Ute på ön kunde vi försöka med att få lite middag, lönlöst, men korven smakade bra och visst ser de ut att ha det ganska skönt.

Mitt så kallade bloggande, det ska vi inte kalla det, utan bara lite text och bild när andan faller på och nu är jag inne i en period där mitt arbetsliv är ganska lugnt och jag har mer tid för annat så varför inte lägga upp lite. Bilder i mina album lägger jag upp kontinuerligt för att inte glömma bort dem någonstans, de har ju någon form av betydelse för mig, mina bilder. Det kan vara minnen och även sådana som jag tycker om bildmässigt, varför inte en kombination av det helt enkelt.

Min tidigare sida är raderad och finns inte längre kvar i cyberrymden, lite tokigt för jag hade ju kvar den som ett minne, en offentlig dagbok, men ibland går mina rensningar lite för fort – inte som mina inlägg på den här sidan där ingen ens upptäckt att jag finns kvar.

Förutom att skriva här sitter jag en del och lyssnar på fotoutbildningsfilmer och njuter att varje stund som slutspelshockeyn pågår. Det betyder för mig att jag slipper vara social och utan dåligt samvete kan sitta vid datorn med alla bilder, kurser och annat som  ger mig inspiration. Just nu pågår matchen mellan Skellefteå och Djurgården, hör i bakgrunden men har ingen aning om något resultat, det får bli vad det blir. Fast, vore ju bra om Djurgården vinner för då kanske slutspelet drar ut på tiden.